Anonym (Minja) skrev 2023-08-18 12:19:59 följande:
Jag var 9 år när jag började tänka på döden och sedan dess har jag nästan längtat efter att bli gammal och ha den nära.
Jag har mycket att leva för och är inte deprimerad, men livet har bara gett mig bakslag efter bakslag konstant.
Då fort jag tror att nu kan jag andas lite så händer det någonting annat.
Det tar på krafterna och jag har lite ork, försöker hitta glädje i det lilla. Ibland undrar jag varför andra ska drabbas av dödliga sjukdomar och olyckor och inte jag, som ändå inte uppskattar livet på samma sätt?
När jag var 13 började jag tänka att när det blir alldeles för jävligt, då lämnar jag! Men flera år senare så skaffade jag ändå barn och jag kommer aldrig någonsin lämna dem.
Men jag hoppas att en dag kommer det hända något bra som gör att smärtan av alla bakslag försvinner.
Jag minns inte hur liten jag var men absolut mindre än 9 år. Sorgligt att känna så redan då. Vad fint att du känner att du har något att leva för, det hjälper nog mycket i svåra stunder! Jag har också alltid undrat det, varför drabbas inte jag av cancer när jag inte ens uppskattar livet. Skulle vara så skönt att låta en sjukdom ta över. Jag kommer inte orka vänta tills jag blir gammal. Jag har alltid haft en känsla att jag kommer lämna jordelivet innan 30 iaf. Och ju närmre jag kommer så blir känslan av att inte finnas mer ännu mer självklar.