Äggdonation 2023/2024

Jag hade en privat gynekolog i Stockholm som skrev ut inom högkostnadsskyddet när jag gjorde IVF och gick ibland till en annan som inte gjorde det. Han menade på att eftersom jag fyllt 40 skulle jag inte fått betala IVF själv i Sverige och då är inga recept heller inom högkostnadsskyddet. 

Så verkar som alla gör olika. 

Jag hade ett hotell i Limaasol som jag verkligen trivdes på. 
Kan kolla upp namnet. 
Det låg i början av stan, vid vattnet,  så tog väl 20 m. Med buss längst vattnet till centrum och därifrån 10 min att gå till kliniken. 

Det jag gillade var just att det låg direkt vid havet. Inte så många som gjorde det. 
Det var underbart att ha balkongen mot havet och se soluppgången och solnedgången osv. 
Dessutom ingick inträde till spa på hotellet med pool,  bastu och jacuzzi och middagsbuffe ingick i priset. 

För mig var det väldigt skönt att slippa gå ut och leta restaurang utan bara kunna hänga på hotellet på kvällarna. 

Vi gjorde vår 4e transfer (nu med ny donator) den 30 sep och plussade på sticka igår på RD 4, äntligen!! Visste redan på RD 3 att det tagit sig då det kändes så oerhört tydligt i kroppen, men det var först idag när jag fick ?gravid? på digitalt som sambon vågade tro på det. 

Har haft en tydlig stegring på test mellan idag och igår så än så länge känns det positivt, hoppas nu bara den stannar kvar? Min 10:e graviditet så hoppas det blir 10:e gången gillt!

Hej,

Jag vill gärna joina tråden och vill börja med att berätta om vår resa. Kanske kan det hjälpa någon att känna sig mindre ensam. Jag har i alla fall funnit tröst i andras resor 😊 Nedan är såklart en oerhörd förenkling...

Jag och sambon började försöka när vi båda var  32 och hade varit ihop lite över ett halvår (yep! Vi väntade inte). Men insåg snart att vi behövde hjälp pga. ingen egen cykel). Vi fick hjälp av RMC i Malmö. Efter två cyklar med letrozol, drog en karusell av undersökningar igång, blandat med; 

RMC

IVF kort protokoll - avbrutet, bara en mogen follicel)

IVF långtprotokoll 4 ägg, ingen återföring

IVF långtprotokoll 6 ägg, ett dag 6 embryo (långsam) till frysen. Återföring. Gravid. Missfall (missed abortion) vecka 5.

IVF långtprotokoll. 10 ägg.  Inget till återföring

---

Nordic IVF

IVF långtprotokoll. 9 ägg. Återföring dag 2 embryo. Inget till frys 

I juni fick vi rådet att vår bästa chans att få barn är genom äggdonation. Min äggkvalité är inte bra, trots att jag inte ens fyllt 35. Så mycket sorg. Jag skulle kunna starta en hel tråd om bara det. Men det var också en liten, liten lättnad. Jag insåg hur sjukt jobbig IVF processen är och hur långt ner man hamnar var gång hoppet byggs upp för att sen raseras.  

I morgon är det dags. Vi ska få ett embryo tillbaka (Nordic IVF Malmö). Tror vi. 8 ägg blev befruktade i torsdags... Men de har inte berättat hur befruktningen gick, så jag bara hoppas att det gått bra. Känns taskigt att de inte ringt, men men. Det är egentligen bara antalet 5dagar embryos som räknas så, jag har hållt mig lugn 😅

Tänk på oss i morgon ❤️ Jag hoppas SÅ på något till frysen... Jag litar inte på att det kommer gå på direkten.  

Någon mer som har transfer snart? Då ska jag tänka på dig!

Min blödning i torsdags slutade efter ett par timmar, har bara haft lite bruna flytningar efter det. Men min temp och vilopuls har gått ner och och jag
känner att jag inte är gravid. Jag ska ta ett nytt hcg imorgon så fortsätter med medicinen till dess för att sambon ville det, även om jag egentligen redan är säker. Min rädsla är att hålla kvar en dålig graviditet med medicinen och dra ut på det i onödan.

Det är högt och lågt och oroligt samtidigt i denna tråden, som det ju såklart blir ❤️ 

Men just nu kan jag bidra med lite glädje. Igår morse testade vi (testdag) och jag grät av ångest innan vi vågade titta på testet. Det kunde verkligen gå åt vilket håll som helst. Sen grät jag lite till eftersom att det faktiskt var positivt. 
Så underbart. Det första hindret, eller den första 'bossen' av denna banan är i alla fall avklarat. 
Nu hoppas vi att de stannar. Förra gången (eget ägg) fick vi bara glädjas i 6 dagar innan jag började blöda och det blev lpnga dagar på kvinnoakuten och i kö till olika grejer. 

Men, som ett mantra jag hört. "Idag är jag gravid" ❤️

Glada nyheter här också! Var på VUL idag i v 6+6 och var i chock när vi fick se ett tickande hjärta och en graviditet som såg normal ut, mätte till vecka 6+5. Var så säker på att det avstannat. Är såklart jätteglad men kan inte riktigt ta in det och vågar inte lita på det efter både långsam hcg-ökning och blödning i förra veckan.

Jag har precis varit på vårat första tidiga ultraljud och fick se ett perfekt tickande hjärta. Var så nervös att jag började gråta innan men nu har vi fått försäkrat att den mest kritiska tiden är över och jag ska försöka njuta varje sekund. 
Enligt ivf datum är jag i vecka 7+6 och enligt storlek på embryot V 8+2 :D 

Trigger warning på jobbiga tankar - men behöver få ut dem ❤️

5+2
Ångesten är verkligen en killer. Inte konstant men den kommer i vågor hela dagarna. Tänkt om det blir missfall igen. Analyserar symptom. Sen vänder jag på steken och peppar mig själv - det är ett jätte bra ägg! Det finns ingen anledning att det ska blir som förra året.. och sedan tillbaka till - men tänk om det inte går vägen. 
Jag är rädd för hur otroligt ledsen jag blir. Jag tog mig knappt ur soffan på två veckor. Bara grät. 

Och vägen tillbaka är lång, även om vi denna gång har i frysen, så skulle det ju dröja månader till vi kan köra igång igen. Och den kanske inte tar och då får man göra det igen. 

Jag vill så innerligt att vi ska kunna berätta för folk till jul och att det kommer en liten till sommaren. Vägen har redan varit så lång.

Jag försöker peppa mig själv. Har sagt att på tisdag ska jag fira! Då har jag kommit längre än med förra plusset. Sen är nästa hållpunkt ultraljud 14/11 (7+1)
Men jag funderar på att be om blodprov. Fast jag VILL ju inte ha mer ångest över att vänta på de resultaten. Två veckor till UL är ju inte länge. 

Usch.
Jag gör mitt bästa jag kan inte göra mer ❤️ Det är ett jätte bra embryo. Det är inte samma situation som förra året. 

Halloj! 
Lite uppdatering från mig. 6+5 idag. Ingen blödning än, men flera ångestattacker då jag varit helt 100% på att jag börjat blöda. Helt sjukt. Det har dock lugnat sig de senaste dagarna. Har kanske vant mig lite mer vid känslan av cyclogest/bös. 
Andra symptom är extremt ömma bröst (och större) milt illamående (som blivit lite värre på senare) som kommer och går samt trötthet! Wow, helt slut på jobbet! 

Just nu hoppas jag bara på ett fint ultraljud på fredag (7+1), snälla snälla ❤️ 

Ringde också och skrev in oss hos en barnmorskemottagning.. men jag kan knappt tro att vi ska gå dit. Är så rädd för att behöva ringa och ställa in. Det fick jag göra förra gången. 

Två dagar till ❤️

Goda nyheter. Men tar det från början. 

Igår började vissa symptom minska; lite mindre trött, illamående och ont i brösten. Blev en fullständig spiral igårkväll och i morse. Kom gråtande till kliniken. Vid det här laget var symptomen mestadels tillbaka dock och det lugnade lite. 

Fick ett mycket bra bemötande och ganska snabbt fick vi reda på att hjärtat slår. Och vi fick se det. Blinkande. Allt såg normalt ut och jag mätte 7+0 (är 7+1) och de tyckte den var 'perfekt".

Oerhört svårt att ta in det.. tror nog det behöver gå lite tid till. 
De erbjöd också ett extra ultraljud om en vecka, bara för vår skull. För att man kan se lite mer då. Det tackade jag så gärna ja till. 
Så ja. Goda nyheter. Men jag önskar att jag kunnat vara gladare. Visst är det märkligt. 

Jag skrev en dikt det galna. Håll till godo; 

I am happy when I'm sick

Daisy, jag märkte ingenting när jag trappade av hälften förra veckan. Tyvärr. Däremot upplever jag att jag de senaste två dagarna har varit liite mindre illamående/trött generellt. Så pass att jag fick googla om symptomen kan minska redan i vecka tio (ja de verkar hyffsat vanligt), men tror också jag har lärt mig att hantera det (läs äta). Och sen slog tröttheten till sin en galning, så då lugnade jag mig lite igen. 

Att man ska må så dåligt av att må lite bättre 😅

Always Choklad, Åh ❤️ längtar till torktumlaren. Låter tufft men underbart. När har du BF?

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar. 
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv. 
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra. 

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december. 
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december. 

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen,  på förlossningen. 

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut. 

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my. 

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut.  Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det. 
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev,  hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma. 
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen.  Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående. 
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år. 
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten,  och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans. 

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul.  Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden. 

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

@ always choklad 

Tack snälla!!

Hoppas det är så att genetiken inte spelar roll
Jag antar att han är är orolig att den ska göras det gör mig tom. Orolig att inte känna samma som jag skulle gjort annars.  Men det är bara fåniga farhågor. 

Hur går det för dig?? Vilken vecka är du i och hur har graviditeten fortlöpt hittills?

Fick NIPT svar och det såg bra ut, det är en liten pojke. Gjorde även ett UL igår som såg toppen ut, full fart. Är i v 12+0 idag så nu kommer jag våga börja berätta för familj och vänner :)