Om ni hade vetat hur det skulle bli...

Ja. Eller vet inte om jag hade vågat. Är glad faktiskt att jag inte vet/förstod innan för då hade kanske ett eller flera av mina barn inte funnits. Har tre barn varav två har NPF-diagnoser av lite tuffare slag och den tredje också ligger högt på spektrat och haft stora bekymmer i skolan. Det har varit och är en otroligt tuff resa men samtidigt är jag den jag är idag på grund av allt vi varit med om. Man blir väldigt ödmjuk och bättre på att förstå andra av att själv ha haft det jobbigt. Det ska mycket till innan jag dömer andra och det är jag glad över. 

O ja!

Kanske ännu hellre, för det har gått över förväntan. Vi ville gärna ha barn men fick höra att det skulle bli SÅ tufft med tvillingar.

Visst har det varit tufft ibland, men inte så jobbigt som vi befarade. Och glädjen överväger alla dagar i veckan.

Ja. Yes.

Nej

Ja utan tvekan. Jag hade turen att få två fina barn 

Ett stort rungande JA!
Visst hade jag önskat att jag sluppit bli änka och att barnen skulle ha besparats att mista sin pappa.
Det får liksom inte hända mig någonting nu.
Men ångra barnen? Nej, aldrig! 

Ångrar inte mina två!
Det bästa jag någonsin gjort!
Önskar att kroppen hade hållt för fler!

Ja det hade jag men inte med den mamman.

Ja. 

Röda tråden i många svar är att man har valt fel partner.

Jag är traditionell (fy skäms eller hur?), gift er innan ni får barn. Då vet man att föräldraskapet/relationen är säkrad (även juridiskt) FÖRST. Det är fakta att barn har det bättre i ett hushåll med gifta föräldrar. Men man ska inte gifta sig bara för att, utan det är det viktigaste beslutet i livet, sen kommer barn. 

Allt gott till dig!