GPS-klockor till barn ökar

Nej, vi har inte använt GPS-klockor till våra barn av den enkla anledningen att vi har inte sett behovet. Ja, vi har havet nära men de har fått lära sig att ha frihet under ansvar. De har helt enkelt inte fått gå dit utan oss och hittills har de haft såna problem att ljuga att vi märkt på en gång om de varit nånstans där de inte ska. De fyller 10 år i höst och i julas fick de sin första mobiltelefon.

Innan vi skaffade mobiler till dem så hade vi även en diskussion om att vi föräldrar då kommer att ha möjligheten att se vart de är någonstans och ena barnet blev väldigt avvaktande då till att ha mobil. Hans motivering var att vi behöver faktiskt inte veta vart han är hela tiden, att ibland kan man vilja vara ifred. Detta har han så klart helt rätt i och det är i undantagsfall som vi kollar upp vart de befinner sig. Jag kan kolla lite oftare (tex nu när vi var i fjällen och de fick vara ute mycket själva) men kommenterar aldrig det för barnen. 

Jag tycker att det är en bra idé för yngre barn men då ska de vara så gamla att man törs släppa iväg dem ensamma med tanke på olyckor, säkerhetstänk kring trafik, "fula gubbar" och annat. Barnen kommer att säga till själva när de känner att det är dags att ta bort den, då får man fundera på om barnen är mogna nog för det eller inte. Hyss kommer de att hitta på oavsett men att med tvång sätta ett elektroniskt kontrollmedel på sina barn över en viss ålder är psykisk misshandel.

Skönt när det funkar så. Min 2- och 3-åring drar bara iväg, helt utan konsekvenstänk. Dom är galet snabba!

Funkar bra när vi bor själva långt in på en liten grusväg med återvändsgränd, utan farlig omgivning eller okända människor.. 

Fast så små barn behöver inte GPS. Min dotter var likadan. Man lämnar dom inte ur sikte. GPS hjälper inte. 

Tja, när de var i den åldern så släpptes de aldrig ut utan vuxet sällskap. Vi flyttade till radhus med innergård när de var 2 år och 3 månader (tvillingar) och även om man kunde sitta på vår uteplats och se dem så var man ju alltid närvarande. Utanför är det "stora" gatan i området med buss som går typ en gång i timmen. "Rastade" dem på springcykel och i skogen för att de skulle bli av med energin. 

På så små barn så kommer ju inte GPS-klocka att fungera heller. De är nere i vattnet innan ni hunnit reagera även om ni har satt ett område som de ska hålla sig inom. 

Det går inte att aldrig lämna någon ur sikte. Dom leker ju inte alltid tillsammans på samma plats. Hur gör man tex när man hjälper den ena på toaletten? Då kutar den andra. Här ute på landet är det omöjligt att hålla dom helt under uppsikt. Kollar man den ena så kutar ju den andra till andra sidan huset. Dom leker ju inte alltid tillsammans och ibland måste man hjälpa den ena. Går ju inte att ha dom i koppel haha. 

Det går alldeles utmärkt om man inte har staket runt tomten. Hade en bekant på sin son när han var liten. Sele och flexikoppel med band. Barnet vägrade att sitta i vagnen om han inte var toktrött så när de var ute fick han ha koppel på sig för att inte komma bort. 

Och jo, det går visst att se till att inget barn är ur sikte. Jag har tvillingar så tro mig att jag vet. Springer de åt olika håll, då får man gå in helt enkelt. Barn lär sig snabbt att hålla sig på samma plats i det läget eftersom det roliga tar slut om man inte gör det. 

Ville vi slappna av och de skulle få busa av sig åkte/gick man till närmaste förskola på helgen och lät dem leka. Förskolorna är inhägnade så det var bara att checka att grinden var låst. 

När den ena behöver gå på toaletten så får den andre följa med in en sväng om det inte finns någon annan vuxen där som kan ha koll på barnet.

Fast ni låser väl dörren när ni är inomhus? Så gå in och kissa med båda. 

Så hur gör ni då dagsläget, låter det ena barnet springa iväg?

Varför inte ha staket runt trädgården, eller en del av den? Ja, sele/Lina kan vara bra ifall man inte klarar av båda två samtidigt. Ni ska kanske vara på landet när båda föräldrarna är med, och inte själva. 

 

Fast det känns ju helt orimligt att inte låta en 3-åring vara ute och leka på sin egen gård? Sätta koppel? Ska man sätta fast dom i ett träd som en hund då eller? Dom kan låsa upp dörren. Men nej, vi låser inte dörren. Gör folk det? Här springer barnen in och ut hela sommaren, vi har dörrarna öppna och går själva in och ut. Pillar lite i trädgården, går in och fixar mat osv. Det är ju inte rimligt att gå runt och i princip hålla barnen i handen hela dagen, hur skulle man ens få vardagen att fungera? Tvinga barnen att leka på samma ställe med samma sak? Det skulle ju inte ens vara möjligt.