Sörjer att jag inte får några barnbarn

Jag är en kvinna i 65-årsåldern. Är änka sedan några år tillbaka. Mina tre barn är mellan 38 och 44 år. Ingen av dem har barn, och alla säger att de inte kommer att skaffa några. Detta är en stor sorg för mig. Dels att inte få bli mormor/farmor och uppleva barnbarn, men också tanken på att släktträdet dör ut med mina barn.

Det känns som ett misslyckande av mig att inget av mina tre barn själva vill bilda familj. Att det betyder att jag och deras far har varit dåliga föräldrar som gjort dem avskräckta. Mina barn lovar dock att så absolut inte är fallet och att de hade en jättebra uppväxt. De vill bara ändå inte ha barn, av olika anledningar.

Jag är helt medveten om att jag måste respektera deras beslut. Men sorgen och besvikelsen över att inte få några barnbarn är svår att hantera. Jag känner mig väldigt ensam i detta och avundas mina vänner som får njuta av umgänget med sina barnbarn och se sina barn utvecklas som föräldrar. Visst kan jag vara med väninnorna när de träffar sina barnbarn, men det gör mig nästan bara ännu mer olycklig och avundsjuk.

Finns det andra här som är i samma sits och som kan ge råd?