Är vi mer än bara vänner?

Du menar han har aldrig varit otrogen med dig? 

Är du bekväm med det beteendet hos en pojkvän?

Ja, alltså jag håller inte med om att han inte varit otrogen. Otrohet handlar ju inte bara om sex, liksom. I mina ögon har du absolut varit den andra kvinnan.

Jag skulle inte vara bekväm med att min man betedde sig som den där killen. Det känns ju inte helt okej att fortsätta ha (onödig) kontakt med någon som man är öppet attraherad av och dessutom ?ventilerar livet? till. Ser du verkligen inte det?

Hade han värderat sin partner och deras relation hade han inte betett sig sådär.

Jo jag håller dig till viss del. Hade inte uppskattat det han skrev om jag var fästmön, absolut inte. Usch, jag är kanske ute på djupt vatten. Men? jag har ingen aning, han ser mig kanske bara som en vän helt och hållet idag. 

Varför är det så viktigt vad han tycker? Vad vill du själv, är det ok att bete sig som han gjort om ni blir ett par?

 

Ja, jag hade skippat den killen. För alltså, hade det varit helt oskyldigt hade ni ju kunnat vara helt öppna med er "vänskapsrelation" med fästmön. För vad hade ni sagt nu? "Det här är min kollega Karin. Vi är bara vänner. Jag gillar att ventilera livet (och mina relationsproblem?) med henne och vi klickar väldigt bra och har kul ihop. Jag är också väldigt attraherad av henne och hade det inte varit för dig hade jag velat dejta och ha sex med Karin. Det har jag dessutom sagt till henne, så hon vet om mina känslor där. Men lovar, det vi har nu är heeelt oskyldigt och baaaara vänskapligt. Man måste väl få ha vänner? Eller hur, älskling?"

Så visst, börja dejta den här killen om du vill, men bli inte förvånad om han gör exakt samma sak mot dig.

Ja! Håller helt med! den där kompisrelationen har inte varit helt okej och inom alla rimliga gränser. Fattar såklart att alla, inklusive dom i förhållanden, kan bli attraherade av andra, men inte berättar man det för den personen och sen fortsätter att hänga med dem och fortsätta bygga en relation där. Hur tänker man att attraktionen ska gå över då?

Nej jag håller med dig Clara och jag vet inte än idag varför han berättade detta för mig för ett år sen? han sa bara att han kände att han var tvungen att få ur sig sina tankar. Och kanske luska ut om hans känslor var besvarade. Nu när han är nybliven singel märker jag ju att han har behov av ännu mer kontakt. Och han säger inget rakt ut till mig, men jag får en känsla av att han känner nåt mer för mig än bara som en kompis. Han skrev t ex att han blir så glad av att jag svarar honom och att han är så glad att jag finns där. Hmmm? ja tankarna snurrar såklart på mig lite. 

Jag kan hålla med om att det var osnyggt av honom att bekänna hur han kände för dig när han var i ett förhållande, TS. Men det behöver inte alls betyda att han skulle göra samma sak mot dig! Jag håller inte heller med om att han var otrogen - för mig definieras alltså inte det han gjorde som otrohet, men jag förstår att andra har mindre snäva definitioner av vad otrohet innebär.

Ibland rullar förhållanden bara på i slentrian och man bestämmer sig för förlovning och giftermål för att det är så det "ska vara". Sedan träffar man någon som det känns helt annorlunda med, man klickar på ett sätt man aldrig upplevt med någon förut. Kanske var det det som hände honom - han trodde han levde i ett bra förhållande tills du dök upp. Ni verkade ju trivas väldigt väl ihop. Kanske det fick honom att fundera över sin förlovning och som i slutändan fick honom att lämna. Detta scenario är inte ovanligt och i mitt sinne ett mer sannolikt scenario än att han skulle vara notoriskt serieotrogen.

Det faktum att han pratar om det med dig tycker jag tyder på att han fortfarande är intresserad. Kanske värt att ta det lite lugnt dock om ni vill att det ska hålla, eftersom ni båda nyligen kommit ur förhållanden.

Tack för din kloka input! Jag delar ju samma åsikt med dig gällande om det var nån form av otroget eller inte. Jag ser det inte som en otroget däremot inte ok gentemot hans tidigare fästmö. Tror också det är viktigt att inte rusa iväg nu, men jag ska ju erkänna att jag blev lite glad inombords över att han lämnat henne? hur ego det ön låter. Men sen vet jag inte om jag bör ta upp detta längre fram eller om han ska få ta första steget igen? 

Inte OK, nej - men han gjorde det rätta till slut och bröt förlovningen när han fattade att de inte var rätt för varandra. Kanske visste han redan då att det förhållandet borde vara i backspegeln, men uppbrottet tog ett tag att genomföra. Det var inte perfekt agerat men han är bara människa, och människor agerar som bekant inte alltid perfekt när vi blir känslomässigt upprörda.

Det är inte ego av dig att känna som du känner. Du är inte skyldig till att det är slut, du hade inget finger i det beslutet. Om du är förtjust i honom så det är inte konstigt att du är glad över att han nu är fri. och om han inte verkar knäckt över att det är slut är det väl bra att han gått vidare från ett förhållande som inte var rätt för honom. Förhållanden tar slut varje dag! Nu har hon också en chans att träffa någon som värderar henne högre...

Om jag vore i din situation hade jag avvaktat en stund och sett om han tar första steget. Hans uppbrott var mer nyligen och hans förhållande verkar ha varit mer seriöst än ditt senaste, så låt honom ta det i sin takt!

Tack Ff! Det är väldigt klokt det du säger och ja, det får bli han som tar initiativet med tanke på situationen.

En sak till. Det är inte för hans skull du ska låta honom ta första steget, utan för din. Låt honom undra hur du känner och längta lite, så att du inte bara finns där som "väntande och redo" - då riskerar du att bli den där brobyggaren som får honom att landa tryggt efter sitt förhållande men som det aldrig blir något seriöst med...

Inte för att det finns några garantier för att det blir något seriöst, men man kan ge det en bättre chans iallafall.

Det ALLRA viktigaste är att du inte glömmer vad DU är värd - ett fint förhållande med någon som bara vill ha DIG och som värderar DIG högt. Tänk inte så mycket på vad han vill, utan fokusera på vad du själv vill ha ur ett förhållande, och om han börjar visa intresse men sedan svalnar så visa tydligt att det är helt OK för dig att lämna detta bakom dig om du inte blir behandlad så som du förtjänar. Värdera dig själv högt så kommer andra göra det också. Detta är viktigt, viktigare än att du får just honom <3

Just nu är det nog bäst att hålla låg profil helt klart. Och det du skriver är ju så rätt! Vad är det JAG vill ha och behöver. i nuläget får jag så dubbla signaler från honom. Han skriver varje morgon o frågar t ex om jag har sovit gott och vi hörs flera gånger under dagen o stämmer av läget med varandra. I förrgår skrev han o frågade om inte vi kunde börja se en serie ihop i höst o kanske laga mat tillsammans, att det kunde vara mysigt i höstmörkret. Jag skulle ju aldrig själv uttrycka mig på det viset till en kompis. Men sen å andra sidan kan han ge mig vibbar som känns kompisrelaterat oxå. Vi träffades o tog en kaffe häromdagen o då pratade vi konstant under de timmarna, men han ger då inget sken av att vilja ha mig. Det enda var att vi kramade om varandra när vi möttes o skiljdes åt. Men inga fler initiativ till att vilja ses snart igen? Ja ni märker ju hur virrig jag är inombords