Själv känner jag att det känns så rätt att ha gjort IUI nu, att det känns svårt att gå vidare med ÄD just nu.
Jag tror att chansen till graviditet är ca 20% vid 3 ägg i min ålder, så 3 försök med IUI är faktiskt inte en orimlig approach. 3 IUI i Danmark blir liknande pris som 1 försök med ÄD, och vid ÄD är ju chansen lite över 50%. Men om jag får 2-3 äggblåsor vid varje IUI så blir den komulativa chansen faktiskt också över 50% för 3 stycken IUI med mer än 1 äggblåsa.
Ja underbart att höra att du allt känns så bra!!
Mycket känslor för mig när jag läser- är verkligen genuint glad för din skull att allt klaffade tillslut och att det känns rätt!
Det känns också sorgligt för egen del att läsa hur mycket Sellmer anstränger sig för att det ska bli bra, och veta att jag inte kommer få genomgå sanna process. Jag fick verkligen en sån bra känsla för ÄD processen på Sellmer.
(För er som bara följer denna tråd har jag varit patient som Sellmer länge men i veckan fått mail att jag inte får vara patient där längre, efter att jag mailade att jag var besviken på hur de hanterat en situation).
Men nu blev jag lite förvirrad ang att du fick veta en hel del om donatorn. Betalade du extra för extended profile..? Jag trodde att man bara fick ögonfärg och så annars, men du verkar ju ha fått en hel del mer info?
Jag blir lite hoppfull då att det kanske går att få mer info på andra kliniker också..
Jag har bara hört av mig till 2 andra kliniker i Danmark innan men båda dom sa att nav inte får någon mer info alls än ögonfärg och hårfärg mm.
Men kanske finns det fler kliniker som ger lite mer info...
Jag orkar inte gå igenom processen att leta efter en ny klinik som uppfyller mina önskemål..
Jag drömde inatt att jag hade ett TSH på 400 och ett blodvärde på 80.. Och att jag tänkte att "då är det inte så konstigt att jag är helt slut.."...
Jag undrar om någon har något tips på en klinik utanför Sverige för äggdonation..? Där ni fått bra hjälp att hitta en matchande donator.
För I Sverige får man väl aldrig välja alls vad jag förstår..
Tack på förhand:))
Jag behöver inte få en full profil, men få ett visst intryck av personen hade känts väldigt bra.
Någon som har haft konsultationer med olika kliniker och fått intryck om det skiljer sig avseende hur mycket info man får osv?
Vi gjorde våran äggdonation via AVA clinic i Riga. Allt gick väldigt snabbt och smidigt. Fick veta ålder, ögonfärg, hårfärg, utbildningsnivå, intressen, tidigare barn på donatorn. Fick två förslag på donator baserat på bilder på mig som ung och i nuvarande ålder. Inga foton på donatorn men det hade jag heller inte velat ha.
Jag åkte bara dit för ett första möte och sedan för insättningen. Ultraljud osv gjorde jag på hemmaplan. Otroligt nöjd med denna klinik och dessutom blev det en bebis på första försöket.
Hej!
Läst igenom det ni skrivit då jag själv står inför valet dubbeldonation eller inget barn. Precis fyllt 46 så är för gammal för att fortsätta på nära geografiskt håll så det innebär också att man behöver väga in resor m.m. (fick i och för sig mailsvar för ett tag sedan från en klinik i Göteborg att de inte har en direkt fast övre åldersgräns men det måste väl vara fel eller?). Har gjort vanlig IVF på Sellmer men ingen av återföringarna har resulterat i positivt testresultat.
Kollat på OLGA kliniken och fått gott intryck av deras webinar osv men så är det det här med pengarna... Skönt med paketen med pengarna-tillbaka-garanti men då handlar det ju om väldigt stora summor. Väljer man kliniken i Ryssland blir det lite billigare men känns inte rätt att åka dit när världsläget är som det är och då blir det Cypern och då blir det dyrare.
Hur har ni löst den ekonomiska delen? Har ni betalat med sparpengar eller tagit lån för att finansiera? Vad är era bästa ekonomiska tips i den här processen? Hittills har jag kunnat betala med sparpengar men med IVF tömmer man ju kontot väldigt mycket snabbare än det fylls på...
OLGA erbjuder behandling fram till man fyller 51 men för min personliga del känner jag att min gräns går under detta året, kanske är det då bättre att betala det billigare alternativet och betala för en singelbehandling men inte få pengarna tillbaka om det misslyckas? Hur har ni resonerat?
Jag har högst troligt en polyp i livmodern som behöver tas bort (har återkommit, togs bort i december) och det ingår om jag väljer OLGA men innebär då ytterligare en resa. Kan göra om hysteroskopin här hemma men å andra sidan sa de på ett webinar att det oftast är bättre att göra på OLGAs klinik då det oftast är något mer som behöver behandlas när man har polyp (t.ex inflammation) och att den som utför operationen gör det med tanke på att livmodern förbereds inför en graviditet medans "vanliga" gynekologer nöjer sig med att behandla patienten, dvs ta bort polypen bäst de kan.
Är inte superinsatt i vilka andra kliniker som finns som är bra, har sett lite tips här i tråden. Borde jag undersöka detta mer eller är OLGA mitt vettigaste alternativ?
Och vill säga hej igen till alla här som känner igen mig sedan tidigare.
Jag var tvungen att lämna forumet efter att Sellmer så att har inte fick fortsätta vara patient där, det blev för jobbigt att läsa om andra som fick bra hjälp via äggdonation där, och jag var precis i processen att börja bli erbjuden donatorer där och så fick jag mattan ryckt under mig ..
Kände att hela världen borde bojkotta Sellmer när de behandlade en patient så dåligt som de behandlade mig.
Det var verkligen en stor kris för mig, jätte, jättejobbigt var det
Nu har jag kommit över det så menar inte att diskutera de igen, ville bara förklara en gång varför jag har tvungen att ta en paus från forumet. Det blev alldeles för jobbigt.
Nu är det 9 dagar sedan embryo transfer, första, med donerat ägg.
Plussade 7 dagar efter på testa tidigt.
Det känns helt overkligt. Inte hunnit fatta.
Måste testa flera dagar innan jag vågar tro.
Men med donerade ägg är det ju också mycket mindre risk för missfall, men klart att det kan hända.
Jag fick 5 embryo av hög kvalitet på 3 embryo garantin, då är en enorm trygghet att veta att försök till syskon finns!
Eg skulle jag vilja att något av embryona kunde få till någon som vill göra embryo donation i Stockholmsområdet, för att det vore så coolt om barnet fick ett jämnåriga helsyskon hehe. Tanken på att någon annan ensamstående mamma kunde ha ett barn som blir helsyskon till mitt barn så att de kunde leka ihop och så känns så häftig. Vet inte om man ens får göra så.
Det var bara en tanke jag fick när jag plussade, för sannolikheten är ju så liten att jag behöver 4 embryo för ett till barn..
Ja det är många tankar som snurrar när man plussar..
Men ja, jag tror nog inte på det än riktigt. För bra för att vara sant.
Jag hade världens äventyr på Cypern förresten, då jag tog in kattungar som låg på trottoaren mitt i stan. Matade med nappflaska hela natten. Tog till cat rescue. 1 dog, men 2 överlever. Lärde känna en svensk ung tjej där vid fb grupp för katter på Cypern och vi satt uppe den natten tillsammans och försökte hålla de små liven vid liv.
Imorgon har jag mitt första ultraljud i medicinerad cykel, på dag 11. Fick ju avbryta min förra cykel som var omedicinerad då slemhinnan inte växte så hoppas det ser bättre ut nu, så nervöst!
Är mest rädd att få ägglossning trots att jag tar progynon, har gått ägglossningsflytningar idag och nästa positivt ägglossningstest.
Gud allting har varit så upp och ner för mig sen jag blev sjuk förra måndagen...
Värsta influensan någonsin... Hög grejer feber i 5 dagar och halsont, slem i lungorna och allt sånt har bara varit så mycket värre än det här varit tidigare för mig i influensa...
Inte fick jag ner febern med Alvedon heller..
Jag har verkligen haft en pissjobbig vecka..
Och så har jag alla sprutor (medicinsk cykel med Olgakliniken, som har sina brutala protokoll...).
Det var extra påfrestande att behöva pressa mig och ta alla sprutor med febern när jag egentligen inte orkade...
Men nu när jag mått dåligt har jag inte tänkt alls på graviditeten...
Det känns så konstigt !
Fick ju precis positivt test precis innan jag blev sjuk.
Jag borde vara i en lyckobubbla!!!
Nu börjar jag tvivla på mig själv- varför känner jag inte mer?
Kan det vara så att jag inte var så säker på ÄD som jag trodde..?? Hemska tanke!
Jag var så säker på att jag ville detta. Men varför känner jag inte mer nu?
Just nu känns det bara jobbigt med alla sprutor.. Jag är bra så less ... Utmattad
..
Har sjuk nyligen 3v, inkl inlagd på sjukhus.. Hade precis känt mig hyfsat återhämtad i 2 v innan den här smällen kom..
Kanske är jag bara helt slut....
Jag ska boka en tid till en psykolog jag träffar ibland när jag blir frisk.
Vabra att de tar ett progesterontest! Jag frågade min läkare om inte det behövdes, för liksom utan tillräckliga nivåer av progesteron är det ju ingen chans att embryot fäster, men det tyckte hon inte.
Intressant att du fått ångest flera gånger när du blivit gravid och sen blivit ledsen vid missfall. Har du kommit underfund med vad ångesten kan stå för?
Jag har försökt gissa varför jag känner såhär nu och det kan ju vara bara att det är överväldigande att tänka att jag kommer vara ensam med ett litet barn... livet kommer bli annorlunda för alltid. Dvs kanske är rädslor. Men jag vet inte. Jag kommer inte i kontakt med vad känslan beror på alls.
Men jag är fortfarande sjuk. Jag var ju jätteglad över att ha positivt test innan jag blev sjuk. Får se hur det känns när jag blir bättre.
Vore intressant att höra lite om hur ni andra valde donator, eller donatorer, om ni gör det ensamma som mig.
Jag hittade tillslut en äggdonator som kändes riktigt bra. Först hade jag valt bort henne för att jag var lite osäker på utseendet och att hon har mycket mörkare hår än mig.
Men sen insåg jag att jag hade svårt att släppa henne pga hennes personlighet. Och efter ett tag insåg jag att jag inte kommer hitta någon som matchar mina önskemål om personlighet bättre.
Och efter det ändrades hur jag såg på hennes utseende, och tyckte hon kändes väldigt bra där också.
Visserligen mörkare än mig, men då var jag noga med att ta en blond manlig donator. Då tänkte jag att chansen är rätt stor att barnet inte blir satt detå mycket mörkare än mig att man tänker på det. Och att med en blond dansk manlig donator tänkte jag att barnet skulle se skandinaviskt ut. Äggdonatorn är via Olgakliniken, så rysk. Därför var det viktigt för mig att barnet skulle kunna se svensk ut, så att folk inte undrar om jag har adopterat...
Jag fick inte samma "kontakt"/känsla för spermadonatorn som med äggdonatorn, men självklart tyckte jag att spermadonatorn verkade vara en bra person och ha många bra egenskaper.
Men jag valde honom mycket för att få in de ljusa dragen och att personalen på spermabanken sa att han var mest lik mig (mailade in massa bilder).
Vore intressant att höra hur ni andra valde och hur ni ser på donatorerna och så.
Båda mina är öppna också.
Äggdonatorn var anonym först men ändrade sig och blev öppen, så det kändes jättebra.
Anonym- ok, bra att det kändes bra med donatorn och den infon ni fick:)
Intressant att höra hur ni andra tänkte!
För mig betydde det väldigt mycket att se bild så jag valde klinik efter det, eftersom inte alla kliniker erbjuder det. Men utseendet var ändå inte lika viktigt som personligheten.
Men jag kan absolut också förstå att man inte vill se bild!
Kan förstå båda perspektiven.