Anpassning för barn som ligger långt fram i skolan?

Inte alls, tyvärr. Min dotter, lite äldre, hon går i mellanstadiet, riskerar att bli hemmasittare. Jag kommer köpa böcker för högre årskurser inför terminsstarten i år för skolan är inte ett dugg intresserade av att hjälpa. 

Min dotter, som nu är 10 år, har fått väldigt bra undervisning hittills, kanske särskilt i matte. Alla barnen jobbar med samma område, men de elever som kan/vill får gå djupare och djupare. Ofta har de projekt där de får arbeta praktiskt med koncepten och läraren ger alltid dottern utmaningar att ta det till en nivå där hon får jobba och inte bara fylla i eller hjälpa andra.

De får individuella material som läraren försöker lägga på en nivå där de faktiskt kan göra några fel (80-90% rätt per arbetsblad är målet) oavsett om de ligger långt före eller efter eller någonstans mitt emellan. Det är också ok att repetera eller, som särskilt mindre barn ofta gör, glömma bort och ta det en gång till. Han lär dem att jobba hårt och värderar ansträngningen och arbetet de lägger ner, vilket är så värdefullt för elever som ligger långt fram och annars bara hade kunnat sitta av tiden. Hon får hjälpa andra elever, men läraren försöker se till att det sker på ett sätt som även kommer henne till godo - att förklara koncept och lära ut är ju ett utmärkt sätt att befästa sina egna kunskaper - och han håller det på en rimlig nivå.

På det stora hela är vi mycket nöjda och hoppas bara att det kommer att hålla samma höga nivå även nästa år.

Om de andra lärarna är bättre på att bemöta hennes kunskapsnivå, be om att få byta klass. Gå vidare med det hela till både studierektor och rektor. 

En väns dotter har legat långt fram i de flesta områdena i skolan och även blivit mobbad för att hon varit för duktig. Lärarna på skolan tog inte tag i problemet vare sig för att utmana henne eller se till att hon inte blev mobbad. När hon skulle börja högstadiet fick hon byta skola och där lät man alla de nya barnen göra kunskapstest (de kom från olika skolor) för att på lättast sätt dela in barnen i kunskapsadekvata grupper. Så för första gången sen hon började skolan har hon nu blivit ordentligt utmanad vilket hon tycker är underbart.

Min son hade lätt för multiplikation och division i förskoleklass men det har aldrig varit tal om  några anpassningar.  Förskoleklassen är väl inte heller så kunskapsintiktad? I ettan brukar de däremot testa kunskaperna i matte och läsning. 

Jag tänker för övrigt att det är åldersadekvat om än bland de tidigare. Men det finns ju stora skillnader när det kommer till normalfördelningen. 

Min dotter, som ska börja trean snart, är inte särbegåvad men har hela tiden legat en bra bit före sina jämnåriga i svenska och matte, i ettan hade hon passerat kunskapsmålen för årskurs tre. Hon får lite mer avancerade uppgifter vid sidan om de vanliga uppgifterna, samt att de möjliggör att hon får sitta och läsa i lugn och ro på fritids om hon inte vill leka och härja :) Mer än så är det inte, men vi föräldrar försöker också stimulera på fritiden, knep och knåp, mattekluringar på högre nivå samt en aldrig sinande tillgång på böcker. Det funkar än så länge. 

Varför låter du henne inte hoppa över en klass?

Många gånger tror föräldrarna att deras barn ligger högre kunskapsmässigt än vad de gör. Er dotter är säkert smartare än era andra barn, och tycker just nu att skolan är enkel. Redan i åk 1 testas eleverna framförallt i läs/skrivkunskaper. Om läraren bedömer hennes kunskaper som åldersadekvata så är det så.

Vi har barn på skolan där jaga enstaka vars föräldrar krävt svårare matematikböcker och det hela slutat med frustration hos barnet som inte klarat av uppgifterna.

Vi har också barn som är särbegåvade, men då märks det tydligt och bemöts därefter. 

Tyvärr är den läraren kvar i förskoleklass. Den andra klassen kommer få en ny lärare den här terminen, och om den läraren kan utmana mer, kommer vi absolut ligga på om att byta klass.Det är precis det vi önskar för vår dotter. Nu har hon antingen fått sitta och stirra, eller göra samma uppgift en gång till. I bästa fall har hon fått rita en teckning.Läraren bedömde hennes matematikkunskaper som åldersadekvata, utan att ha testat henne på något vis, mer än att ge henne samma uppgifter som alla barn fick. Som hon alltså genomförde på nolltid, för att sen be om svårare uppgifter vilket hion inte fick. Hennes pappa är särbegåvad, så det är verkligen ingenting som är taget ur luften. Redan nu i förskoleklass testades barnen i svenska. Vårt barn fick högsta möjliga poäng. Skolan konstaterade att det kan vara så, men att man inte använde det resultatet till något. 

För övrigt träffade mitt barn en pensionerad lågstadielärare nyligen. De samtalade en stund, varpå den pensionerade läraren vände sig till oss föräldrar och frågade hur skolan möter upp hennes kunskaper. 

Huruvida barnet är särbegåvat eller inte är tämligen irrelevant. Det relevanta är att vårt barn inte blir uttråkad redan i lågstadiet för att skolan inte ids möta upp hennes kunskaper. 

Vaddå, jag? Det bestämmer faktiskt inte jag utan skolan, och skolan är inte intresserad.