Hur vanligt är otrohet i er umgängeskrets?

Tror det är vanligare när man blir lite äldre och har ett långt förhållande som är lite  tråkigt men som man ända trivs rätt ok i. 
Är otrogen med en av min makes bästa vänner som också är gift sedan  20 år. Han är lite äldre. Vi har träffats i ca 5 år nu och det är fantastiskt att bara träffa nån och njuta med

Jag tror efter att ha läst lite i den här tråden att många lever i förnekelse och tror att just MIN partner är väl inte sån....

Kan bara konstatera att när jag  i mitt jobb är ute på hotell/konferenser i mitt arbete som innebär många olika kontakter så är det ärligt talat som ett smörgåsbord att välja från. Något enklare är det säkert för kvinnor men jag kan konstatera att det i princip aldrig har hänt att någon tackat nej till mig.

90% av dom jag träffat i mitt jobb har haft partner skulle jag tro utan att ha gjort någon akademisk utredning.

Precis, det här vet ju alla utom dom som vill va tjenis med Sankte-Per. Men så gå omkring och ha tråkigt då säger jag.

Jag tänker inte ha tråkigt iallafall. Jag vill ha kul!!

Det enda du visar med det där beteendet är din ojämställda syn på könen och din egen mentala förträngning av det faktum att din kvinna, den som du är i relation med, valde att inte vara dig trogen.

Du äger inte henne. Hon blev inte bortrövad och våldtagen, okej?

Mannen är du inte i en relation med så varför bli arg på honom?

Men du pallar inte psykiskt att bli så arg på henne, alltså går du på mannen istället. Det är nog läge att söka hjälp då, innan man hamnar i fängelse.

Det enda du visar med det där beteendet är din ojämställda syn på könen och din egen mentala förträngning av det faktum att din kvinna, den som du är i relation med, valde att inte vara dig trogen.

Du äger inte henne. Hon blev inte bortrövad och våldtagen, okej?

Mannen är du inte i en relation med så varför bli arg på honom?

Men du pallar inte psykiskt att bli så arg på henne, alltså går du på mannen istället. Det är nog läge att söka hjälp då, innan man hamnar i fängelse.

Håller med dig till 100%.
Det är inte mannens fel, all skuld ligger på kvinnan då det är hon som är otrogen.
Kan ju hoppas att drummeln du citerade en dag får saka galler för pga sin brist på självkontroll.

Ja det var ju helt annat om den andre började bråket.

Men det framgick ju inte alls av det du skrev. Usch, beklagar verkligen, vilken soppa!

Bäst att aldrig avvisa eller göra slut med en man också för man vet aldrig vad han får för sig.

Falskt.

Det hanteras inte olika i dagens rättsväsende, även om detta historiskt förekommit i många samhällen. Ofta har tillämpningen haft slagsida så att det bara är otrogna kvinnor man har rätt att mörda strafflöst, män gör som de vill.

"Crime passionnel" har tillämpats i Frankrike även under en del av 1900-talet, men detta fanns inte bara man t.ex. korsade kanalen och kom över till England.
I ett omtalat mordfall på 50-talet fick en brittisk kvinna 15 års fängelse för att ha dödat sin otrogne man, och debatten gick ut på att hon då bara hade fått 2 års fängelse om hon gjort samma sak i Frankrike.

I USA betyder "crime of passion" något annat och kan gälla även andra provokationer än otrohet.

I svensk straffrätt finns idag endast provokation enligt det som anges i 29 kap. 3?§ 1 p. BrB.1. Enligt denna bestämmelse utgör det en förmildrande omständighet att en gärning har föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.

i 14 kap. 3?§ 2 st. SL fanns en särreglering av dråp begångna av en gärningsperson som varit ?utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig misshandel, af den dräpne till vrede retad?. Denna bestämmelse har i senare doktrin refererats till som en bestämmelse om provokation, även om ordet ?provokation? inte användes i strafflagens förarbeten eller i den dåtida doktrinen.

=> Beskrivet i förfluten tid= gäller inte idag.

En provokation gör alltså inte gärningsmannen berättigad till vedergällning enligt svensk rätt. Det beror på att det intresse som hotas av en annans kränkande beteende inte är tillräckligt skyddsvärt för att någon ska få skydda det i samma utsträckning som sitt liv eller hälsa.