Jag klarar inte av att ta steget till skiljsmässa

Stort Tack! för "peppen" och tips 

Jag har ordnat med ny anställning och boende långt  bort från staden där vi bor, börjar om några veckor. Tror inte att vi (jag och den andra kvinnan) kommer att bo tillsammans, åtminstone till att börja med blir vi särbos.

Jag har stor ångest över att berätta för min fru. Det känns som om jag kastar 15 år i ansiktet på henne. Jag respekterar henne och vill inte se henne lessen, arg och besviken, men det måste ju ske. Det får falla på hennes lott att berätta för barnen eftersom  hon har bäst kontakt med dem. Jag inbillar mig att mitt största svek är att det tagit mig så lång tid att ta mig hit. Om det är feghet från min sida eller helt enkelt rädslan för insikten att jag misslyckats som gjort att det tagit 15 år

Ja vi är alla olika men ärligt talat, vore det bättre om jag skulle ha berätta först. i och för sig kanske vi skulle berätta tillsammans men det faller på sin orimlighet eftersom barnen är spridda runt landet. Det lär bli via mobilen de blir underrättade