LMSM skrev 2025-06-30 11:21:51 följande:
I lördags dag fem fick vi veta att vi hade 5 stycken hatching blastocyst som skickades på testing. Så 5 av 12 befruktade som ser ut att vara av väldigt bra kvalitet då de börjat komma ur sitt skal dag fem.
Jag känner mig inte lika glad som jag vet att jag hade gjort om det varit mina egna ägg som blivit blastocuyster vilket oroar mig. Hur har ni ni känt? Vi känner oss väldigt väldigt lättade dock då vi haft extrem ångest över hur vi ska göra om det inte skulle gå nu men jag har svårt att ta in det ändå. Har ni upplevt liknande?
Jag tror att det kan bero på att det är en rätt onaturlig process och jag själv inte alltid har varit delaktig den här gången. Alla andra gånger så har vi ju tillsammans tagit alla miljoner sprutor och åkt på kontroller och äggplock men den här gången har jag iten gjort någonting förutom att titta på.
Ja det är ju lite speciellt att man inte är så involverad i början, men det blir ju annorlunda längre fram i processen. När våra embryon var klara kändes det som att det bara skulle vara för oss att åka dit och hämta hem en graviditet. Men efter att ha gjort fem ultraljud för att mäta slemhinnan, två misslyckade transfers, ett avbrutet försök, medicinering i flera månader i streck, oräkneliga graviditetstest, åkt fram och tillbaka till kliniken, lyckats få ledigt från jobb för alla besök utan att avslöja varför, flertalet blodprov för att mäta hcg och progesteron etc så känns det som att äggdonatorns bidrag varit väldigt kortvarigt i jämförelse (utan att förringa detta såklart!). Det känns definitivt som ?mina? embryon som jag har kämpat för.
Mitt råd är att inte känna efter så mycket i detta skedet då mycket förändras under processens gång. Grattis till de fem fina embryona, som ju inte skulle finnas utan dig!
