Varför vill ni veta om er partner varit otrogen

Jag vill veta om min man vart otrogen. Jag vill att han berättar själv i så fall så får man prata om det och se vad man gör åt det. Anledningen att jag vill det är för att jag förväntar mig att han är ärlig mot mig. Skulle ha lättare att förlåta en otrohet om han är ärlig och berättar det själv än att det kolmer från någon annan. Nu tror jag inte att min man är det och funderar inte på det  

Otrohet förstör relationer. Otrohet och lögner tynger ned folks själar, äter upp en inifrån. Tycker inte ärlighet förstör lycka, är man inte ärlig är lyckan falsk och fake tycker jag.

Men tycker man tvärtom så visst. Mår man bra av det så visst. Då är det väl upp till var och en. En del tycker man mår bäst av att inget veta och låtsas som det regnar. Är man ok med det så visst. Där har du svaret. Vi är olika.

Du får givetvis leva precis hur du vill TS. Jag skulle uppskatta att veta om det nu var så att min partner for omkring på resor och passade på att ha sex med andra. 

Dels för att jag inte skulle vilja bli smittad med någon könssjukdom, men också för att är jag i en relation vill jag att vi satsar på oss, tillsammans. Jag vill inte att min partner ska leva ett dubbelliv och lägga halva sin mentala kraft på någon annan, tid och energi som kan kunde lagt på att vi ska ha den bästa relation vi bara kan bygga. 

Men folk är olika, bryr du dig inte så gör du inte. 

Nu är du lite naiv. En man som har så dåligt omdöme så han går bakom ryggen på den han älskar kan ha så dåligt omdöme att han har oskyddat sex med en annan kvinna. Vet inte hur många trådar jag sett genom året där männen vart otrogna och dessutom gjort andra tjejer gravida. Känns ju lite otroligt om alla dom skulle ha använt kondom. 

Googla på man vart otrogen gjorde en annan kvinna gravid. 

Men såklart så kan du ju inte lida av det du inte vet. Men är min man en skithög som går bakom ryggen på mig vill jag veta det för jag är så pass självsäker så jag vet att jag förtjänar en trogen man. 

Dock kommer jag inte frga min man om det så länge jag inte ser varningssignaler. För man bör inte kontrollera sin partner. Väljer att lita på honom. Men hur mycket man än litar på någon kan man aldrig var 100 procent säker

Men TS. Du har aldrig funderat på att det inte är svart och vitt som i ditt resonemang. OM man känner sig helt trygg och lycklig och tillfreds. Då misstänker man inte otrohet. Varför skulle en trygg, lycklig och tillfreds person gå runt och fantisera om möjligheten att ens partner skulle kunna vara otrogen? Så i ditt scenario där du är nöjd. Och trygg och allt så känner just du att OM det är så att han skulle trampat snett så vill just du inte veta. Skillnaden är väl om du pga av hans beteende, eller kontakt från, låt oss säga, hans andra kvinna som han har familj med i tyskland, eller kontakt från hans älskarinna, eller säg en våldtäktsanklagelse osv blir medveten om att han knullat andra de senaste 15 åren. Kan du då låtsas att allt är bra? Så när du ställer frågan varför vill folk veta om otrohet Kanske svaret ligger i att folk som misstänker (inte längre känner sig trygga, har en gnagande känsla av att ngt är fel osv) vill ha svar på om vad de misstänker är sant. 

Att just du om du skulle misstänka något (pga ett faktiskt beteende) skulle välja att låtsas som ingenting är ju bara en gissning. Du tänker alltså att och tror  på riktigt  att det inte skulle påverka din respekt för din man eller din attraktion för honom eller din självkänsla om du insåg att du hade klamydia imorgon? Eller om det kom fram att han haft 200 horor på olika hotellrum de senaste åren. Du skulle bara le och vara glad och tänka att sådant händer? Du skulle inte fråga honom varför i helvete han smittat dig med klamydia? Inte ifrågasätta hans kvinnosyn osv? 

Tror du då mer på Tomten än på Ärlighet i ett moget och vuxet parförhållande?

Självklart medför Ärlighet stundtals att någon eller båda parter kan komma såras. Den otrogne blir ofta ledsen och hamnar i gungning vid upptäckten om inte förr. Den bedragne krisar ihop när sveket uppdagas.

Är det då bättre att ingå i något med skygglapparna på? Köper visserligen det du säger om att relationsbygget mår bäst av hänsynstagande. I litet som stort, ja! Men frågor om trohet mot sin käresta och om grader av otrohet och vad som gäller för just dig/er är något som behöver göras upp om. Exempel. Om den ena går omkring och tror det är okej att hoppa i säng med kollegan efter after work behöver då inte den egna värderingen ventileras? Vill du leva och satsa på en kille som odlar egna parallella värderingar ni aldrig kommunicerat? Då kommer garanterat någon såras i framtiden på djupet. Blir en klart försvårad reaktion än om det mest basala bollats i ett tidigt skede. 

För att kunna kasta ut honom då otrohet är något jag har absolut NOLL tolerans för!
Jag förlät EN gång och kommer aldrig att göra det igen!

Jag resonerar nog lite liknande som du, men kanske drar det ännu längre.

Jag har till och med sagt till min man att han får ligga med någon annan. Men jag vill inte att han berättar för mig om han skulle göra det.

Skulle han sluta älska mig så vill jag att han lämnar mig.

Jag skulle ändå inte säga att vi har ett öppet förhållande?mer typ var otrogen om du känner behov av det någon gång i livet?men sköt det snyggt.

Nu är väl otrohet inte liktydigt med att du skulle byta ut mannen. Frågan som poppar upp i mitt huvud är om du har samma inställning till att själv vara otrogen.
Typ, bara inte mannen får reda på det?
Har din man samma inställning som du?

vi har nog samma inställning att vi har lovat varandra trohet och det behöver inte funderas över. Jag har aldrig ens reflekterat över att vara otrogen det har aldrig funnits på kartan. Det var när jag av en slump hamnade här på FL som jag började reflektera över ämnet otrohet  och jag blev så lessen över att läsa vad många skriver i ämnet.  Det verkar som om en otrohet suddar ut allt annat. 

eftersom jag aldrig varit med om det och naturligtvis hoppas jag slipper så hoppas jag faktiskt att om det skulle ha hänt eller kommer att hända att min man är otrogen så vi,, jag verkligen inte veta. Jag hoppas att han behåller det för sig själv. Jag har absolut inget behov av att veta.

Jag utgår ifrån att du aldrig har blivit sviken (genom att partnern har varit otrogen - vad du vet) och då är det lätt att han en massa åsikter om hur man skulle hantera det, agera eller inte agera. Men när man väl står i skiten så ska man hantera en hel del sorg som man aldrig trodde att man skulle känna, för att inte tala om ilska. 

Jag är också en självständig kvinna. Men till skillnad från dig så vet jag att jag hade klarat mig själv med barn, hus och allt - både ekonomiskt och "ork mässigt". Vi hjälps åt med det mesta i hemmet, den som är hemma mer gör mer. Den som kommer hem först börjar med maten... 

Vi är alla olika och har olika inställningar till livet. Jag anser att otrohet hör inte hemma i ett förhållande. Nu har dessutom fått gå genom en kris utan dess like och är x antal erfarenheter rikare och jag är väldigt tydlig med vad jag anser vara otrohet. Det viktigaste är att man har liknande principer som ens partner och att man kan stå vid dem

Nej, jag är inte rädd att det ska hända igen. 
Jag vill inte leva med någon som är otrogen. Antingen är det vårt förhållande som gäller till 200% eller så får han se sig om efter eget boende och låta mig leva mitt liv som jag vill leva det. 
Jag avskyr lögner och svek

Nja, jag skulle snarare vilja påstå att det du reagerar på är att andra inte sätter otrohet i DITT perspektiv eftersom DITT perspektiv är annorlunda än andras där du verkar tycka att din partner sviker, ljuger och manipulerar inte är full acceptabelt  och andra tycker sånt är oacceptabelt.

Dessutom är ditt perspektiv väldigt idealiserad där du sätter ganska snäva gränser för din partners potentiella svek och bygger upp scenarier där din partner bara lite sådär lagom falsk, bara ljuger lite lagom, älskar och respekterar dig jättemycket ändå. Du skriver till exempel att "det vore värre om dun man ville lämna dig" ungenfär som att det är du så kan avgöra om han bara knullar andra av ren hobby eller knullar någon annan för att han är både kär och kåt i henne och har bara kvar dig av ren bekvämlighet.

Det märks ju väldigt tydligt att du saknar all slags erfarenhet av sånt och diskuterar ur ett principiellt, önsketänkande perspektiv. I verkligheten är inte otrohet riktigt sådär idealiserad så du målar upp det. I dina idealiserade scenarier så är det ju du som sätter gränserna för exakt hur falsk och lögnaktig din man får vara, men i verkligheten har du inte kontroll över någonting och din partner behöver inte vara sådär lite lagom lögnaktig utan helt genomfalsk ner till benmärgen.

Det du helt missar i dina idealiserade scenarier är att en person som tycker det är ok att svika ljuga och manipulera inte är begränsad till bara otrohet, det gäller så så fall ALLT, för om den spärren saknas för otrohet så saknas den ju även för allt annat, behöver man inte respektera trohet så behöver man inte respektera något annat heller, och är det ok att vara otrogen bara du inte får reda på det ok att göra vad som helst bara du inte får reda på det, men det tar du helt bort i dina idealiserad scenarier och begränsar falskheten och gränslösheten till enbart vad du anser vara acceptabelt. Men i verkligheten så är det ju inte du som sätter gränsen för hur falsk och manipulativ din partner får vara, de sätts då av honom själv och till vilket utsträckning han själv vill.

Att folk tolkar ditt resonemang som att ni tillåter otrohet är ju inte så konstigt för det är ju faktiskt vad du i grunden säger, Det är lite som om polisen skulle säga att det är inte ok att köra i 140 på 50 vägar men om man gör det ändå så är det fullt acceptabelt, shit happens liksom...alla är olika, livet är komplicerat, ingen är ofelbar, etc, etc... en gräns som är valfri är ju ingen gräns alls.

Din man är i så fall egentligen inte otrogen eftersom du godkänner det.