Anonym (...) skrev 2023-08-11 06:54:49 följande:
Det är i princip omöjligt att nå fram om inte personen själv vill, eller orkar ta till sig de råd tandvården ger.
Om man tycker att det är så hemsk med de där rengöringstillfällena hos tandvården så kanske man tar in att det är bättre att börja bli duktigare själv. Den insikten kan sitta långt inne för somliga.
Jag har en vuxen son med autism som inte bor hemma längre och tyvärr tror jag inte han sköter tänderna så bra. De ser ok ut när jag träffar honom (allts det jag kan se, jag tittar inte i munnen på honom) men historiskt har han inte varit så bra på att sköta det när han bodde hemma. Han har aldrig haft hål eller några problem alls med tänderna, men jag säger till honom att det kommer förr eller senare. Han har inte varit hos tandläkare nu på 3 år minst. Han flyttade till annan ort och har inte tagit tag i att kolla upp eller lista sig hos en annan tandläkare.
För min sons del så tror jag det kommer vara så här till han en dag får ett större problem, och då kanske fattar. Din son verkar sköta det ändå sämre, som jag förstår din text.
Och ja. allt sånt där praktiskt kan vara jobbigt inom autism, men det är olika för olika personer. Min son älskar att bada tex så ren är han.
Har en son till som har svårt att hålla efter naglar (men har blivit bättre på det), duschar (men tycker inte riktigt om det och inte så ofta som jag tycker att han borde men det har blivit bättre), och denne son är supernoga med sina tänder. Det beror nog på att han haft lite strul medan han växte upp, mjölktänder som behövde dras ut etc. Han har verkligen tagit till sig råden från tandvården.
Ja vad gör man? Har din son deltagit i någon grupputbildning via habiliteringen? Där brukar de prata om just detta om varför det är så jobbigt med de här kroppsliga sakerna vid autism. Jag tror att många saker sjunker in bättre när de får prata om det med andra med diagnos, i en ordnad form där fokus är just hur de själva kan tänka runt hur de får till hygienrelaterat i sin vardag.
Tack för svar.
Tandläkaren är inte poppis men avskräcker samtidigt inte så tandborstningen blir ändå inte bättre. Det har getts massor med instruktioner på tandborstning och förmodligen är det bekvämlighet/ olustkänsla för tandbostning som spökar.
Ingen grupputbilning har hon fått, hon har inte fått någonting från rehab då diagnosen satts nu, men vi har vetat länge att det är autism. Vet inte ens om han kommer få någon hjälp med sådant i den här åldern?
Intressant att du skriver att mjölktänder behövde dras ut. Samma var det här. Är det vanligt vid autism?