Varför vill ni veta om er partner varit otrogen

Det beror nog på hur man är som person, vissa föredrar att stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting, andra föredrar att ta tjuren vid hornen och konfrontera verkligheten som den är och göra sina egna val.

Om du läser din trådstart igen så kommer du kanske lägga märke till något motsägelsefullt. Du skriver att du är "realistisk" men samtidigt vill du inte veta om eventuella eskapader, och det är ju inte ett rationellt sätt att förhålla sig till saker utan snarare ett sätt att stoppa huvudet i sanden. För om du på allvar var ok med att han ligger med andra så skulle det ju inte spela någon roll om du fick reda på det, du är ju ok med det.

Så det du propagerar för är en slags verklighetsflykt, dvs du vill inte veta hur saker förhåller sig i verkligheten utan föredrar att låtsas och det är ju inte realism.

Så svaret på din fråga är ganska enkel, varför vill man veta det?

1) För att jag vill kunna göra mina egna val kring vilket slags förhållande och vilken slags partner jag vill leva med.

2) För att jag inte anser att leva i en lögn där man låtsas leva i ett exklusivt förhållande fast man inte gör det är detsamma som "lycka"

3) För att jag anser att en person som sviker, ljuger och manipulerar inte är någon jag vill ha en relation med eftersom en person som ljuger om sånt kan mycket väl ljuga om vad som helst

4) För att jag vill ha en partner som respekterar överenskommelser och gränser inte nån som struntar i dem i smyg när det passar eftersom en sån person inte går att lita på.

Kort sagt, jag vill ha en ärlig partner som jag kan lita på i alla väder inte en falsk egoist.

Hur lyckas du få verklighetsflykt till "bra"?

Och är inte att påstå att om man litar på sin partner så är det större chans att personen är trogen ett sätt att lägga skulden för den enes falskhet och egoism på sin partner?

Du menar väl inte på allvar att du tror att folk springer runt och knullar andra vara för att deras partner är kroniskt svartsjuk?

På vilket sätt menar du att det spelar någon som helst roll om du litar på eller inte litar på en person som redan från början är falsk och egoistisk?

Bara för att din fru är ok med att du knullar runt bara du tar ditt ansvar hemma betyder väl inte det att det är det som håller dina brallor från att åka ner. Att se till att behålla brallorna på är DITT ansvar som du borde kunna hålla oavsett om din fru tycker det är ok att du knullar andra eller ej.

Din inställning till trohet känns väldigt bekväm, dvs du verkar lägga ansvaret för hur du sköter dig på andra istället för dig själv. Det spelar ingen roll hur andra beter sig, vill du inte vara otrogen så kommer du inte vara det oavsett och väljer du att vara det så är det till 100% ditt eget val, inte andras och därmed också till 100% ditt ansvar inte andras.

Det vore bra om du kunde låta bli att försöka idiotförklara andras argument med falsk empati.. lite sådär som att "beklagar att du blev så skadad av din partner otrohet att du blev lite dum i huvudet och allt du säger är rappakalja"

För nu ska vi liksom inte glömma att de faktiskt är din inställning till otrohet som är udda här... det är nog inte så många som tycker det är ok att deras partner sviker och manipulerar dem bara de slipper få reda på det.

Nja, jag skulle snarare vilja påstå att det du reagerar på är att andra inte sätter otrohet i DITT perspektiv eftersom DITT perspektiv är annorlunda än andras där du verkar tycka att din partner sviker, ljuger och manipulerar inte är full acceptabelt  och andra tycker sånt är oacceptabelt.

Dessutom är ditt perspektiv väldigt idealiserad där du sätter ganska snäva gränser för din partners potentiella svek och bygger upp scenarier där din partner bara lite sådär lagom falsk, bara ljuger lite lagom, älskar och respekterar dig jättemycket ändå. Du skriver till exempel att "det vore värre om dun man ville lämna dig" ungenfär som att det är du så kan avgöra om han bara knullar andra av ren hobby eller knullar någon annan för att han är både kär och kåt i henne och har bara kvar dig av ren bekvämlighet.

Det märks ju väldigt tydligt att du saknar all slags erfarenhet av sånt och diskuterar ur ett principiellt, önsketänkande perspektiv. I verkligheten är inte otrohet riktigt sådär idealiserad så du målar upp det. I dina idealiserade scenarier så är det ju du som sätter gränserna för exakt hur falsk och lögnaktig din man får vara, men i verkligheten har du inte kontroll över någonting och din partner behöver inte vara sådär lite lagom lögnaktig utan helt genomfalsk ner till benmärgen.

Det du helt missar i dina idealiserade scenarier är att en person som tycker det är ok att svika ljuga och manipulera inte är begränsad till bara otrohet, det gäller så så fall ALLT, för om den spärren saknas för otrohet så saknas den ju även för allt annat, behöver man inte respektera trohet så behöver man inte respektera något annat heller, och är det ok att vara otrogen bara du inte får reda på det ok att göra vad som helst bara du inte får reda på det, men det tar du helt bort i dina idealiserad scenarier och begränsar falskheten och gränslösheten till enbart vad du anser vara acceptabelt. Men i verkligheten så är det ju inte du som sätter gränsen för hur falsk och manipulativ din partner får vara, de sätts då av honom själv och till vilket utsträckning han själv vill.

Att folk tolkar ditt resonemang som att ni tillåter otrohet är ju inte så konstigt för det är ju faktiskt vad du i grunden säger, Det är lite som om polisen skulle säga att det är inte ok att köra i 140 på 50 vägar men om man gör det ändå så är det fullt acceptabelt, shit happens liksom...alla är olika, livet är komplicerat, ingen är ofelbar, etc, etc... en gräns som är valfri är ju ingen gräns alls.

Det handlar fortfarande OBS!!! OBS!! fortfarande inte om rädsla, det handlar om att man inte vill leva med en lögnare för en person som ljuger om sånt är kapabel att ljuga om vad som helst, det handlar i grunden om förtroende.

Exakt vad får dig att tro att en person som inte respekterar era gränser kring trohet kommer respektera någon annan gräns öht? Exakt vad får dig att tro att en person som inte är ärlig kring trohet kommer vara ärlig i allt annat?

Och ska vi prata om rädsla så borde du snarare fundera lite över din egen rädsla över att skiljas att du tydligen är beredd att acceptera att din partner ljuger för dig och manipulerar dig bara ni slipper skilja er, där kan man ju verkligen prata om rädsla.

Och ja dina scenarier är väldigt idealiserade för du utgår ju ifrån att det är ok men bara under vissa premisser, men frånser helt och hållet ifrån att i verkligheten så sätter ju inte du premisserna för hans otrohet, det gör han själv. Det är inte du som avgör om han bara knullar andra som hobby, eller om han gör det för att han älskar dem mer än dig och bara har dig kvar av bekvämlighet, det avgöra i så fall han, och eftersom du sagt att det är ok att ljuga, så är det ju ok under ALLA premisser inte bara dem du tagit med i dina idealiserade scenarier.

Dina argument är väldigt irrationella eftersom de bygger på att en person som bevisligen inte är ärlig kommer vara lite ärlig ändå i andra sammanhang, på att en person som inte respekterar gränser ändå kommer respektera vissa gränser ändå.

Fast misstänksamhet uppstår ju inte alltid spontant eller är medfött, många uppstår den pga andras beteende. 

Så har man svårt att förstå sig på gränser och hur ens eget beteende påverkar andra så ska man nog heller inte vara i ett förhållande.

Nja, väldigt få människor är misstänksamma av naturen, paranoia är en relativt sällsynt åkomma. De flesta människor med tillitsproblem BLEV så av dåliga erfarenheter som barn eller som vuxna som de inte lyckades hantera på rätt sätt.
Växer du upp i en miljö där alla blåser alla så kommer du givetvis bli mer vaksam av dig.

Sen ska vi heller inte glömma att misstänksamhet är en fullt naturlig reaktion när andra beter sig misstänksamt, saknar man helt den förmågan är man ju väldigt naiv och litar blint på vem som helst och det är ju absolut inte friskt. 

Ja för människor som gillar att gå bakom ryggen på sin partner kommer ju såklart vara jätteöppen med det så partnern får en chans att förstå det och diskutera det i detalj 

Ja personlighet går sällan att förändra och därför är det ju ganska dumt att fortsätta vara kvar i en relation med en person som är falsk om man inte gillar att bli förd bakom ljuset för personen kommer ju inte förändras och det man då har att se fram emot är att antingen acceptera perspnens falskhet eller dra.

Vi bör nog alla ta oss en funderar över varför vissa gillar att lura andra och blir sen sura och jätteförvånade när andra bli misstänksamma och varför det läggs så mycket fokus på den drabbades befogade misstänksamhet och så lite fokus på den andres falskhet.

Ja givetvis kommer diskussioner som går ut på att med alla medel rättfärdiga att det skulle vara ok att lura andra och förvänta sig att andra ska vara ok med och låtsas som att det beror på kronisk misstänksamhet och inte pga sin egen falskhet aldrig leda nånstans eftersom det är ganska irrationellt att förvänta sig att andra människor ska vara ok med att man blåser dem.

För att förstå varför vi agerar som vi gör måste man ju först kunna vara ärlig med sig själv och ha förmåga att förstå hur vårt agerande påverkar andra.