Mathilda88 skrev 2023-11-23 01:20:22 följande:
Var på första VULet sedan stimuleringens start igår. Vi hade redan 8 ägg på gång!
För många andra hade det varit jättebra ska tilläggas! Eller tom lite få. Men för egen del så utvecklar jag så många ägg till på vägen och jag har tidigare gångerna haft 6 st vid första VUL - vilket resulterade i 17 plockade ägg och överstimulering, andra gånger 5 ägg på första VUL - gav 15 ägg ut och klarade mig precis från överstimulering.. Nu är jag i långt protokoll och mkt känsligare så risken är stor att än fler ägg kommer utvecklas kommande dagar än tidigare gångerna.
Fick dock inte veta hur stora de var, glömde då vi kom till att prata om annat. Klimakteriet gör en tydligen mer hormonell enl dr, i kombination med sämre sömn av stimuleringen (hyper som av stora mängder koffein) och allt det smärtande och begränsningarna i ens liv efter äggplock nr.2 med smärtorna plus nuvarande stimulering inkl huvudvärk etc. Vaknade dessutom inatt av att vänstra äggstocken gjorde riktigt ont, troligen pga vi hade sex igårkväll. Ngt bittert att man inte ens kan göra det längre utan konsekvenser.
Så när läkaren berättade om de 8 äggblåsorna och var väldigt positiv om dom så blev jag istället alldeles knäckt och ledsen, tårögd. Förklarade att det tyvärr inte är bra i vårt fall pga hur många ägg som tillkommit på vägen tidigare. Vilket han sen tog på allvar och granskade journalen noga. När han sen frågade hur det egentligen var med mig så brast det..
Men läkaren var underbar och pratade längre tid med mig - om mående, resan, problem och upplevelser. Sen satt även sjuksköterskan en bra stund med mig efter det när jag egentligen bara skulle gå över till henne för att få en tid till nästa VUL, vilket är redan imorgon fredag igen just pga risken för för många ägg och överstimulering. Får se hur det ser ut då, men med all säkerhet äggplock nästa vecka - om jag inte avbryter pga smärta eller att jag inte vågar chansa på en överstimulering och en totalfrys utan några embryon till frysen..

Samtidigt kanske det vänder med nya protokollet och det kanske går ändå, att ngt kommer till frysen. Hur ska man kunna veta?!? Ångest deluxe just nu!
Läkaren uttryckte väldigt positivt att det ju skulle kunna vara alldeles toppen med ett stort äggplock och totalfrys som tredje och sista försöket! Jag istället våndas över tanken att plocka ut en massa ägg som alla fragmenteras till grad 3 och slängs i soptunnan - för även om en sådan lever till dag 5 så fryses en sån aldrig in. En tredje stimulering och dåligt mående åt skogen isåfall och ut i privata världen. Hugaligen, vet verkligen inte hur jag ska göra! Men han tog det på allvar och verkade vända på steken när jag förklarade problematiken vi haft med döda embryon med gråten i halsen. Så vi får se. Risken är ju också att om vi plockar medan vi fortfarande har färre ägg så kanske de inte hunnit mogna - också värdelöst..
Fina var att medan jag pratade med sjuksköterskan så kom läkaren in till oss igen. Han hade pratat med kuratorn och försökt fixa en akuttid med tanke på hur knäckt jag är över situationen. Skulle träffat den andra kuratorn i tisdags, men hon är sjukskriven för ett antal veckor till tyvärr. Tyvärr ett nej från andra kuratorn, fullbokad, men han försökte verkligen och sköterskan hade också planerat prata med henne om att prioritera mig. Så nu är det bara till att vända sig till VC igen. Har redan telefontid med deras kurator nästa vecka, men det är inte samma sak. Men en start åtminstone. Sen har jag haft ett hopp om att kunna operera loss den vänstra äggstocken för att bli fri från den smärtan, men uppfattade som på läkaren idag att om man opererar så är det inte tal om att bara lösgöra den ifrån livmoderväggen där den sitter fast - utan att då tas den bort helt! Ångesten sköt i höjden! Den äggstock som jag dessutom har mest ägg på

Den här resan är snart en fars, allt går ju fel!
Så ja, vad ska man göra? Vart kommer det leda? Oddsen för att få tillbaka 2 st 2-dagars embryon blev plötsligt än sämre.. Kommer aldrig få en återföring känns det som
Ibland skäms man över sig själv med, när andra klagar över sina embryon i frysen så skulle man bara vilja skrika att var tacksam istället för att ni har ngt alls! Samtidigt som man är väl medveten om att alla har ångest oavsett steg i processen.. Fy fan vilken resa. Heja alla kämpar!

Å stackare! Jag förstår att det måste kännas jättejobbigt och man tänker på allt som kan gå fel och blir jätteorolig. All oro påverkar ju kroppen och man sover dåligt och allt blir en dum ond cirkel. Jag önskar att det var så lätt att bara stänga av och inte tänka men jag vet att det inte är det.
Jag förstår att du är otroligt orolig för att bli överstimulerade och behöva frysa och inte få ngt till frysen. Man orkar ju inte med det när man gått igenom det här helvetet rent ut sagt. Hormonsputorna är olidliga och jag mådde i alla fall skit med illamående huvudvärk kräkningar osv osv och långa är ännu värre. Men om vi tänker att ju fler ägg desto större sannolikhet att det faktiskt finns ett bra där så är det ju bra med många ägg! Sen brukar ju äggen mogna i lite olika takt så kanske kand få ta ut tidigare om det finns några stycken tillräckligt stora? Då missar man ju en del som är omogna men kanske inte blir överstimulerade?
Jag vet att det är väldigt svårt, nästan omöjligt, men försök att inte tänka på katastroftankar och allt som kan gå fel. Man mår för dåligt!