9-årings rum är överbelarmat med "fina små saker" så att han inte kan röra sig där inne.

Jag har försökt förklara det där med damm och städning men det biter inte riktigt. Han förstår inte riktigt, för han "torkar ju av rosenkvartzen när han håller den i handen." Jag har försökt förklara att det inte är bra att leva så där och ja, han har fått nästäppa ett par gånger pga kvalstren och då har han gått med på att städa undan allt så att vi kan torka av allt tillsammans men efter ett par veckor ser det exakt likadant ut igen. Kanske får vi kämpa hårdare med att saker ska tillbaka i lådorna när de väl är framme.

När han är tonåring så har, precis som du säger, säkert sakerna bytts ut efter vägen, men jag tror att problemet kommer att kvarstå, bara att det blir andra grejer som han samlar på då och därför måste vi lösa problemet redan nu med hur man kan förvara saker som man älskar men som man vill titta på. Jag är ganska övertygad om att det är genetiskt eftersom man måste kliva över grejer för att komma in i morfars hus. Hans pappa har inte problem med samlande men att slänga grejer. Han hade stora problem med att slänga saker när han var barn så hans mamma införde en liten slags ritual som han fortfarande använder sig av, att han säger en ramsa innan han slänger en möbel eller ett klädesplagg som han har haft länge. Den ramsan körde han med vår son när vi behövde rensa ut saker som inte längre används men i vår sons fall handlar det inte längre om saker som ska slängas utan saker som han tycker om, men som är för mycket.

Det här är intressant att få läsa: att det kan vara en trygghet att få se sakerna och känna på dem. Att lukta på dem, har jag inte sett honom göra, men vad vet jag. Han kan sitta och "plocka" med dem när han behöver en lugn stund. När han var liten påtalade släkt och vänner att han alltid höll någonting i handen och ja, det gjorde han. Åt han på ett knäckebröd och han blev mätt, så kunde han vandra runt med det där knäckebrödet i handen i 20 minuter efteråt (alltså, jag överdriver inte) om ingen tog det ifrån honom och om man tog det ifrån honom så kunde han plocka upp en sten eller någonting annat.

Jag hoppas också på fler svar med idéer i tråden. Tack till er två som redan har svarat så vänligt här. Vi får hoppas att tråden fortsätter så.

Kanske, men funkar det?

Dammvippa kanske funkar för att få bort dammet från prylarna, men rör det inte bara runt dammet i rummet? (jag tänker här om han ska ställa hundratals småprylar på konsollhyllor från golv till tak.) Om man viftar med en dammvippa då så lär väl dammet virvla upp överallt och hur städar man då bort det? Kanske är jag hypokondrisk men bör inte dammet då gå rakt ner i luftrören? Om man räknar hypotetiskt här: ponera att jag sätter upp konsollhyllor från golv till tak - hur ofta måste han då damma/vecka och hur ofta måste JAG dammsuga för att dammet som virvlar runt efter dammvippan inte ska ligga i hela rummet?

Ja, det kan vara något. Frågan är: vart hittar man det, utan att det kostar multum?

Med tanke på hur litet rummet är så är ju väggförvaring det bästa. Det är ju heller inga tunga saker han vill förvara. Vi snackar alltså verkligen smågrejer här.

Jag har lyckats med några idéer själv. Jag har sagt att vi kan köpa några meter knoprep och göra tavlor av det - istället för att han knyter ihop flera rep över skrivbordet, så kan vi sätta upp dessa i ramar så han kan titta på dem (knopar knyter han ju och knyter upp ändå liksom). Det vill han inte, men kanske kan jag införa det om jag verkligen visar. För flera år sedan så satte jag "legotejp" på smala tavellisthyllor där legogubbesamligarna står, så då lyckades jag. De är ju inte i vägen och se ser snygga ut (och de kommer faktiskt - oftast - tillbaka till sin hylla!)

Men problemet kvarstår: hur radar man upp 50 snäckor, kanske 80 mineraler, fina småpinnar, små konstiga smågrejer som han samlar på sig, legomodeller och särskilt sådant som inte passar in i en egen samling? Jag kämpar verkligen här eftersom golvytan är begränsad. Vad gör man med andra konstiga saker som inte går att gruppera eller som behöver djupare hyllor? Rummet är litet, vilket skymmer sikten, vilket också gör att man kan inte sätta saker hur högt upp på väggen som helst, för då kan han inte se dem och av erfarenhet så vet jag att om det är lite svårt att nå eller se, så kanske det är lite svårare att ställa tillbaka på rätt plats och den fina lilla saken får en ny "fin" plats på fönsterkarmen eller nattygsbordet (han lägger aldrig något mitt på golvet eftersom jag har trampat sönder några saker av misstag, men som det är just nu, så trillar saker ner, eftersom han inte har någon förvaring för det.)

Dammvippa och konsolhyllor är kanske det bästa trots allt?

Anledningen till att vi över huvud taget har ett extrarum är för att vi har behov av det rummet. Vårt extrarum - biblioteket kallat - är fyllt av böcker. Där sitter vi alla när vi vill läsa enskilt eller högläser för varandra. Där sitter vi för att prata, ha mysigt, eller om vi behöver sitta i teamsmöten eller vara helt och hållet i fred. Om någon har ett viktigt telefonsamtal så stänger man in sig i biblioteket. Om någon vill vara i fred för att göra någon viktig eller oviktig grej, så gör man det. Problemet är att när vår son sitter med datorn och spelar med sina kompisar så är det omöjligt att sitta och läsa i samma rum samtidigt eftersom han pratar på högtalartelefon på mobilen med sina kompisar samtidigt som han spelar.

Tack till alla er som har svarat här i tråden! Vi har ännu inte riktigt en lösning på problemet men jag har fått en större förståelse kring hur min son tänker kring det hela.