Han vill berätta, jag vill inte - vem bestämmer?

Tycker inte att argumentet att det är din kropp spelar nån roll i sammanhanget. Den sociala omvälvningen och konsekvenserna är ju desamma för båda parter.

Däremot bör det vara den som av någon anledning är minst benägen till att berätta som bestämmer, i varje fall så länge det inte kan ses.

Jag tycker man  berättar när man i är överens om att berätta
 Att det är din kropp har inget med det att göra tycker jag. Ni ska ju båda bli föräldrar men vill du vänta ett tag så får han ge sig tills det känns ok för dig. 
Är graviditeten oplanerad så behöver du kanske lite längre tid på dig att fundera över detta än honom. 

Nej väger tyngre än ja.

Här uppstår flera frågor, förutom din egen fråga. Svar på din fråga är att det är smart att man är överens innan går ut med sådan info. Samtidigt kan man inte sätta munkavle på någon. Skulle han berättade för någon så kan du inte hindra. 

Nu till mina frågor: Du skriver det är väldigt nytt förhållande. Kan din ovilja till att säga något redan nu bero på att du inte är säker på att ert förhållande kommer hålla? Var barnet oplanerat (låter ju så men jag kan förstås ha fel).
Bor ni ihop eller har ni inte hunnit dit än i ert korta förhållande? 

Finns många saker som i af jag skulle vilja ha tydligt och klart för mig innan jag satte barn till världen, och därför heller inte skulle vilja berätta för andra. 

Argumentet "det är min kropp" är ett s.k icke argument i sammanhanget.
Hade det handlat om en abort så hade argumentet varit ett bra argument.

Med det sagt..

Effekterna av graviditeten är ju den samma för båda, d.v.s förväntningarna och det omvälvande av att bli förälder.
Tycker ni skall sitta ned och diskutera det. För förr eller senare så kan du ju inte hålla graviditeten hemlig längre.

Ett bra argument som man kan komma med är att vänta 2-3 månader då man kan ju får missfall.
Visst missfall kan man ju få även senare i grav, dock så minskar ju den risken ganska så mycket efter 3 månader..

Det är absolut inte planerat och allt i mig skriker abort...
men han vill inte godta det. Vi bor inte ihop på heltid, men bor mycket hos varandra... veckovis åt gången.

Vi har båda barn sen innan... så just den biten är inte ny.

Ok, detta är något helt annat än din TS. Du vill abort? Det är din fulla rätt. troligen tar det väl slut då eftersom han kommer bli ledsen men i den frågan är det verkligen "din kropp- du bestämmer"
Att han inte vill godta det blir ju en icke-fråga även om man förstås helst vill vara överens. Men om ni har så olika åsikter i detta så är det ditt val. 

Hur skulle folk kunna veta detta ut ifrån din trådstart?🤔

OM du vill ta abort så kan du ju göra det och då blir ju argumentet "det är min kropp"  ett vettigt argument.
Ja självklart kan han ju lägga in önskemål, men att vara gravid eller inte vara gravid, det är det enbart du som bestämmer då det är din kropp.

 

Ja om ni inte är överens om graviditetens vara eller icke var än då är det ju onödigt/dumt att basunera ut det.
Sen utifrån era olika inställningar så behöver ni säkert anförtro er åt varsin vän för att få lite stöd och råd i en jobbig situation.

Ok, så frågan är egentligen att han vill ha barnet och du vill inte? Då måste nu självklart reda ut det först, innan ni börjar sprida nyheten. Att han vill berätta om ni inte bestämt om abort än låter lite manipulativt, för när föräldrar och syskon är det såklart svårt att säga "nä, jag gjorde abort" om de frågar.

Frågan om att berätta är alltså inte relevant, utan diskutera först om ni vill behålla - och här har du såklart sista ordet, inte han, vare sig han "godtar" det eller ej.

Anade att du inte var positiv till det hela. Det är ju ditt beslut om att behålla eller ej och han ska ju naturligtvis inte säga något alls. 
Han kan inte bestämma att du behåller mot din vilja. 

I det här fallet så stämmer argumentet att du bestämmer över din kropp. 
Trist för honom men det är inte han som är gravid. 

Du bestämmer. Likaså om hur du vill göra med allt.

Ja precis, tänkte också på det. Om han säger det till andra blir det tuffare för dig TS, att säga att du vill göra abort?

TS: Du kan för all del göra det och säga det blev missfall, men det är inte speciellt kul att hålla på med sådan jobbiga hemligheter heller. 

Ett nej väger tyngre, oavsett vem som bär barnet, anser jag. Det finns ju ännu risk att något händer. Dessutom så kan det bli skitjobbigt efter att man berättat. Själv fick jag aldrig vara ifred och folk betedde sig väldigt konstigt, så med barn nummer 2 var vi tysta om det tills det inte gick att dölja längre.

Oj jisses, då hade jag verkligen gjort abort. Särskilt för mina barns skull. 

Håller med, och han kommer förmodligen i så fall hålla på och ge henne dåligt samvete. "Nu blir farmor så himla ledsen, hon bara gråter för att du vill göra abort!" och bla bla bla... Jag tror han vill fortsätta graviditeten för att ha henne fast.