kommer jag vara såhär livet ut?

Hej,

Jag förstår precis vad du pratar om och kan bara beklaga din hemska upplevelse.
Det är en konstig känsla i kroppen hela tiden och man går bara runt och tänker på det om och om igen. Det är som en loop i huvudet.

Jag har gått igenom samma sak och det korta svaret på din fråga är, nej!
Du kommer inte behöva leva så där resten av ditt liv.
Du har heller inte genomlevt en psykos.

Det är en kraftig panikkänsla som du har fått, och utlöst en panikattack. 
Vid panikattack så uppstår vanligtvis en av två frågor upp. Kommer jag att dö eller kommer jag att bli mentalt sjuk eller tappa det.

Jag fick efter panikkänslor och overklighetskänslor i flera månader efter men började successivt bli bättre. 
Du kommer sannolikt må lite bättre av att läsa det här bara för man känner sig bara ensam och vill ha svar.

Jag ska ge dig lite tips som du ska börja med genast.
Trappa ner allt som kan ge dig ångest då tröskeln är låg nu. Undvik alkohol, droger och nikotin.
Börja hålla dig aktiv genom promenader, gym, simning eller annat du tycker om. 
Har du storytel så ska du läsa eller lyssna på ?Lev mer tänk mindre?. 

Varje gång du börjar känna lite panik eller ångest i kroppen så ska du börja ta djupa andetag och ha som mantra att du inte kommer dö eller bli galen.
Var inte rädd för känslorna och tänk på att de inte kan eller kommer skada dig fysiskt eller mentalt. 

Mår du jättedåligt och börjar få självmordstankar eller annat som påverkar din vardag negativt så ska du söka hjälp omgående.

Det kommer gå över till slut och du kommer ta dig förbi det här. Ingen vet inte hur stark man är förrän man behöver vara det. 

Jag kan inte svara på varför det kommer upp igen, men jag kan själv få tillbaka känslorna och tankarna ibland.

Det blir dock mindre och mindre obehagligt och det påverkar mig inte alls längre. Du får hitta verktyg att bearbeta känslorna när de kommer, och träna på andningen som andra skriver i tråden. Det är väldigt bra tips på ett verktyg som du kan använda när- och var som helst.

Jag pratade med en psykolog i mina värsta dagar och blev uppmanad att försätta jobba, träna och leva som vanligt. Annars är risken att man börjar associera känslorna och tankarna med vardagslivet, vilket riskerar att man undviker vissa platser och situationer.

Var som sagt inte rädd att möta känslorna och acceptera att du har en lägre tröskel för närvarande.

Det kommer bli bättre och bättre.