Mitt barn är en skitunge
Ja, det är nog hemskt att säga om sitt eget barn, men det är just så jag känner. Hen är 6 år och tror världen borde kretsa kring hen. Detta anser jag är normalt för små barn, men inte i den åldern.
Jag avskyr när barn (eller ungdomar) beter sig sådär och gör det fortfarande. Jag har alltid ansett dem som ouppfostrade skitungar. Man ser ju oftast, när man träffar de barn tillsammans med föräldrarna, varför de beter sig som de gör. Skillnaden när det gäller mitt eget barn är bara att mitt barn inte är ouppfostrat. Hen är en skitunge ändå. Trots att jag försökt allt, men inget fungerar. Jag har läst på en del för att få reda på vad jag gör för fel, men har inte hittat något svar. Mitt barn borde inte göra som hen gör med mitt uppfostringssätt.
Exempel från de senaste dagarna på hur hen visar att hen tror hen är världens medelpunkt:
På fredag lekte hen med sin grannkompis på gården på eftermiddagen som de bruka göra nästan varje dag. Oftas cyklar de men kompisen hade inte cykeln med sig då. Mitt barn frågade mig om hen får gå och hämta kompisens cykel och hjälm, varav jag förklarade att kompisen kanske inte vill cykla. Mitt barn gick tillbaka till kompisen igen och kom sedan tillbaka till mig för att säga att kompisen vill cykla och om hen får följa med för att hämta grejerna. Visst fick hen. Strax efter kom kompisen fram till mig (jag såg dem inte där dem lekte) och klagade att mitt barn gick hem till kompisen för att hämta cykelgrejerna trots att kompisen har sagt att den inte ville cykla.
På lördag hade mitt barn chansen att besiktiga en byggnad av den sort hen älskar. Det bästa då var att man fick även gå i en del som man annars inte får vistas på, och just detta var intressant för mitt barn. Besiktningen gick till såhär att man gruppvis fördes runt av en anställd i en kvart ungefär. Barnet började gnälla så fort vi gick in, för att hen ville enbart till det enda ställe och hen antar tydligen om HEN vill bara dit får de 15 andra som ingår i gruppen helt enkelt skita i att titta på något annat. Hen gnällde och klagade och betedde sig illa oavbrutet.
Idag har vi varit på ett evenemang som mitt barn tyckte var jättekul. Favoriten var något fartyg som man fick åka rundor i. Runden var rätt lång, flera 100 meter, och stod ingen i kö fick man såklart köra så ofta man ville. Hen körde där rätt ofta under de timmarna vi var där men redan i början blev jag väldigt trött på hen pga hens gnäll att hen behöver vänta när andra vill köra. Och nej, ett kö är inget som är nytt för mitt barn. Och så blev det även gnäll och klagor och arga uttalande när hen tyckte att ett annat barn körde för långsamt. En runda körde mitt barn extremt långsamt, stannade på vägen osv. När hen kom tillbaka sa jag till hen att detta inte är okej för det kan finnas barn som väntar. Just då fanns det inga, därför fick hen köra en runda till. Men jag sa till mitt barn om hen vill köra så får hen göra det ordentligt utan att dra ut tiden. Barnet gjorde exakt motsatsen, hen körde extra långsamt och stannade mitt i rundan för att köra fram och tillbaka. Allt för att inte komma i målet där hen kanske måste stiga av och vänta på sin tur igen. Och just då var det faktiskt någon som väntade.
Det kan kännas som smågrejer, men det tycker jag inte att det är när det händer jämt. Jag blir så trött på detta. Jag vill inte har en osocial skitstövel till barn!
Och jag vet faktiskt inte vad jag vill med tråden. Bara skriva av min frustration kanske.