Vet inte hur man pratar med tjejer (25år)

Det är svårt att säga hur någon ska vara för att lyckas få kontakt med en tjej.

I vilka forum har du försökt få kontakt med tjejer? På jobbet? Krogen? Tinder?

Det underlättar ofta om man har självförtroende. Försök jobba på det! Sedan tror jag på att vara den du är. Om du vill hitta en tjej att bygga en relation med så är det ju en fördel att hon gillar just dig.

Det är lätt att tro att man ska vara på ett visst sätt för att bli omtyckt, men sedan visar det sig att det är just konstigheterna som gör att någon annan gillar en. Så inom vettiga gränser så tror jag inte att man ska anpassa sig för mycket.

Vet inte hur jag ska förklara utan att det låter galet. Men det är nog också en fördel att söka sig till personer i samma liga? Det finns tjejer som känner precis som du, att de inte vågar och inte vet hur de ska  göra för att ta kontakt. Där har du guldläge.

Jag har inte försökt få kontakt med tjejer någonsin. Jag vet inte hur man gör och jag vet inte heller vilken liga jag är i om jag ska vara ärlig. Jag känner inte att jag passar in i någon liga om jag ska vara ärlig med dig. 

När jag säger att jag inte vet hur man gör så är jag inte helt ärlig kanske. Jag vet kanske hur man gör men jag känner inte att det är värt besväret för det är ingen utom dom mest desperata tjejerna som skulle visa intresse för mig. Det är det jag menar med att jag inte vet hur man pratar med tjejer, initialt så skulle säkert en del tjejer vara intresserade av mig men dom skulle garantera tappa intresset efter 10-15 minuters konversation.

Det du borde ta fast på är att den träning du faktiskt får även om tjejerna tappar intresset efter 10-15 minuter är ovärderlig även om du inte märker det själv. I din ålder var jag lika lost som du och jag kunde inte hålla en konversation flytande mer än 10 minuter, Max.  Men jag fortsatte försöka även om det var svårt, inte minst för att jag hade svårt att förstå varför de drog. Men efter ett par ytterligare år så började det lossna lite och när jag var 31 fick jag min första tjej. Många gånger kändes det hopplöst och antalet gånger man lipade hemma i sin förtvivlan kan jag inte ens hålla reda på. Men allt kämpande var värt det även om det tog j-igt lång tid. Hoppas du fixar det snabbare än jag, men vad du gör, ge inte upp och se varje misslyckande som en erfarenhet.

Det skulle nog vara nyttigt men tror inte jag har psyket att ta emot diss efter diss i flera år. Jag skulle nog helst vilja jobba på mig själv som person, träffa människor i sammanhang som inte är uppgjorda dejter och hoppas att något växer fram naturligt. Kanske är naivt av mig men jag tror ärligt talat jag skulle kunna utsätta mig själv för fara om jag började dejta och det gick dåligt. Jag har redan ett ganska svagt psyke.

Det är faktiskt ingen skillnad att prata med tjejer än med killar. Hur gör du för att prata med killar? Hur ser en sån kontakt ut? Du kan ju starta med att prata med kvinnor du inte har ett romantiskt intresse av, för att bara socialisera, äldre kvinnor t ex för att avdramatisera det hela.

Hur har du blivit dissad? Du pratar med tjejer alltså.

Det är nog ingen dum idé, försök hitta ställen eller aktiviteter där du kan träffa tjejer men utan avsikten att få en dejt, bara prata vanligt. Det var en av mina lärdomar också. Och något jag önskar jag gjort långt tidigare för det hade hjälpt mig snabbare är jag säker på. 

Sa aldrig att jag blivit dissad?

Det underlättar att träffa en tjej om man har vänner och sociala intressen, åtminstone till viss del. Man måste inte vara supersocial, även introverta hittar partners. Men noll socialt liv är ingen hit för att vara attraktiv hos någon.

I övrigt har du säkert något att erbjuda om du är snäll, trevlig och intresserad av andra människor. Det handlar mycket om att träffa rätt tjej, en som passar dig, som kanske är lik dig. Du är rädd att bli dissad för att du tänker på tjejer generellt. Det skulle säkert gå lättare om du sökte dig till sammanhang där du kan lära känna både tjejer och killar som du kanske delar intresse eller hobby med.

Jag tror du behöver börja jobba med dig själv. Självkänsla, självrespekt och självförtroende.
Just nu bygger du ju upp murar runt dig själv fylld av ursäkter att du inte duger, att du inte räcker till, att du inte kan och att ditt psyke inte skulle klara av det.
Det blir ju en självuppfyllande profetia.
Det kanske känns som en klyscha men du måste ju gilla dig själv först om du ska våga tro att någon annan ska göra det.

är du seriös?

Fattar nu att du har en bit att jobba med dig själv. Du behöver förstå att allting sitter i ditt huvud. Bara för att du känner dig blyg, konstig eller vad det än kan vara så betyder inte det att den andra uppfattar dig så.

Ta allting i små steg. Utmana dig själv att prata med någon av motsatt kön, välj ut någon som verkar snäll och vänlig. Börja med att säga hej första gången, nästa gång kanske du ställer en fråga också. 

Man behöver inte vara den mest sociala människan för att vara intressant. Man är absolut inte misslyckad för att man inte har ett rikt socialt liv. Och det är inte hela världen att pinsam tystnad uppstår vid ett samtal. Det händer de flesta..och till slut lär man sig att det kanske till och med är okej.

Om du har något särskilt intresse så kanske det vore en idé att hitta en mötespunkt där andra delar det intresset. Då är det ju också enklare att hitta samtalsämnen. 

Och någon av de desperata tjejerna, som du benämner det, kanske visar sig vara en toppentjej (men som verkar desperat pga. sin egen osäkerhet). Om inte annat så en ingång för dig att öva på att ta kontakt med personer av motsatt kön. 

Om du skippar tanken på att syftet är att du vill träffa någon..så kan du ju försöka samtala med någon tjej..utan att ha något att förlora. 

Du skriver ju att det tar på psyket att ta emot diss efter diss i flera år?

Var ligger skillnaden? Är du seriös? Kvinnor är inte aliens. Vissa tror det verkar det som. Gör du? Hur pratar du med kvinnor i jämförelse med män? 

det är stor skillnad för många män att prata med många kvinnor, jämfört med att prata med män, det är ofta en helt annan dynamik, det är därför som många kvinnor och män är nervösa när de ska prata med någon de gillar, om du låtsas som att det inte stämmer så kan jag inte ta dig på allvar

Det är verkligen inte det. Vad någon tror att det är är något annat. Jag pratar om det motsatta könet. Du pratar om någon någon gillar.

jag pratar också om motsatta könet, det är det tråden handlar om,, tror TS också pratar om att prata med kvinnor han är attraherad av, det är inte samma som att prata med random man, det vet du också

När jag möter nya människor så brukar jag alltid tänka att personen redan gillar mig. Då blir kommunikationen lättare och mer givande. 

Att le och bjuda på sig själv fungerar också bra. Att inte vara så rädd att göra bort sig. Att inte ta sig själv på så stort allvar. 

Sen det viktigaste. Kom ihåg vad människor berättar för dig och återkoppla till det vid senare tillfällen. Då visar man intresse och det gillar de flesta när man gör. Lägg saker på minnet och lyssna. 

Sen låter man det bara rulla på och vips så har man nya vänner och folk som blir glada när dom ser en. Tids nog kan man utveckla relationen vidare genom att föreslå aktiviteter man kan göra tillsammans. 

Men först av allt behöver du se till att hamna i sammanhang där du har möjlighet att träffa människor. Har du själv någon ide om vilka sammanhang du skulle känna dig bekväm med och ha intresse av? 

Hur ser ditt liv ut nu? Jobbar du eller pluggar? Var kan du träffa nya människor?

Jag tror däremot att de personer som tror att man ska skilja på sättet att prata med det motsatta könet generellt har svårigheter gällande relationer med det motsatta könet, vare sig det gäller vänskapsband eller romantiska.

Det är faktiskt ingen skillnad. Sen förstår jag att någon kan vara nervös om denne har ett romantiskt intresse. Men det är en helt annan sak.