Hur känns ångest för er?

Jag har själv lidit av ångest tidigare. Fyy va jobbigt det var. Kändes som myror kryper i mig jämt. 

Hade nyss ett stresspåslag/ångest. Ett lätt tryck över bröstkorgen, tankarna rusar, en stark rastlöshet i kroppen, lite tungt att andas, spänd.

Andra gånger, när jag har haft extrem ångest så blir det som en lättare hyperventilering, rastlösheten i kroppen är så stark att jag inte kan vara still och man blir som ett djur i en bur, det finns ingen väg ut. Tankarna rusar så klart, tårar.

Atarax hjälper oftast bra tycker jag. KBT kan funka på sikt, det beror lite på varför man har ångest men bra för det mesta.

För mig som har dödsångest känns det som att ingen rädsla kan vara starkare eftersom allt annat går att överkomma. Döden är en slutstation. Det kan man inte göra något åt.

Ångest är fan vidrigt, en fasansfull själslig smärta som också slår sig på kroppen. Jobbiga, skräckfyllda tankar och känslor som river i mitt inre som ett fkn monster. Det dras åt kring halsen och bröstkorgen, andningen blir tung. Känns som jag är ett jagat djur som inte vet vart det ska fly, inte kommer undan, drivs ut över stupet.
Fy fan så helvetiskt vidrigt. 😱

Tyvärr har jag nog inga bra knep mot ångesten annat än dra katten nära intill mig och lyssna på bra oftast mörk musik. Ibland blir jag självdestruktiv.
Livet kan göra så fkn ont. 😢

Ni andra som beskriver er ångest...beklagar verkligen ni ska behöva lida så. Ni har verkligen min medkänsla. 🌺

Lider med er alla som har ångest <3
nån som får ångest eller värre ångest när det är mörkt ute? Och man vet att de dröjer många timmar innan de blir ljust? Som i december. När det är mörkt redan vid 15-16 på eftermiddagen och blir inte ljust fören dagen efter vid 8 på morgonen. Får så svårt att andas på nåt sätt. Hjälper inte att tända lampor inne 

Jag älskar sol och värme men just ångesten dras jag med året om. Mörka midvinterdagar och ljusa sommardagar...same shit. Fast det är en lite jobbig känsla när man inser sommaren börjar ebba ut. 

Känns som man ska tappa andan, ungefär som man får ett hårt slag i magen. Tänker alltid att jag kommer att dö, samtidigt som man svettas i floder. Darrar också i hela kroppen, magen blir dålig. Blir alltid spänd över axlar och nacke, ibland spänner jag mig så mycket så man får nackspärr. 

Lite olika konstiga ångestkänslor beroende på situation. 
Men nedan är dem mest vanliga

Tryck över bröstet som om någon sitter eller trycker med händerna

darrig/nervös

svettningar

tankar om miljoner saker som flashar förbi

en stark känsla av ensamhet

muntorrhet

vill gråta men går inte

lättirriterad som sjutton

Men mitt stora problem när det kommer till min ångest är att den är starkt kopplad till sex, dvs med tankar som är förknippade med olika typer av saker som har med förnedringslekar inom sex att göra. Vilket jag har fått reda på är pga ett övergrepp i unga tonåren. Är 39 nu..

För mig hjälper det med att sätta mig och måla Warhammer 40K gubbar, gå och köra ett hårt styrkepass på gymmet, lång promenad eller något spel. Hade väl varit lite enklare ifall jag hade en tjej eller en hund hemma.

Jag får hjärtklappning, svettningar, ont i magen, illamående, det känns som att jag inte kan andas, omöjligt att slappna av, overklighetskänslor ibland och känslor av klaustrofobi. Fått det mest på skitjobbet som jag nu ska sluta på. Bussar och tåg kan vara triggande också. 

Jag tycker det jobbigaste med ångesten är de fysiska symptomen och att inte veta om det är ett riktigt illamående eller ångestillamående som jag känner. Eller riktig magsmärta eller ångestsmärta. Bara ångest utan så mycket fysiska symptom, möjligen hjärtklappning, kan jag hantera. 

Jag får av någon anledning mer ångest under sommaren. På hösten och vintern är det lugnare. 

Jag har aldrig varit deprimerad. Skulle hellre vilja vara benägen att bli deprimerad än att få ångest.