Varför är min ofrivilligt barnlösa väns sorg viktigare än min bebislycka?

Till att börja med tyckte jag också du kändes empatilös.
ska hennes sorg gå före din glädje, nej men ska din glädje gå före hennes sorg?

Men om det är så att hon får svårt att umgås med flera vänner för att hon mår så dåligt av det så behöver ju något göras. Hur är det när alla vänner umgås, pratas det bara barn, vagnar, ersättning och bajs? Kan du ta ansvar för att prata annat som inkluderar henne? Prata med vännerna och se till att ni inte bara hamnar i babylyckan när ni alla ses.
pratar ni något om hur hon mår? Har hon vänner utan barn hon kan umgås med också och prata med? Behöver hon kanske gå och prata med någon om det så sorgen inte tar över hennes liv?

Om hon hade varit spydig/otrevlig mot er gravida/med barn så hade jag tyckt det var ok att ha ett snack, förstår att det är jobbigt för dig men skjut inte bort oss vänner. Så som jag tolkar det utifrån det du skriver behövs nog snarare lite mjukare hantering, prata om hur hon mår, fråga hur ni kan lösa det så hon vill vara med.