Äggdonation 2023/2024

Jag fick höra att jag kunde göra nästa ca 5 veckor efter  embryo transfern innan om det blev negativt...

Imorgon har jag tid för tidigt ultraljud tillslut!
Det blir i v7+5. Då är barnet rätt stort ändå! Eller inte stort men helt klart synligt,  1.5cm stort typ.
Hoppas det inte blir något negativt besked... 
Ibland händer det ju att fostret har dött..

Men jag är mer illamående idag så hoppas det betyder att den lever...

Det såg bra ut!

Man såg bara en grå klump, inte huvud ens. Men man sig något blinka i mitten! Så det var lite coolt att se hjärtat!

Det var typ den infon man fick,  man ser ju inget mer. 

Jo man ser ju storleken också. Hon mätte och utifrån längden beräknades den vara v 7+6, men egentligen är jag 7+5.
Men kändes positivt- hellre lite större än förväntat än mindre än förväntat!

Men det var lite nervöst först för hon sa: ja,  här är gulesäcken. Så... Det borde vara ett foster här någonstans. Och så letade hon ändå en stund...

När jag sett bilder på ultraljud v8 så har guldsmycken varit precis bredvid, så det var lite nervöst när man såg gulesäcken så himla tydligt men ingenting alls bredvid först. 

Men ja,  sen hittade hon det tillslut och allt såg ju bra ut:)

Känns nog fortfarande overkligt!!

Tack!

Tack snälla!!

Inte riktigt fattat än tror jag.

Choklad 

Wow låter som en häftig upplevelse!!

Jag är nog mer avstängning fortfarande. Vet inte om det beror på.. liksom oro och rädsla för hur det ska bli när barnet kommer...  hur jag ska klara detta själv osv.. Eller om det är att haj fortfarande inte vågar ta ut segern i förskott tills typ v13... Jag vet inte vad det beror på..

Men oro finns helt klart där. Jag väntade in i det sista med att börja fertilitetsbehandling i över huvud taget pga att de kändes så övermäktigt att göra detta själv...
Speciellt med ett svagt socialt nätverk...
Hur ska jag kunna göra någonting alls ? Gå och träna? Osv osv.  Jag har sett på nära hand hur mycket hon det krävs att ha småbarn och då har dom ändå alltid vara två...

Jag hade samtal med två olika psykologer som båda känner mig eftersom jag bokat tider hos dom då och då genom åren..

Båda tyckte att jag skulle göra det. 

Den ena sa att det kommer vara riktigt tufft men samtidigt vara värt det. 

Då bestämde jag mig för att bara köra. Att allting får lösa sig. 

Daisy- var tråkigt! Skönt att du kan börja direkt!!
Så kände jag också. Hade redan bokat flygbiljetter och varnat chefen för ledighet för nästa cykel. Kändes som en trygghet att veta att redan nästa månad finns det 50% chans till graviditet (eller eg högre än 50% per embryo transfer med äggdonation  att bli gravid, men 50% to levande födsel). Att ha en plan framåt betyder så mycket. 

Choklad- spännande med transfer  och på mallorca dessutom! Varit där en gång när jag var 17 bara ock tyckte det var så fantastiskt där.  En spansk klinik då antar jag..? 
Min donator är 25% italienska..75% rysk.. Men har inte typiska slaviska drag och båda ögon och mörkblont/ljusbrunt hår.. hur som helst, är eran äggdonator spansk då?
Lycka till! Spännande väntan nu...!

Och lmsm- spännande att din ET närmar sig också!!!

För mig var det närmast overkligt att veta att efter ET skulle det vara hela 50% minst,  chans till att få positivt test. Det gick bara inte att få in, att med 50% sannolikhet skulle jag kunna ha ett barn 9 månader efter ET!
Det är så stort det vi gör, så omvälvande... Och mirakulöst att det ens går 
Håller tummarna för dig. 

Ang din fråga så håller jag med om att kolla med din klinik. 
En av läkarna jag hade sa att jag inte skulle dansa lindy hop efter ET, en annan läkare sa en annan gång att hon alltid sa till sina patienter att leva precis som vanligt...Så vida, sa hon,  att man inte alltid skulle gå och gräma sig för att ett ev missfall kunde bero på att man joggade..  om  man trodde man skulle känna så,sa hon,  så Tibble hon det var anledning att dra ner 

LMSM 

Ah ok så en bit fram. Men resan dit är påbörjad!

För mig börjar det nog sjunka in att jag faktiskt är gravid. 
V 10 nu! V 11 börjar på söndag! Så nu när han ändå kommit en bit in börjar det kännas på riktigt. 
Risken för missfall är ju liten redan nu, rent statistiskt,  men går ner till extremt låg risk efter v13.
Och nu är det redan snart V 11!!

Men man vet ju inte, worst case så har det slutat utvecklas fast utan att jag fått symptom...
Men har läst att de flesta missfall ändå ger något slags symptom...

Väldigt jobbigt dock att jag gått upp extremt mycket i vikt på sistone. Typ bara mina mjukisbyxor passar,  på riktigt. 
Men Olgakliniken kör med extremt höga hormondosee, så jag misstänker att det är därför...

Har tex 3ggr högre nivå progesteron än vid en naturlig graviditet. Och  progesteron  ökar aptiten,  ökar fettinlagring,  ökar trötthet...
. Så ser verkligen fram till v13, för då kan jag sluta med alla hormontillskott.....!!!

Har varit frisk nu i nästan 2v också. 
Underbart. 
Flåsar som en valross i trapporna så konditionen tog sig en rejäl törn av influensan... Men får kämpa för att komma tillbaks. 

Känns jobbigt att gå in i en graviditet och vara i mitt livs absolut sämsta form...
När jag trott att jag inte varit i form tidigare, har jag ingen aaaaaning on hur mycket sämre det kunde bli!!
Varit sjuk totalt 7 v sen mars, rejält dålig, så kroppen är totalt slut. 

Har börjat cykla 4 km till jobbet och gör 15 minuter lätta styrkeövningar på kvällen, plus någon liten kort promenad på kvällen.. börjar så,  för att sakna bygga upp och komma tillbaks...

Oj blev lite långt