Varför vill ni veta om er partner varit otrogen

Självklart kan/vill du inte oroa dig hela tiden för att din man är otrogen när han är på tjänsteresor. Hur skulle det se ut? Du kunde bli ett nervvrak med sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och viktminskning för att nämna ett par symtom på oro och ångest. 

På det stora hela tycker jag det låter som din man och du har en sund och harmonisk relation. Var glad för det! Ni har ett starkt kapital av ömsesidigt förtroende. Långt ifrån alla har det förunnat kan jag intyga. Och det är ju inte endast din man som rör sig fritt på egen hand längre perioder. Samma gäller väl för dig när din man är bortrest? Vilken tur att du omvänt inte blir korsförhörd eller misstänkliggjord av din man gällande dina aktiviteter eller vilka du träffar under hans frånvaro. 

Min åsikt är Frihet med Ansvar är en bra devis för ett tryggt och stabilt parförhållande. 

Ändå, du öppnar din tråd av anledning! Alltså föreställer jag mig du har tänkt eller tänker i banor om tjänsteresorna inbjuder till otrohetsbeteenden för din mans del? Om dem vill du i så fall ingen vetskap ha? Du säger att du litar på att din man är så klok att han använder skydd om en situation med ett snedsteg uppstår. Alltså konfronterar du dig med det scenariot. Hur går dina tankar då? Är det okej? Har ni en tyst överenskommelse om ett öppet förhållande?

Nu vill jag verkligen inte späda på någon oro eller sätta griller i huvudet på någon. Men du kan knappast utgå ifrån att skydd ingår i en otrohetssituation. Där vi minst anar simmar de vildaste fiskar om det gränsöverskridande beteendet så pass långt gånget som en fullbordad otrohet är. 

Tror du då mer på Tomten än på Ärlighet i ett moget och vuxet parförhållande?

Självklart medför Ärlighet stundtals att någon eller båda parter kan komma såras. Den otrogne blir ofta ledsen och hamnar i gungning vid upptäckten om inte förr. Den bedragne krisar ihop när sveket uppdagas.

Är det då bättre att ingå i något med skygglapparna på? Köper visserligen det du säger om att relationsbygget mår bäst av hänsynstagande. I litet som stort, ja! Men frågor om trohet mot sin käresta och om grader av otrohet och vad som gäller för just dig/er är något som behöver göras upp om. Exempel. Om den ena går omkring och tror det är okej att hoppa i säng med kollegan efter after work behöver då inte den egna värderingen ventileras? Vill du leva och satsa på en kille som odlar egna parallella värderingar ni aldrig kommunicerat? Då kommer garanterat någon såras i framtiden på djupet. Blir en klart försvårad reaktion än om det mest basala bollats i ett tidigt skede. 

Nu blev det nog lite FEL i alla fall. Du svarade nämligen på min post till @Tyra Myra. Vilket du har all rätt att göra. Tror ändå det blir bäst med en sak åt gången, så ges oxå medlemmen jag besvarat direkt sin chans till respons. Mitt inlägg riktat specifikt till dig postar jag här på nytt. Ser fram emot dina synpunkter där:

Japp, jag håller med dig! 

Väntar oxå jag på ett klargörande av TS hur frågan lyder. Egentligen?

Jasså? Betraktar du verkligen fenomenet otrohet med klarsynta och realistiska ögon nu?? Nej du, till att börja med. De flesta fruar utgår ej ifrån att mannen under en längre frånvaro som i en obestridlig naturlag iscensätter tillfälliga förbindelser med andra kvinnor och som du påstår inte betyder något. Annat än tömma o lite närhet med en främmande människas hud o kön. Alla män har inte samma psykologi eller rättesnören som du presenterar här. Alla kvinnor, som numera själva kan befinna sig i månaders utlandstjänst, tar sig ingen ny man/kille i varje hamn. Alla män fungerar inte gentemot kvinnan som du tänker och hävdar alla gör. Är du möjligen ett barn av Evert Taubes generation? Den mer överslätande äktenskapliga konstruktionen du ivrigt målar upp sågs nog mer med blida ögon eller t o m med ett accepterad av kvinnor i dåtid. Kvinnor med familj och barn gavs därtill sällan ett reellt val innan 1960-70 talet, mer än framhärda. Och det är den rätta modellen menar du? Vet inte om du äger kännedom om den djupa smärta framlidne TV programledaren Magnus Härenstam upplevde när en affär ledde till ett utomäktenskapligt barn. En prövning uppstod inom familjen till följd av konsekvensen. Frågor som dessa och som berör människans villkor och överlevnad mår inte bra av att rakt av förminskas. 

Hur kan du vilja påstå att de kvinnor mannen aldrig kommer att se igen, inget hot utgör mot förhållandet. Aldrig hört talas om tropiska och/eller sexuellt överförbara sjukdomar eller oönskade graviditeter? Det var/är ingen trevlig överraskning för äkta hustrun om hon som välkomstpresent av sin efterlängtade man ges livslånga årliga smärtsamma utbrott av genital herpes, klamydia som oupptäckt leder till infertilitet, gonorré eller HIV. Vad gäller oplanerade graviditeter är de ingen sällsynthet om mannen stationerad geografiskt långt bort, när kvinnan i sämre bemedlade utvecklingsländer vill/behöver av nöd optimera sin chans till ett drägligt liv. Snärja den vite mannen genom faderskapsbestämning med ett 21 årigt förpliktigande underhåll kan vara endaste utvägen. 

Om schismer, motsättningar och konflikter uppstår när hustrun upptäcker mannens månatliga insättningar, utan logisk förklaring, till Columbia eller till Tanzania är det högst förståeligt. Eller om kvinnan klagandes på gyn smärtor (om hon hållit på sig och av kärlek varit mannen trogen) besöker venereologen med en kraftig genital herpesinfektion och är i upprört känslomässigt läge, är det oxå något högst förståeligt.  Skulden till svartsjukan, de brutna förtroendena, och misstroendet som orsakades av mannen otrohet, ska förläggas där den hör hemma. Hos mannen i vårt exempel. Rollerna kan givetvis variera utifrån vem i parförhållandet, kvinnan eller mannen, som är den gränsöverskridande parten. 

Exakt, förbjuden frukt smakar bäst! men om frukten ej förbjuden eller omgärdad av restriktioner, smakar den som allra bäst som en rutten fallfrukt med bismak. Den bittra smaken i munhålan stannar kvar ett bra tag. Accentueras när du ser djupt in i den ordinarie partners öga. För att nå kulmen när venereologen i sina provtagningar för in en tops i det allra heligaste. 

Svartsjuka är mkt begränsande när den praktiseras till fullo. Ja! Oftast är den den otrogne partner själv med agendor och sidorelationer över hela världen som är som mest eldigt svartsjuk och sjukligt kontrollerande. Hur kommer det sig mån tro? 

Har du tänkt igenom varför du själv lämnar frugan på en sekund till och med, om hon varit otrogen? Har frun i huset inte samma ansvar som du i att hålla familjeprojektet igång? Vill du verkligen göra dina barn så illa, som när du river upp himmel och jord för ett enstaka snedsteg från frugans sida på tjejresan till Cypern? Tänk om hon endast tittat lite för djupt i glaset under tjejmiddagen, och kyparen extremt och manipulativt förförisk? Endaste otroheten på 20 år? 

Hm, inte riktigt så. Otrohet är inte OK, men konsekvenserna ser annorlunda ut, insatsen är högre om vi säger så, om mannen eller kvinnan har oskyddat sex. Gränslösheten och ansvarslösheten ökar i trolösheten enligt min uppfattning. Ovälkomna överraskningar finns med i leken. Den otrogne mannen/kvinnan begår på nåt sätt en mer svekfull handling. 

Vad jag menade var att förbjuden frukt möjligen smakade bäst i stunden i en fiktiv upplevelse av att otroheten möjligen går partnern obemärkt förbi (utan upptäckt). Och när något är förbjudet blir allt samtidigt mer attraktivt i situationen som är förknippad med fara och osäkerhet. Så som uppläget är i just otrohet. I efterhand kan, särskilt när snedstegen på bordet, bismaken bli fadd. 

Om vi däremot är för säkra på vår partner som vi lever med förlorar vi lättare intresset. Frukten är s a s tillåten inom äktenskapets hägn. I min lilla jämförelse tänkte jag nog på den otrohet som inte är omgärdad av hindrande regler, mer som i öppna förhållanden. Den kan, om inte godkänd, ändå smaka som en rutten fallfrukt, och en sunkig känsla infinner sig när du tittar in i din partners ögon. Sveket blir kvar. 

Men hur vet du på riktigt om någon är starkare än så? Inga förbud, ingen kontroll platsar i en sund relation ja. Men räcker intuitionen alltid hela vägen?

Ja, jag förstår om du skulle må mindre gott, eller t o m göra våld på dig själv, som du säger, genom att stanna kvar efter en upptäckt otrohet. Om man är en reflekterande människa eller analytiskt lagd, som du nämner att du är, blir efterdyningarna klart tuffare.