Vänner sviker

Är 50 år. Våra tre barn är vuxna eller nästan vuxna, och har sina egna liv. När vi har middagar ihop med dem är vi nu fem vuxna som diskuterar. Underbart!
Jag upplevde småbarnsåren som väldigt intensiva, och kände ofta att jag inte kunde prata med en vän utan att bli avbruten eller att jag behövde springa efter något av barnen just när vännen berättade något. Eller att något av barnen var sjukt. Kan inte säga att jag satte mina vänner på paus, men hade litet utrymme för att underhålla vänskapen. Men det var ju i stort sett likadant för alla som vi umgicks med.

Nu har vi sedan ett par år inga barn som behöver skjutsas, passas eller underhållas. Vi kan resa iväg ensamma, med vänner eller med våra nu stora barn. Vårt vänumgänge är numera bara trevligt och avslappnat kravlöst. Alla kan prata till punkt, och alla hinner lyssna. Vi kan ha glas framme på ett bord, ha öppen eld, låta maten stå framme osv. Måste säga att jag njuter av att inte ha småbarn runt mig, för sedan kommer troligen barnbarn inom 10 år, och då blir det den verkligheten som gäller

Om min allra bästa vän hade fått ett sladdbarn så hade jag fortsatt umgänget lika frekvent med henne, men anpassat mig till hennes förutsättningar och vad hon önskade. Jag hade erbjudit mig att passa hennes barn etc. Men hon är som en syster, och jag gör precis allt för henne.
Däremot när det gäller resten av världen så hade jag nog backat lite. Är fortfarande för euforisk över tillvaron utan barn, så att vi inte väljer småbarn just nu. Hade försökt att umgås med dessa vänner på ett sätt som funkade, men kanske inte på middagar och liknande ihop med andra "barnlösa" människor.
Det mesta av det är helt enkelt att jag inte slappnar av med småbarn runt mig. Är rädd att de skall ramla, hitta en kniv, springa in i grillen, dra ner en bordsduk, krossa vinglasen, peta i maten, ramla ner för trappan ute eller inne.
Det innebär att det helt enkelt inte blir avslappnat att bjuda hem folk med småbarn. De gånger vi gör det, är vi inställda på en dag/middag med småbarn.
Sorry.

Är 50 år. Våra tre barn är vuxna eller nästan vuxna, och har sina egna liv. När vi har middagar ihop med dem är vi nu fem vuxna som diskuterar. Underbart!
Jag upplevde småbarnsåren som väldigt intensiva, och kände ofta att jag inte kunde prata med en vän utan att bli avbruten eller att jag behövde springa efter något av barnen just när vännen berättade något. Eller att något av barnen var sjukt. Kan inte säga att jag satte mina vänner på paus, men hade litet utrymme för att underhålla vänskapen. Men det var ju i stort sett likadant för alla som vi umgicks med.

Nu har vi sedan ett par år inga barn som behöver skjutsas, passas eller underhållas. Vi kan resa iväg ensamma, med vänner eller med våra nu stora barn. Vårt vänumgänge är numera bara trevligt och avslappnat kravlöst. Alla kan prata till punkt, och alla hinner lyssna. Vi kan ha glas framme på ett bord, ha öppen eld, låta maten stå framme osv. Måste säga att jag njuter av att inte ha småbarn runt mig, för sedan kommer troligen barnbarn inom 10 år, och då blir det den verkligheten som gäller

Om min allra bästa vän hade fått ett sladdbarn så hade jag fortsatt umgänget lika frekvent med henne, men anpassat mig till hennes förutsättningar och vad hon önskade. Jag hade erbjudit mig att passa hennes barn etc. Men hon är som en syster, och jag gör precis allt för henne.
Däremot när det gäller resten av världen så hade jag nog backat lite. Är fortfarande för euforisk över tillvaron utan barn, så att vi inte väljer småbarn just nu. Hade försökt att umgås med dessa vänner på ett sätt som funkade, men kanske inte på middagar och liknande ihop med andra "barnlösa" människor.
Det mesta av det är helt enkelt att jag inte slappnar av med småbarn runt mig. Är rädd att de skall ramla, hitta en kniv, springa in i grillen, dra ner en bordsduk, krossa vinglasen, peta i maten, ramla ner för trappan ute eller inne.
Det innebär att det helt enkelt inte blir avslappnat att bjuda hem folk med småbarn. De gånger vi gör det, är vi inställda på en dag/middag med småbarn.
Sorry.