Hur vågar man äta antidepressiva?

Jag skulle säga att det är självklart att du ska börja ta antidepressiva. Om du har verklig ångest som är outhärdlig så blir du oerhört hjälpt av dessa. För oss med rejäl ångest som gör livet till en mardröm så finns inte mycket till val. Och det man känner är ren och skär tacksamhet när effekten kickar in. Plötsligt går livet att leva igen. 

Varför oroa sig över in och utsättning? Det handlar inte om någon drog på så vis. Dag för dag så mår du allt bättre. Om man beskriver insättningen som ett helvete då vet jag inte hur pass ångestladdad man var innan medicinen? Vid svår ångest så blir det bara bättre. 

Sedan finns ju kritiken att många läkare skriver ut antidepp lite för lättvindigt. Och det i sig är ju ett problem. Mår man bara allmänt dåligt, har en lätt oro, ängslan, kanske är nedstämd över något i livet, så är det kanske inte fråga om svår ångest och/eller depression. Men som sagt; lider man av svår ohanterlig ångest som bryter ner en totalt, så är det medicinen som gäller.

Riktigt svåra tillstånd med ångest och/eller depression går inte att tala sig ur. Då kan KBT och samtalsterapi snarare försvåra tillståndet, inget att laborera med. Samtal kan bli aktuella först när du är befriad från den grava ångesten/depressionen. 

Kanske behöver du ta medicinen för resten av ditt liv. Så är det för mig och många andra. Om du bedöms kunna sätta ut den, så är du stark nog att kunna hantera eventuella problem vid utsättning. Om det blir riktigt eländigt när man sätter ut medicinen så är det kanske så att man egentligen behöver fortsätta att ta den.