Anpassning för barn som ligger långt fram i skolan?

Skolorna runt om oss är fulla. Vi ställde oss i kö till flera bra skolor redan på BB, eller så fort man fick, men trots detta kom hon inte in. 

Vi ville vara med en dag i skolan, men nekades med hänvisning till GDPR. Jodå, men rektorn vägrar. Inga barn i hennes skolor får hoppa över några klasser utan ska gå med sina årskullar. Tanken är ju fin, om man kunde möta upp kunskaper. Nu undviker vi helst att gå upp en årskurs, eftersom barnet är född sent på året. Även om hon leker mycket med klassen över (de har jättefin sammanhållning över hela lågstadiet på skolan), så är hon både yngre och fysiskt mindre.Det är svårt att bedöma på det sättet, men när barnens pappa, som alltså är klassad som särbegåvad, gick i skolan fick han läsa betydligt mer avancerade kurser än sina klasskamrater. Han låg hela tiden ett stadium före i flera ämnen, samtidigt som han gick med sina klasskamrater och i andra. Också jag kunde hoppa över böcker och stenciler, men nu verkar det tvärt omöjligt. Ja, vi får väl driva på hårdare under terminen som kommer. Jag förstår att man inte diskuterar nyheter, eller gör fysikexperiment som hon och hennes pappa gör hemma, men just matte och svenska är ju enklare att anpassa. 

Här har barnet tröttnat ibland och gör då precis det som förväntas. När man räknar division hemma, är det inte jätteskoj att räkna 10-kompisar igen och igen och igen. 

Det tråkiga är ju att när alla får exakt samma undervisning så passar det ingen. Vi fick ha egen undervisning hemma , tills dess att barnen började på en friskola i årskurs sex. Denna friskola fokuserade på individens utveckling och barnen fick sätta egna mål och fick individuell undervisning efter deras behov. Mina barn som knappt klarade kraven i den kommunala skolan blomstrade i friskolan. 

Detta trots att jag och min man hjälpte barnen jättemycket, vi gjorde läxorna ihop. För mitt ena barn var läxan för lätt och gav inget, för mitt andra barn var det för svårt och gav inget heller, 

En läxa eller uppgift måste vara anpassad till det individuella barnets förmåga och mognad! 

I fridskolan gjorde man nivågrupperingar, sex grupper med nivå ett till sex hade de tex i matematiken , fem i engelskan. Man kunde gå i lägsta gruppen i engelska och i högsta i matte. När man läst klart högstadiets kurser fick man börja med gymnasiets, om man ville.

Idag läser båda min barn på mycket avancerade och attraktiva quniversitetsutbildningar.
 

Om även rektorn nekar anpassningar för barnet så gå till skolinspektionen. 

Ang att flytta upp en klass, det fungerar bara bra om barnet även socialt är mer moget än sina jämnåriga och även ligger före i ALLA ämnen. 

Är inte lärare, men har arbetat med särbegåvade barn i mindre grupp som elevassistent. I en del klasser har läraren gett mig uppgifter, i andra har jag fått leta rätt på dem själv. 

Jag har även arbetat enskilt med elever som är särbegåvade eller som är tvärtom, ligger efter av olika orsaker. 

I ett av fallen blev läraren oerhört förvånad över att vi gjort klart tre månaders arbete på tre v. Detta för att hon inte alls hade uppmärksammat att eleven läste en sida i taget och mindes allt hen läste. Ibland läste jag för eleven och kunde ställa frågor sen, då kunde eleven svara att ja, på sidan 23 står det om detta och sen talade eleven om det rätta svaret. 
Eleven hade fått enskild undervisning för att hen ansågs som både störande och även farlig. Störande var för att eleven efter max tio minuters lektion började bli rastlös och gå runt i klassrummet, farlig för att hen gett sig på en annan elev fysiskt på en rast. Ingen hade dock tagit reda på varför. 

Det gjorde jag och helt ärligt så förtjänade den andra eleven det stryk denne fick. men så får man ju inte säga. 

Iaf, orsaken är oftare att det är för många elever som behöver anpassning i dagens skola än att lärarna är outbildade och lärarna hinner inte med, oavsett utbildning eller inte. Givetvis underlättar det om läraren är utbildad lärare eftersom denne då har mer kunskap om vad som finns. 

I skolan jag arbetar på nu är det så att de elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen, får sina uppgifter av lärarna i den klass som elevens kunskaper matchar. Det underlättar eftersom lågstadielärare ofta kan just bara lågstadiematte tex. 

Så, vi har en elev som har samma material som de i femman har, någon har fyran, andra har sexans material osv. Och en blandning av allt möjligt, det kan vara svenska på en nivå, matte på en annan. 
Det samarbetas helt enkelt över 'gränserna'. Det gäller åt båda håll, vi har även en elev som tillhör den anpassade grundskolan som är integrerad i grundskolan men läser efter tvåans material trots att hen går i sexan.

 

 

 

Det här med tiokompisar förstår jag mig inte på, överhuvudtaget är ju matematikundervisningen dålig idag, anser jag och min man, den ger ju ingen förståelse för matematiken. Matteundervisningen var mycket bättre på sjuttiotalet. Tex är ju den divisionsmetod som lärs ut nu undermålig. Men det är ändå bättre än detvar på nittiotalet då man  inte skulle lära barnen uppställningar vid addition och subtraktion. 

Jag var på ett föräldramöte en gång och då hade de en professor i matematikdidaktik på besök som skulle visa oss föräldrar hur man undervisar barn i matematik. Det lustiga var att han räknade fel, jag kände mig tvingad att rätta honom. Säger en del om läget i dagens matteundervisning.

Är det inte lite väl kortsiktigt att hålla henne tillbaka på grund av längd och födelsetid på året när hon tydligen har behov av större utmaningar? Byt skola skulle jag säga. Det är sådana här barn som riskerar att bli hemmasittare längre fram eller åtminstone väldigt omotiverade i skolan om de redan tidigt känner att skolan inte är något för dem. Gör henne ingen björntjänst!

Det kan lika gärna vara en björntjänst att faktiskt flytta upp ett barn en klass även om barnet är före i alla ämnen just för att man inte har den samma mognaden i övrigt. 

Det bästa är om barnet har kvar sin hemmahörighet i sin klass och har många ämnen där men får läsa före/utmaningar i de ämnen där barnet faktiskt ligger före. Eller att man gör så som någon tidigare skrev, har åldersskeva grupper där man utgår från barnens faktiska kunskaper i de olika ämnena.

Det kan märkas i de lägre åldrarna men särskilt flickor växer snabbt ifatt med den mentala mognaden. Hur många år ska ts dotter sitta och ha tråkigt i skolan? Man måste inte ligga före i precis alla ämnen för att gynnas av en årskursflytt.

Jag har svårt att se att skolan skulle gå med på att ts dotter springer emellan för att gå vissa ämnen med en klass och vissa med en annan. Då har vi inte ens tagit upp att schemat antagligen inte ser likadant ut för de två årskurserna så att hon riskerar att missa andra ämnen med sin egen klass om hon ska läsa t ex matematik med de äldre. Jag håller helt med om att nivågrupperingar är bättre, men det anses tyvärr som utpekande eller diskriminerande av väldigt många trots att det är mycket bättre att kunna ge en enhetlig undervisning istället för "individanpassad" undervisning med 30 olika nivåer i en klass på 30 elever. Och sedan undrar man varför lärare blir utbrända eller varför de med särskilda behov uppåt eller neråt inte får rätt slags utmaningar.

Ja, mitt ena barn hängde inte med i engelskan i den kommunala skolan och hade knappt godkänt. Detta var jag orolig för eftersom engelska är ett kärnämne. 

Hon fick i årskurs sex börja i den lättaste engelskagruppen, i friskolan. Där fick hon lära sig  grunderna, som hon missat, och hon utvecklades jättemycket och gick ut högstadiet med ett B i engelska och fixade sen engelska 5,6 och 7 på gymnasiet med bra betyg. Varje termin kunde man byta grupp , beroende på behov. 

Så detta med nivåanpassade grupper är bra för alla barn.

Alla barn är motiverade och vill lära sig. De barn upplevs som lata eller stökiga, är barn som inte hänger med eller tycker det är för lätt. 

Friskolans lärare var också jätteduktiga på att göra anpassningar och hade en engagerad specialpedagog. En skillnad upplevde jag var att lärarna jobbade mer i team.

Skolan är skyldig att anpassa. 
Jag har en son i samma ålder. Ingen tvekan om att han ligger före, vilket både vi och förskolan tagit upp redan från början. Han har inte fått så många större anpassningar, men läraren har en plan och han får emellanåt svårare uppgifter i flera led. Alla/de flesta får för övrigt välja mellan lättare och svårare uppgifter. Min son har trivts så bra så vi känner inte att vi behöver tjata till oss mer i dagsläget, men det verkar finnas lösningar att tillgå. Han tycker inte han lär sig så mycket dock. 

Har bekanta i liknande sits. Där förekommer också att få matteböcker för högre årskurser, besök av annan lärare ibland osv. Nån annan har tipsat (de barnen är dock äldre nu) att de köpte egna böcker och fick ok av skolan att använda. 

Nu var inte ditt inlägg riktat till mig, men jag passar på då jag funderat lite över det. 
Blir understimulansen i skolan så stor så det leder till depression eller hemmasittande är det ju en sak, men långt innan dess känns det inte så glasklart att en uppflytt alltid är det bästa. Dels för det sociala, som kan vara minst lika viktigt för välmåendet. Men också för att jag funderar kring vad det faktiskt löser? Ett barn som inte bara råkat lära sig läsa lite tidigare än kompisarna, utan som förstår och lär sig nytt betydligt fortare lär snabbt hamna före även den nya årskursen.