Hur hanterar vi barnens motstånd mot vår relation?

Han har varit en frånvarande pappa till sina barn, inte ägnat tid åt dem, men plötsligt har han tid att umgås med en ny och hennes barn.

Det handlar inte om dig, det handlar om enbart honom. Han har inte klarat av att ha en god relation till sina egna barn. Varför ska de plötsligt förlåta det pga att han har dig?

Att du försöker laga deras relation eller få en relation med dem gör det nog bara sämre. Varför har inte deras pappa bjudit hem dem på fika, varför var det du? I deras ögon så är det ju att pappa inte bryr sig. Och varför ska de ha en relation med dig om de knappt har en relation med sin pappa?

Den relation man har med sina barn kan säga en del om hur en människa är. Du borde fundera både en och två gånger innan ni skaffar barn tillsammans.

Barnen är dessutom vuxna nu så varför ska deras mamma lägga sig i deras känslor?

Anledningen till att ts bör fundera på barn med honom är ju att historien med all säkerhet upprepar sig.
Är ts beredd på att han återigen kommer bli en frånvarande pappa som inte lägger sin tid på sitt nya barn?
Denna gång är han dessutom äldre, har inte lyckats laga relationen med de tre barn han har och verkar knappt göra något åt saken.

Det är alltså inte för sambons barn hon bör tänka flera gånger, utan för sin egen och eventuellt barns skull.

Jag har själv barn med en som i takt med att barnen blev äldre struntade mer och mer i dem (de klarade sig ju själva tyckte han, och hans intressen och mående var viktigast). idag har de ingen kontakt alls med honom. Det är ju svårt för barnen och de har delvis pga detta brottats med en del psykisk ohälsa.