Hur mycket slackar ni på jobbet?

Slackar typ aldrig. Arbetar på en skola och där finns det alltid något (barn) att göra. 

Fikarast? Ja kanske 15 minuter 2 ggr/vecka. 

Händer att jag tar 40 min lunch istället för 30 kanske en gång i veckan. Å andra sidan brukar jag inte hinna ta lunchrast minst en gång i veckan så förloraren är ju jag.

Det händer aldrig. Tar ibland längre fika om det är lugnt med arbetsuppgifter men det kompenseras av att jag oftare ställer in fika pga hög arbetsbelastning. 

Det kan jag inte påstå.

Ibland är det högre tempo och ibland lägre. Efter en intensiv period kan jag "unna" mig att ta det lite lugnare en annan dag.

Men maskar gör jag inte.

Skulle aldrig falla mig in. Jag trivs med mitt jobb och god arbetsmoral är något jag värdesätter högt. De som maskar på jobbet är varken bra kollegor eller goda medarbetare. Skulle aldrig anställa någon som inte gör sitt bästa på jobbet. 

Jag jobbar hemifrån och har ingen möjlighet att slappa. Det är fullt ös hela tiden. Sällan tid för lunch, och ofta slutar inte jobbdagarna förrän 7-8 på kvällarna för att ha möten med kollegor i andra tidszoner. 

Vet inte vad du menar med att maska eller slacka.

Efter att i 15 års tid ha varit den som jobbat med kort semester, ofta jobbat över, underrapporterat tid för att gå inom budget men därmed offrat min egen kompbank så vägrar jag göra det längre. 

Har sett kollega efter kollega med samma beteende smälla in i väggen, med långa sjukskrivningar och hälsoproblem som följd. Har under alla dessa år ALDRIG fått något för att jag jobbat så jag ofta gått hem skakig av trötthet efter att ha räddat en leverans igen.

Nu jobbar jag inte en minut extra om det inte verkligen krävs. De gånger der krävs på riktigt gör jag det dock. Jag gör mitt jobb och med all arbetslivserfarenhet jag byggt upp är jag också så pass trygg i det att jag kan vara effektiv men ändå leverera på en nivå som är bra nog och som håller för en granskning. Men jag vägrar stressa mer för att pressa in ännu mer varje dag. Kanske det kan ses som slackigt utifrån men jag vill hålla ihop livet ut.

Tyvärr kan jag känna att arbetsplatser, mitt arbete.. mer o mer har blivit ett koncentrationsläger, där nya hela tiden rekryteras och dom utnyttjas så in i hvete och dom tror sig vara "klassens stjärna ifall man jobbar över rasten också och söker guldstjärnor i kanten på protokollet. osv.

..Så pass att Det är inte konstigt alls överhuvudtaget att folk maskar, medvetet eller omedvetet.
Senaste nu. Vet med mig, var att vi fick inte jobba över! Big nono. När En slutar så går man hem!"

Men då kom chefen med sån skit att ett gäng som trotsade detta, fick uppdrag som att släcka, larma låsa och städa av gemensamma ytor.. dom fick sluta tidigare eller tidigare lunch m.m.

Och nån vet jag sög så mycket chefens k*k att dom tvättade hans bil.

Det här ebbade till sist ut i att.. det fick långt om länge oönskad effekt.. och hela firman gör inte längre ett skit, vi sitter och spelar kort om dagarna, tävlar i Ordlig och tvättar våra cyklar/ bilar på arbetstid osv.
Vi gör vad vi ska! Vi värnar om våra kunder absolut ..men gör inte ett skvatt mer än det.

Jobbar i vården. Finns knappt utrymme att sitta ner och äta (vi har inga raster - vi har måltidsuppehåll eftersom vi aldrig kan lämna arbetsplatsen för att äta ändå), än mindre till att maska. 

Jag slackar inte, men jag har ett jobb där jag själv kan styra över hur hårt jag jobbar varje dag. Vissa dagar tar jag det lugnt, andra inte. Jag gör självklart allt som åligger mig och ser till att allt funkar som det ska inom mina arbetsområden. 

Det spelar ingen roll om jag jobbar hemifrån eller på kontoret, jag jobbar lika hårt oavsett. 

Har en fin arbetsgrupp som är ansvarstagande och mogen, vi har bra koll och är seriösa allihop. 

Jobbar statligt inom IT. 

Beror helt på hur arbetsbördan ser ut. Är det lugnt, då tar jag det lugnt och kollar in familjeliv istället för att jobba. 

Är det högt tryck, ja då jobbar jag.