Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?

Jag har aldrig varit otrogen ska jag börja med att säga och har inga planer på att vara det heller, men jag blir chockad när jag läser folks hatiska kommentarer till otrogna människor på familjeliv.

Jag träffade min man som 20 åring, vi har varit tillsammans i 21 år och jag hoppas minst lika många år till. MEN är det verkligen rimligt att leva ett helt liv tillsammans utan att trampa snett någon gång? Inte råka bli tillfälligt förälskad i någon annan och i stundens hetta råka råka klanta till det? Inte råka såra varandra under en hel livstid?

skulle min man råka vara det så skulle jag nog faktiskt ha överseende (såtillvida det var en tillfällighet händelse och inte aktiv otrohet).

Det är så otroligt vanligt med otrohet och att råka bli förälskad. Och känslor styr man inte över. Är vi inte lite väl hårda mot otrogna??

vore det inte bättre att faktiskt vara realist och istället diskutera med sin partner hur man ser på otrohet? Ifall det skulle hända och kanske efter hand när man varit tillsammans så länge som jag och min man- faktiskt våga diskutera möjlighet att öppna upp förhållande utan att det behöva vara så stigmatiserat? 

vi ska ju leva sååå länge

vad tycker ni? Är det rimligt att agera med sådan avsmak när många faktiskt bara råkar begå ett mänskligt misstag?

Fast otrohet och andra vidriga beteenden ska man inte acceptera rent allmänt och det är väl Skitbra att folk tycker man ska dumpa en sådan. 

Det är det väl knappast om man har stått i en kyrka och lovat varandra exklusivitet för livet?

Sen kan man också förlåta otroheten i biblisk mening utan att för den delen tycka att man behöver fortsätta leva med personen som inte håller vad den lovat, det är en annan variant.

Fokusera på resultatet och resultatet blir bättre om man förlåter enstaka otrohet. En gång är ingen gång som det heter.

De som ger upp en hel familj när partnern dessutom ångrar sig för otrohet är mest lättkränkta, och sedan får alla inklusive dem själva och barnen lida för det.

Det där spelar ingen roll. Den familj den redan har då? Det kanske han/hon borde tänkt på före den var otrogen.

Vad pratar du om nu? Ja, man kan bara påverka sitt eget beteende. Det var ju det jag sa, man ska tänka sig för innan man ligger med någon annan. Man kan inte skylla på ilska eller att man inte trivs. Prata då. 

Är det ett samspel så bör man dock skydda sig själv om den andre behandlar en illa; man fortsätter inte en vänskap där man blir sviken, man stannar inte hos arbetsgivaren som utnyttjar en, man har all rätt att ta avstånd från en partner som varit otrogen.

Hur kommer det sig att så många försöker få det att verka värre att inte vilja bortse från otrohet än själva otroheten i sig?

De lider ju inte av det eftersom de inte vet om det. Vidare tycker jag att i alla fall en kvinna borde fatta, att får inte hennes man sex hemma så kommer han förr eller senare att skaffa sig det någon annanstans. Antingen genom att ta en älskarinna eller genom att gå till professionella kvinnor.

Kvinnor förutsätts klara sig utan sex, eller bara vilja ha det när de är kära i en bestämd man - men det är kanske inte så lätt för alla kvinnor heller. Så även män som aldrig har sex med sina fruar, borde ha i bakhuvudet att det KAN bli så att frun söker det någon annanstans.

Jag tror att det väldigt ofta finns en slags outtalad överenskommelse, i sådana fall. Att maken/hustrun egentligen förstår, men inte vill veta. Tittar bort. För han/hon vill inte förstöra allt det andra, fina dom har tillsammans. Att öppet uttala orden "öppet förhållande" går inte, för det är inget som finns inom referensramarna i deras samhällsklass, som de har blivit uppfostrade. Man pratar inte om sådant.