Dåligt mående
Lång historia kort. Vi flyttade för 2 år sen till ett hus och sen dag 1 har min man avskytt att bo här. Saken är den att det ena felet har avlöst det andra och vi känner oss ganska utmattade. problemet är att han mer eller mindre varje dag pratar om att han inte hade behövt hålla på att oroa sig för saker med huset då han är en orolig människa och menar att om jag inte hade tjatat till mig att vi skulle bo i hus så hade detta inte hänt. Tydligen har vi bråkat så mycket om husgrejen så han var tvungen att ge med sig så vi skulle sluta tjafsa och därför gick han med på att köpa hus. hab har alltid varit en orolig person är det inte ett hus så är det kroppen, det är alltid nånting han oroar sig över och hela hans värld rasar typ. Detta påverkar vårat förhållande något så enormt. Vi har försökt sälja också men det är svårt i dessa tider. Jag mår dåligt av att dagligen höra honom säga att han mår dåligt och avskyr att bo i här. Jag har försökt förklara för honom att om vi ska fortsätta på det här sättet (då hans beteende går ut över oss andra) så kommer vi troligen bo på separata adresser efter försäljningen. han säger att vi är viktigast för honom. Men sen faller han snabbt ner i sitt dpliga humör igen och tjatet och allt det börjar igen. Jag vet inte vad jag ska säga mer för han vägrar lyssna på mig. Minsta grej som händer med huset så blir han knäckt. Jag tycker också att det är jobbigt, jag förstår att han blir så, fast samtidigt kan man inte ta ut det på oss andra. Han vill inte söka hjälp heller, utan pratar dagligen om att han känner sig fast i ett hus han avskyr. Han säger också att han sagt till mig att han inte är en husmännniska och vill bara Vi i Lgh men jag har tjatat och tjatat honom till hus. Jag kände bara attett hus skulle vara enklare att bo i med barn än en Lgh med en liten balkong. Men tydligen verkar mitt tjat vara anledningen till att han mår dåligt Och att han har hamnat i en dålig sits. Jag vet inte hur jag ska bemöta honom mer.
