Bipolär respektive i ett skov

Läkaren lyssnar på mig och har bett henne komma in 2ggr men hon visar inte upp det jag berättar för dem! Hon förklarar bara att hon är lite spirituell lagd! Och nu kräver hon att jag måste ha fått tillåtelse av henne att kontakta dem annars får dem inte prata med mig!

Hon tar sin medecin och läkaren ökade den oxå (litium) men vanföreställningar är kvar!

Jag orkar inte med att inte känna igen henne! 

Beklagar din situation. Att ha någon nära med psykisk ohälsa är påfrestande så ett råd är att skapa lite distans och sätta gränser för dig själv. Att skiljas är kanske inte så dumt som det låter. Då kan du skydda din ekonomi. Det kan också vara bra att ha ett eget boende så att du är mer oberoende av hennes svängningar och kan backa undan när det behövs. Då kan ni umgås mer när det är bra och mindre när hon flippar ur.

Personer med vanföreställningar är svårt att hantera, försök att inte bli arg eller upprörd, svara undvikande och neutralt och byt samtalsämne. Det är ju fantastiskt att du fått prata med hennes läkare, men det är inget du kan räkna med. Den sjuke måste godkänna det. Det kan vara en god idé att söka någon form av samtalsstöd för din egen del, det är lätt att bli medberoende och det kan vara svårt att se neutralt på en situation när man är mitt i den.

Jo jag tänker i samma banor oxå! 
Märker av medberoendet då jag räknar tabletter och uppmärksammar varenda lite konstig detalj hon gör och vill att alla ska se det jag gör! 
Om jag ifrågasätter hennes beteende och misstänksamhet så blir hon arg och tar det som en bekräftelse att hon har rätt! Är jag undvikande och knappt svarar så gör hon inget större av det! 

Men det är påfrestande att hela tiden få höra små retliga skratt,  kommentarer på engelska! Ritualer som knacka på sig själv eller saker! Associera och göra samband om saker som inte hör ihopa, jiberish typ! Sjunga rakt ut. Detta gör hon när jag umgås och pratar med barnen eller om jag säger något till henne eller bara gör något som i hennes bubbla inte stämmer! 
Hon är obehaglig

Utan för dörren håller hon sig i skinnet! 

Va fan är det??? 

Vill inte ge upp redan! Vi har 2 små barn! Och detta är ju andra gången detta händer! Så jag hoppas med rätt medecin så försvinner kanske vanföreställningarna! Känns inte som litiumet hjälper henne med detta!

Skulle behöva höra några lyckliga slut för att orka! 

Tack snälla för era svar och omtanke ❤️

Hon kom ur sitt förra skov i april. Hon fick då antipsykotisk medecin och litium som gjorde att det vände direkt! Men hon valde att sluta med den antipsykotiska självmant för hon blev slö i huvudet tyckte hon! 

Början på juli började hon uppföra sig misstänksam mot mig (så startade det förra gången oxå) och jag la då märke till att hon inte tog sin medecin på kvällen och konfronterade henne! Jag hade inte kollat henne innan så vet inte hur mycket hon missat, men allting var perfekt bara veckorna innan! 
Så jag vet inte om skovet kom av sig själv eller missat medecin! Hon påstår att hon bara missat 2 ggr 

När jag har pratade med läkaren i början på skovet så tyckte han på det jag berättade att hon verkar behöva antipsykotisk! Men hon visar inget för honom när dem träffas!

Jag har dock inspelningar både på video där hon gör konstiga saker och ljudupptagning där hon snackar om saker som hon anser är konstigt och förstör hennes balans! Även bilder på saker hon skrivit!
Mitt nästa steg är att visa det för läkaren! Har inte vågat göra det innan då det isåfall skulle kommit till min frus vetskap att jag spelat in henne!
Jag för även dagbok på allt märkligt hon sagt och gjort

Tror ni det hjälper om läkaren få se och höra "bevisen" eller dem måste behöva se det ifrån henne för att få en riktigt bild utav det? För jag kan tänka mig om dem visar det för henne kommer hon ha en bra förklaring! 

Jag och min familj har kontakt med en familjerådgivare och en socialsekreterare. 
Just nu har bara jag kontakt med dem och ska på nästa möte med socialsekreteraren visa upp "bevisen" då hon varit på semester! 

Samtalsstöd har jag svårt att få tag i, hittar mest ideala föreningar som träffas! 

Hej
Vad skönt att få höra ett lyckligt slut! Vad glad jag är för er! Hur gjorde du för att att din partner fick rätt hjälp! Hur lång tid tog det? Vad äter dem för medecin? Om du vill dela med dig? 

Igår så tappade min fru det ordentligt! Vi kom in i en diskussion och hon kunde inte sluta prata om hennes upplevelser jag fick tillslut be henne sluta för det blev för mycket för mig! 

Hon berättade saker som:

Jag försöker bli av med henne, döda henne! vi är ett helt kompani som jobbar tillsammans! Vänner grannar företag! Alla är vi delaktiga på något sätt! Även hennes psykiatri! 

Hon påstår att min karma har fått våra barn att Hamna på sjukhus! 

Min pappas karma fick min bror till att vara med i en bilolycka och avlida! 

Hon tror psykiatrin lurar henne att vara bipolär för dem vill tysta ner hennes gåva 

Hon ser sammansättningar ute i naturen, hennes kropp för henne dit automatiskt och allt från en pinne kan ha betydelse för henne! Någon har placerat ut dem här sammansättningarna för henne att hitta

Hon tror att hur barnen placerar sina leksaker påverkar henne

Hon tror hon kommer bli drogad på en fest hon ska på

Hon är övertygad att hon har en gåva och ska få alla att förstå henne tankesätt! Jag bad henne gå ut och berätta det för alla och hon kommer göra det när världen är redo

Klassas detta som förföljelsemani? Fortsätter detta så blir säkert en psykos! 

Det blev en vårdnadstvist i samband med vår separation, hon höll barnen ifrån mig och hävdade att jag inte var kapabel att ta hand om dem.
Hon yrkade att hon skulle ha enskild vårdnad och barnen boende hos sig, jag yrkade på fortsatt gemensam vårdnad och ett växelvist boende.

Jag hade egentligen föredragit enskild vårdnad åt mig och barnen boende här mestadels, fast med ett regelbundet umgänge med deras mor.

Det är dock idag mycket svårt att få rätten att döma enskild vårdnad om inte ena parten är direkt och uppenbart olämpligt som vårdnadshavare.
Detta gäller både män och kvinnor, men som man kände jag även att jag i sammanhanget kämpade från underläge redan från start.
I samråd med mitt juridiska ombud så beslutade vi att yrka på det som rätten mest troligt kommer döma och det som egentligen är bäst ur ett barnperspektiv (om båda föräldrarna är friska och lyckas samarbeta).

Domen landade alltså i fortsatt gemensam vårdnad och växelvist boende.
Deras mor överklagade givetvis upp till högsta instans. När beslutet vunnit laga kraft så stämde hon igen bara nån vecka efteråt, men rätten valde att inte ta upp det.
Jag vill även nämna hör att hon drev sitt eget fall efter att ha sparkat sitt ombud dagarna innan huvudförhandlingen, så alla överklaganden och den nya stämningen var skrivna av henne själv, de var av typen wall-of-text, 2-3 sidor av svammel och känsloargument.

Under åren efteråt så har jag fått ett dussin telefonsamtal från Soc där de berättar att de fått in en orosanmälan gällande barnen. De flesta tas inte upp efter att de genomfört samtal med mig, men 3st går vidare till utredning under ca3års tid.
Samtliga slutar med att utredaren lägger ner ärendet. De konstaterar att det som påstås ha hänt egentligen inte alls är så allvarligt och att den bakomliggande orsaken istället är deras mors bitterhet och hat mot mig.

Det som till slut fick stopp på vansinnet (nu ca 3år sen sista utredningen) var att den handläggaren som höll i sista utredningen blev redigt förbannad och satte ner foten.
Hon berättade aldrig för mig exact vad hon sagt till exet.

Det jag från början kände igen här var detta med att det hela går i skov.

Nu senaste åren har det blivit otroligt tydligt. Det kan nu ibland gå 3-4månader utan att jag hör pip från exet, barnen flyttar fram o tillbaks, bytet sker genom att ena lämnar o andra hämtar på skolan/fritids.

Sen utan att det hänt något nämnvärt kring barnen så exploderar inboxen på mailen som vi använder för kommunikation, under 1-2 veckor så kan jag ibland få upp mot 10 mail om dagen. allt de går ut på är i princip att spy ur sin bitterhet och hat... Förklara för mig hur oduglig jag är på alla tänkbara sätt och hur synd det är om henne på alla tänkbara sätt....

Sen blir det knäpptyst i flera månader igen...