Varför vill ni veta om er partner varit otrogen

Men om du inte får veta behöver du ju inte förlåta?
Då måste du ju först ha frågat honom

Jag kommer aldrig att fråga min man om detta. speciellt om jag inte har någon konkret anledning.  Det skulle ju verkligen ställa till det för i vår relation litar vi på varandra

Klargörande

Varför vill ni veta att er partner varit otrogen?

Begränsning; Tillfällig otrohet

Förstår om du inte vill gå in närmare på vad som hände, men kan du berätta varför du inte kan "förlåta" igen. Är du rädd för att det ska hända igen?
  
Jag tror ju inte att otrohet är något man kan förlåta eller glömma, man kan nog bara hantera det på något sätt. 

Det är väldigt intressant att läsa inläggen här i tråden. En del är så förvånade att jag inte ens vet vad jag ska svara på dem. Så här utifrån kan jag inte låta bli att tycka att det ibland handlar mer om sårad stolthet än något annat, men jag kan ju ha totalt fel. Men  kasta bort ett någorlunda lyckligt hemliv för en enstaka otrohet tycker jag verkar bisarrt. 
Låt säga att min man skulle ha varit otrogen på någon av sina resor. Innebär det att han älskar mig minder för det? Eller om jag skulle ha gjort detsamma inte skulle jag älska honom mindre för det. Nej, knappast.

Som ni kanske redan förstått så är jag en självständig kvinna men utan min makes stöd hade jag aldrig klarat av att rodda familjen, hemmet och arbetet. När han väl kommer hem så lämnar jag över ansvaret för familjen till honom. Första veckan känns som att bli behandlad som en drottning. Maten står på bordet när jag kommer hem från jobbet och han har alltid någon överraskning på helgen.  Det är hans sätt att visa att ha uppskattar vad jag gjort under tiden han varit borta.  När barnen var små hade han alltid något roligt äventyr planerat, 
Jag älskar honom för allt detta och som jag känner det nu skulle ingen isolerad otrohet kunna ändra på det. 

Däremot tror jag inte att vår inställning skulle hindra någon av oss från otrohet. så det där med förbjuden frukt tror jag inte så mycket på.
Jag möter en väldigt massa män i mitt arbete varje dag men jag har aldrig träffat på någon som jag skulle tänka mig byta ut min man med.

Håller inte med om att jag inte skulle klara mig själv, vad för du det ifrån? Jag har fått klara mig själv med hus, familj och allt långa tider så jag vet att jag gör det. Om jag skulle ha blivit helt ensam, om min man skulle ha lämnat mig eller gud bevars om han skulle dö skulle jag ha blivit tvungen att ändra om mitt liv. Byta jobb till ett mindre stressigt, kanske flytta till lägenhet av rent praktiska skäl mm.

Kanske är det så att i min värd oroar jag mig mera för att min man ska omkomma än för att han ska vara otrogen. Det är något jag går igenom varje gång ha åker iväg. Jag vet inte om det är sista gången vi ses i livet.  Nu låter det väldigt teatraliskt men det är faktiskt så och egentligen vet vi ju aldrig detta oavsett om vi utsätter oss för risker eller ej kan någonting hända och livet tar slut. 

Jag tror att det är största skillnaden mellan oss. För mig är otrohet inte det värsta som kan hända oss. Min man ka komma hem skadad eller inte alls. Då känns en otrohet "som en fis i rymden", som min yngste son brukar säga. Jag vet att jag skulle hantera det om jag skulle få reda på det men naturligtvis hoppas jag att jag slipper. 

Jag reagerar mest på att man inte sätter otrohet i perspektiv.

Det skulle vara något helt annat om min man skulle vilja lämna mig. Om han skulle träffat någon han hellre vill leva med än mig, DÅ skulle jag säkert känna mig väldigt arg, sviken, lessen, bitter osv. Men det var inte det scenariot vi diskuterar. 

Ser att några reagerar på min inställning som om min man och jag skulle "tillåta" otrohet. Så är det inte alla vi utgår från att vi är varandra trogna men saker händer i livet, vi är inte ofelbara någon av oss. Vi kan säkert hantera det om det händer.

Hoppas du inte låter vad som hänt prägla resten av ditt liv.