Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?
Vi sätter alla våra gränser, så även du, då du inte accepterar "aktiv otrohet". Sedan blandar du ihop förälskelse och att faktiskt agera på det. Jag fattar att vi alla kan bli förälskade under livet, men att agera på det är något man i högsta grad kan styra.
Alla kan helt säkert inte, för då hade vi väl inte haft några pyromaner, kleptomaner, lånetorskar, speltorskar eller personer med olika tvångssyndrom heller?
Det är ju bara för dem att välja att låta bli och slippa det sociala stigmat vid upptäckt. Eller?
Alltså: Under ca halva livet tyckte jag som du, men baserat på det jag själv upplevt skulle jag säga dels att olika förälskelser hos samma person kan vara olika starka, och dels att det finns en liten andel personer som kan bli så förälskade (alltså deras hjärna blir så påverkad) att de blir funktionellt sinnesförvirrade och inte kan låta bli sin kärlek om den vill ha dem.
De är höga på den starkaste drog som naturen kan frambringa, för att vi säkert ska föröka oss och sprida våra gener. Om bara föremålet för attraktionen är villigt så finns det i vissa fall inget som kan hindra dem.
Så tror jag.