Barnens mamma är galen! Vad gör man åt galet ex?!

Separerar.

Varför bege sig in i den skiten och flytta ihop med en man som en så pass dålig relation med sina barns mamma? något har ju triggat detta.
Hade aldrig utsatt mina barn för sånt.

Vart börjar man? 

Jag blev ihop med en helt fantastisk man och far till sina barn för några år sedan. Vi har båda barn sedan innan och allt är frid och fröjd? förutom hans dåre till ex? Deras samarbete kring barnen skulle jag säga fungerar om det inte vore för hennes syn om kommunikation som ser ut ungefär såhär: ?Jag skriver var och vannan dag om hur dålig pappa du är som utsätter barnen för fysisk och psykisk misshandel som du gjorde med mig? 
Hon skriver noveller på sms om hur barnen far illa hos oss och hur illa jag blir behandlad? Hon har socanmälat honom anonymt (vilket hon erkände i ett sms att hon skulle fortsätta anmäla när ärendet lades ner), anmälan handlade om hur mitt barn inte vågade vara hos oss för bonuspappa slår honom osv.. vi kallades till möte akut och barnet satt i chock och undrade vilken hemsk människa som kunde säga något så dumt om hans bonuspappa. Enligt hans barn så pratar hon illa honom framför dom och frågar saker i stil med ?slår pappa er?? ?Vad gör pappa när han blir arg??. Vi har även märkt att minsta barnet hittar på historier som ?hänt? hos oss (vilket inte finns någon sanning i) för att få sin mammas uppmärksamhet då hon ofta är väldigt frånvarande..

Här om dagen så skickade hon sms att hon inte orkar ha barnen på helgerna för att hon mår så psykiskt dåligt från tiden som var ett par och när han utsatte henne för psykisk / fysisk våld..

Jag kan inte yttra mig hur dom haft det under deras tid som par men under dessa år jag varit med honom så har jag aldrig varit med om att han ska vara våldsam på något vis..

Familjerätten är inblandad men han funderar på om det är en idé att ansöka om ensam vårdnad alt polisanmäla? 

vad gör vi?

Varför bege sig in i den skiten och flytta ihop med en man som en så pass dålig relation med sina barns mamma? något har ju triggat detta.
Hade aldrig utsatt mina barn för sånt.

Det ni gör är att polisanmäla henne för trakasserier. Sen ser ni till att inte besvara några av alla dessa sms och mejl som inte rör barnen direkt och bara är hon som kommer med osanningar. Besvara inte något av det, att blockera är inte möjligt eftersom det finns barn inblandade, men ni kan anmäla för trakasserier. 

Börja med att skriva ett sms eller mejl. Inget långt. Bara informera om att om hon inte slutar kommer ni polisanmäla henne. Slutar hon inte, så polisanmäler ni. 

ha barnen på heltid hos er. 

Stackars ni, och framför allt stackars hans barn! Min man hade en liknande situation med sitt ex. Det har varit en ständig balansgång mellan att försöka ha en "bra" relation med henne. Samtidigt hamnade man då alltid i situationer som man inte ville hamna i . Dvs. man skulle låna henne pengar, eller hon utnyttjade oss på något sätt eller så blev man utsatt för påhopp utan vettig anledning. Det var lite annorlunda här eftersom barnen redan var vuxna. Och min man är inte far till barnen, men är förstås fäst vid dem, han har ju varit den sociala pappan.

Jag skulle säga så här: Avgränsa er, låt er inte dras in för mycket. Samtidigt så måste ni ju ha kontakt, men håll det begränsat och sakligt. Försök ge barnen förklaringar utan att skylla på mamman. Så att barnen förstår att det inte är så som mamman säger, utan att beskylla mamman att ljuga. T.ex. vrida det till att hon kanske tror det, men det är inte så. Tyvärr så kommer barnen att må dåligt att detta. Egentligen vore det bäst om de hade så lite kontakt som möjligt. Den mamman har nog en personlighetsstörning - borderline, eller vad det nu är det heter numera när man är nära psykopat.

Om det finns chans att få ensam vårdnad, så bör man nog göra det, men där hänger det mycket på hur bra chanserna är. Om det skulle misslyckas, så blir det ju värre. Ta hjälp om ni kan få, någon som kan ge er råd där från t.ex. socialen.

Jag säger som någon annan här att det är viktigt att ni spara all meddelanden som ni får av henne - bra som dåliga. Genom familjerätten kan ni också komma överens om EN dag i veckan, tex i samband med byte då en uppdatering och information sker kring barnen (om det inte händer något akut innan såklart). Det är en helt annan sak om hon bryter överenskommelser som satts upp i ett möte med dom än något som ni bara själva kommit överens om. 

Finns det möjlighet att ha barnen på heltid så ta den. Det är det absolut bästa för både er och för barnen som är inblandade i sörjan. 

Du personligen har tyvärr inte så mycket att varken bestämma eller säga till om i myndigheternas ögon, utan här är det din partner, pappan, som måste sätta tydliga gränser, anmäla om det behövs.