Varför ensambarn?

Jag tänker att syskonen oftast romantiseras av människor med god kontakt med sina syskon, eller människor som hela livet just saknat syskon.

Verkligen är något annat. I verkligheten är fler ensambarn framgångsrika och ödmjuka. De har fått goda förutsättningar och haft föräldrar som orkat. En del må uppfattas som "bortskämda" eftersom de faktiskt fått sina egna behov tillgodosedda!

Naturligtvis har de missat upplevelsen av att ha syskon, men att ha syskon betyder också att det kostar mer, att föräldrarnas ork ska räcka till mer och att det finns ytterligare en person att förhålla sig till.

Är allt frid och fröjd så är ju syskon väldigt mysigt. Men risken med fler barn är faktiskt att barnen inte kommer överens. Eller att ett barn tar upp allt utrymme.