Hej! Jag separerade för några år sen och har en son som är 12 är snart. Både jag och mamman flyttade till Sverige i 2016 och skilde oss några månader efter. Vi gick igenom en ganska tuff separation med massa bråk, tjafs osv. Mamman är inte den stabilare människa i världen och jag upplever att ofta är barnet som tar hand om henne emotionellt fast han är liten fortfarande. Nu har mamman bestämt sig att flytta tillbaka till hemlandet för att vara nära familj och med sin kille och vill ta med sig barnet. Hon har berättat det för sonen och upprepade ofta att ?hon ska flytta oavsett och han ska bestämma om vill följa med eller inte?. Detta leder till att barnet vill inte känna sig bortkastad från sin mamma (det har hänt tidigare att hon lämnade honom hos mig i 2 månader för att åka ?hem? och han mådde inte så bra av det) och därför började säga att han vill följa med. Jag känner ibland att hon manipulerar honom på något sätt då hör jag på vad han säger att det är någon som han upprepar. Mamman gillar inte Sverige och säger rakt framför honom det att hemlandet är finare, det finns godare mat och trevligare / mer sociala människor. Tidigare har hon sagt till honom att ?det är bättre att mamman flyttar än att ha mamman kvar i Sverige med grov depression?. Han blir såklart påverkad av det. De har varit på semester nu i 2 månader där och han har redan sagt ett par gånger att vill bo där nu. Vad skulle ni rekommendera i detta fall? Jag har nu en ny familj och han har fått syskon. Sonen är inte så mogen för att ta ett sånt beslut och vill inte att han ska välja mellan mamman och pappan. Vill inte att han ska må dåligt och vill att han ska få ett stabilt liv.
