Otrohet/ öppet förhållande- varför så stigmatiserat?

En väldigt viktig sak är också att kunna känna tillit.
Utan tillit är det svårt att få det att fungera.
Och lögner och svek kan förstöra tilliten.
Lögner och svek sårar mer än otroheten i sig.

Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt att lämna ett förhållande.
Är det någonsin det?

Oavsett så är det väl ändå ärligare att lämna förhållandet om ens känslor eller attraktion har svalnat och ens partner inte vill försöka jobba på det, än att vara otrogen.

Man kanske älskar sin partner.
Men inte tillräckligt  mycket för att det ska vara värt att kämpa för förhållandet om man istället väljer att vara otrogen.
Men respekterar sin partner gör man definitivt inte.

Jag ska tillägga att om inte respekten finns kvar,vad finns det då att jobba på?

Men i så fall så handlar det ju bara om ren feghet om man hellre väljer otrohet som en utväg än att vara ärlig och göra slut direkt.
Man behöver ju inte använda attrakjtionen hos partnern som en förevändning.
Man kan ju t ex säga att man inte längre har de rätta känslorna kvar och att man inte vill tvinga partnern att stanna kvar i en sådan relation när h*n istället kan få chansen att hitta någon annan som kan älska henne/honom på det sättet h*n förtjänar.
Det är i alla fall ärligare,även om det kanske inte är den raka sanningen.

Ja,barnen lär ju inte må bättre av att växa upp i ett kärlekslöst förhållande än om föräldrarna skiljer sig som vänner.
Snarare tvärtom.

Ja,precis.

Risken är ju att barnen normaliserar det hela och själva växer upp och hamnar i liknande förhållanden när de blir vuxna.
Och då bör man fråga sig själv om det är så man vill att ens barn ska växa upp,och lära sig att det är så ett förhållande ska fungera.

Då får man kanske jobba lite på det modet istället för att riskera att förstöra allt för sin partner om det kommer fram. 
För den risken finns.

Jag tänker att det måste krävas ett ganska stort mod för att våga riskera att krossa sin familj för ett meningslöst knull. 

Ja,det går att förlåta. Men det går också att stå emot åtrå,om man bara vill.
Sen är det också skillnad på ett snedsteg på fyllan och på notorisk otrohet.
Eller om man inleder ett förhållande med någon annan bakom ryggen på sin partner.
Och det bygger också på att den otrogne är ärlig och berättar om sitt snedsteg och visar ånger och är beredd att kämpa för att återfå sin partners tillit.
När detta inte sker så kan det vara svårt att förlåta.
Sanningen riskerar att komma fram förr eller senare och då kan det bli än svårare att förlåta än om partnern berättar det direkt.
Framförallt om det kommer fram från annat håll än från ens partner.
Och om ens partner inte tycker att det är värt att berätta för att försöka reparera skadan,är det då värt att försöka hålla ihop det?
Det är något man bör fråga sig.