Söner som fostras till mansgrisar

Hos oss är det inte så. Båda barnen ska bidra med sitt utifrån sina förutsättningar. Jag och maken accepterar inget annat. Det spelar ingen roll om vi är bortbjudna, hemma eller har gäster. Barnen vet mycket väl vad som gäller ohc att man hjälps åt. 
När kusinbarnen är hos oss (bara pojkar) åker de på samma uppfostran från mig som mina egna ungar. Man sitter ordentligt vid bordet, äter sin mat utan att grisa och tar undan efter sig. Missköter man sig får man lämna bordet. Mitt hur mina regler. Svägerskan försökte ge mig onda blickar en gång när jag sa till hennes ungar på skarpen. Men blev tyst när jag svarade att då fick hon städa efter sina barn. De hade då kastat runt med fruktskal över halva matsalen - utan att hon hade brytt sig. 
Så ingen mansgris uppfostran i mitt hem och de som kommer hem till oss får rätta sig efter våra regler. 

Min dotters kompisar känner mig för väl. De skulle inte få för sig att ta med sig mobilerna till matbordet!

FB grupper för funktionsnedsättning visar en sak- papporna skiter i barnen och mammorna får dra det tunga skitlasset! Det finns gott om fb grupper, barn med allergier, barn med diverse sjukdomar och i samtliga är det mammorna som skriver. Papporna gör väl annat än att se till barnens bästa. 

Och hur mycket tror du att en mamma orkar axla med läkarbesök, hab, bub, skolutredningar osv osv osv + att ta hand om ett hushåll, sitt jobb och uppfostra barnen?
Pappan åker till jobb, kommer och hem placerar röven i soffan....

Hur ska mamman orka med att axla99.99% av allt som ska göras tycker du?

Om vi nu ska generalisera så kan vi ju göra det ordentligt.