Hur bygga upp tilliten igen?

Har en liten fundering. Är det så att ni båda vill ha koll på vilka den andre har kontakt med?

Bygga upp tillit gör man på varsitt håll genom att vara öppen och transparent om känslor och tankar och behov . 
Först och främst måste du välja om litar på henne eller inte.  Det finns inget mittemellan där . Man kan inte lita på nån ibland och inte heller funkar det att lita på nån så länge man följer en massa regler.  Tillit jobbar man fram på varsitt håll och tillsammans.  Tillit förtjänar man genom genuina handlingar och uppriktig ärlighet. 

Å andra sidan.. om hon ska jobba på tillit från sitt håll måste du ha rimliga krav och förväntningar.  Låt oss säga att hennes manliga vänner bara är oskyldiga vänner så finns det alltså nåt som gör att hon inte litar på dig och känner att hon måste dölja deras kontakt.  Så hur mycket av detta ligger på dig? 

Vet bara att hon kan ifrågasätta vad jag gjort när jag varit borta en stund längre än vanligt. Hon kollar inte min telefon vad jag vet. Däremot har hon då och då kollat min webbläsarhistorik och mitt fotoalbum på nätet (dit alla bilder laddas upp automatiskt).

Jag har efter att hon haft sina dolda kontakter varit tydlig med att hon behöver vara mer öppen med vem hon har kontakt med så det inte blir fler missförstånd eller dumheter. Jag bryr mig inte om hon skriver alldagligt med någon, bara hon inte försöker dölja det igen.

Sen har jag sagt att hon ska diskutera våra relationsproblem med mig och inte med några okända singelkillar (vilket var bland annat det hon gjorde) eller att träffa dem bakom min rygg.

Så just nu känner jag att jag inte litar på henne och vill ha lite koll på vem hon har kontakt med. Båda sakerna har blivit mycket bättre då vi pratat om det. Men när det dyker upp ett nytt ansikte som jag inte hört talas om så känner jag oro.

 

Så skulle jag inte vilja att mitt förhållande var. Mitt ex höl på att smyga med mobilen, skrev med massa tjejer på ett väldigt flörtigt och ibland äckligt sätt. Varför jag vet och läst vad de skrev är gör idioten inte loggade ur Facebook på min dator som han lånade. Min dator sparar alla lösen. Men han ville väl bli påkommen kanske eller så var han riktigt korkad. Hur som, min tillit kom aldrig tillbaka och lämnade honom. Råder dig till samma.

Ni måste försöka att fortsätta prata med varandra utan att för den skull skuldbelägga den andre.  Det får absolut inte bli tjatigt

Sen finns det bara en sak du kan göra och
det här kanske låter lite lite "spejsat" men det enda du kan göra är att välja att lita på henne.. 

Det första problemet är att min sambo inte vill eller orkar prata så mycket. Samtal med henne sker oftast i förbifarten när hon gör saker hemma. Det gör också att de djupare ämnena blir svåra att prata om. Det blir mer lättsamma ämnen. Till och med att prata om våra barn och föräldraskapet blir svårt. Och tyvärr får våra barn lida för det. Men min sambo ser inte problemet.

För att hon inte ska springa runt så försöker jag avlasta henne så gott det går hemma men hon ber sällan om hjälp och jag jobbar dessutom hela dagarna. Hon är hemma alla dagar i veckan utom en. Men jag åker då och då hem på lunchen för att städa. 

När jag tänker efter så litar jag på henne. Men samtidigt är hon naiv och har ljugit. Så min känslomässiga reaktion är att när något udda sker så känner jag att jag har svårt att lita på henne igen.

Vet inte vad du menar med att det inte fungerar att lita på varandra om man inte följer regler. Jag har lärt mig att vissa regler kan behövas för att återskapa tilliten. Exempelvis att man gör det man säger att man ska göra. Om min sambo ska gå på bio med några vänner så vill jag inte stöta på henne på ett fik istället. Eller om jag bara ska gå och slänga soporna och blir borta en halvtimme så tycker jag hon bör säga vad som hände. Annars blir det konstigt. Själv tycker hon att sånt inte är så viktigt och att hon inte behöver berätta vad hon ska göra. 

Hennes manliga vänner är inte bara oskyldiga. Eller det är väl en definitionsfråga. Dock har ett par visat intresse för henne.

Jag tror dels hon har en annan syn på privatliv än jag och de flesta. Hon verkar tycka att hon kan ha nästan vad som helst privat fast hon är i en relation. Hon säger att hon hade kontakterna hemliga för att jag skulle feltolka vad de skrev med varandra. Men före det så har jag inte ens brytt mig om vad hon skrev. Däremot hade hon ett ex som var väldigt svartsjuk så det kanske är därifrån det kommer.

Nu har hon raderat alla konversationer också vilket jag tycker var ännu mer konstigt om det inte var något.

Mitt ansvar ligger på att försöka lita på henne mer.

Jag menar att vissa regler ska vara rimliga och inte skapa påhittade regler för att "bevisa" hur dåligt man litar på varandra .  För då handlar det inte alls om tillit utan gränsar mer mot kontrollbehov och svartsjuka.  Det är rimligt att man talar om vart man ska ja. Men det är orimligt att kräva en redogörelse för vad man gjort exakt på minuten när man varit borta. 

Av det du beskriver så är egentligen inte problemet tillit utan mer att hon är gränslös och har svårt med det sociala samspelet både mellan er och mellan henne och sina vänner. Det problemet känns mer allvarligt än nån manlig diffus vän. 

Nu tror jag att det tolkats in alldeles för mycket. På mig låter det inte som ett gränslöst beteende eller problem med det sociala samspelet utan helt enkelt handlar det om kommunikation er emellan. 

Du kanske behöver parata om det här "trollet" och bevisa för henne att det inte handlar om svartsjuka utan om oro. Då ska du se att "trollet spricker" och tilliten kommer tillbaka till er båda.

Lämna henne. Hon är inte att lita på.

har varit där också och kan säga ärligt att det är inte värt det. du kommer inte att få en bra relation med henne som du beskriver det.

jag försökte precis som du och tog på mig ansvar men det slutade ändå med en stor konflikt och otrohet från hennes sida. fick aldrig helt bevis för det men ändå ganska säker.
skulle ha gjort slut mycket tidigare. en relation är inte värd något om inte båda anstränger sig för att ge och få tillit.

gå vidare och gör något bättre med ditt liv, du kommer inte ångra dig.
antagligen är hon inte så intresserad av att bygga tillit tillsammans utan vill bara åka slalom mellan dina krav, typ. köra tills dommaren blåser

Var problemet kommer ifrån är omöjligt för oss läsare att avgöra. Däremot förstår jag att du blir orolig när hon ljuger om saker som hon tidigare ljugit om - det hade jag med blivit i din sits. Har man en historik av att någon ljuger för en om ett visst ämne blir det ämnet extra känsligt och viktigt att ha en helt ärlig dialog om för att kunna bygga upp tilliten igen. Fortsätter det komma frågetecken om ämnet blir tilliten antagligen bara sämre.

Dock är detta under förutsättning att hon aldrig haft anledning att ljuga för dig - har du uppvisat svartsjuka så hon inte vågat vara ärlig är problemet ett helt annat (dvs din svartsjuka). 

Ur ett större perspektiv så verkar ni ha problem med kommunikation och jag tror att det är där nyckeln till både problemet och lösningen finns. 

Du upplever att hon glider undan viktiga samtal och inte vill prata djupt samtidigt som hon inte har några problem alls att göra just det med okända män.

Bristen på kommunikation er emellan beror alltså på något konkret. HUR pratar ni med varandra? Känner hon sig förminskad,  inte tagen på allvar eller tycker hon att du går över gränsen för prat så det istället blir bråk?  Jag tror inte alls hon har svårt att uttrycka sig eller prata problem - hon vill bara inte göra det med specifikt dig. 

Så frågan är väl mer komplicerad än så. Att hon pratar privat med manliga vänner är ju ett symptom på att nånting inte stämmer mellan er. Det är ju där du kanske behöver begrunda lite vad det kan bero på?  Kanske förhållandet mellan er inte är så bra i grunden som du tror? Kanske är hon besviken på dig av nån anledning och har börjat tappa känslor?  

När det började så var jag inte svartsjuk över huvud taget. Tvärtom så hade jag inte en tanke på vem hon träffade, skrev med, osv. Det fanns inte i min värld att fundera över det.

Men en dag efter ett bråk så slutade hon prata med mig. Och då hon satt med telefonen rätt så mycket så började jag fundera på vem hon pratade med eftersom det inte var med mig.

Då visade det sig att hon pratat och sporadiskt träffat några killar under några års tid. Personer jag inte kände till mer än vid namnet på någon. Hon sa att de bara träffats som vänner. Sen ljög hon initialt om det under ett par veckor innan jag konfronterade henne med lite bevis. Hon blev arg och defensiv för att jag snokat och ansåg att det var jag som hade gjort fel.

Varje gång ämnet kom upp så blev hon arg och defensiv. Tilliten förstördes sakta och med det kom även svartsjukan och ett kontrollbehov.

Jag gick till psykolog för det men hon sa att det var relationen och min partner som var problemet. Så hon kunde inte hjälpa mig.

Min sambo kallade mig för paranoid och annat när jag kom på att hon ljög. Det gjorde inte saken bättre. Svartsjuka finns där idag men det har varit värre och den fanns inte där från början.

Ja vi har definitivt problem med kommunikationen. Det blir ofta otrevliga diskussioner med höga röster och nästan alltid personangrepp från henne och ovanliga fall även från mig.

Vi hade diskussioner förut när jag var ganska hård mot henne då hon inte haft ett jobb på flera år och var väldigt långsam hemma. Tackade nej till jobb jag försökte ge henne. Jag tryckte nog ner henne ganska mycket då. Men sen blev konsekvensen att hon fick ta större delen av föräldraledigheten eftersom bara jag jobbade. Det tog hårt på henne. Hon tycker vi ska vara jämställda men det blir svårt när hon inte jobbar. 

Hon verkar också ha svårt att prata med den som en konflikt gäller. Istället vill hon prata med andra. Hon tar inte tjuren vid hornen. Men förstår att hon inte har lätt att prata med mig. 

Fast att inte ljuga om vart man ska eller plötsligt försvinna tycker inte jag är "regler" utan normal grundläggande respekt. Tror nog de flesta håller med mig.

Sen kan så klart planer ändras utan att man tänker på att höra av sig och man hamnar på ett café eller något tar längre tid än tänkt. Men på dig låter det ju som att det här är ett mönster hos din sambo.

Jag tror det Fjäril Kär menade var mer sånt som regler kring att alls ha vänner av motsatt kön eller att partnern ska få tillgång till lösenord till mejl osv.  

Jag tänker att jag inte har någon som helst lust att stötta dig att bygga upp tilltro till någon som inte alls verkar förtjäna det. Naturligtvis kommer du inte åter inte ha en tanke på att hon skulle kunna ha kontakter med andra, eftersom du nu på gott och ont faktiskt fått lite ledtrådar om vem du är ihop med.

Du BÖR inte lita på din partner. Det är sunt att misstro någon som chattar med andra och som ljuger.

Jag är kvinna och jag kan säga till 110% att din tjej ljuger om något annars bete man sig inte så. Och hon utnjyttjar dig genom att lägga ansvaret på dig. 

Nu tycker jag att ni drar för höga växlar på vad ni anser vara bedrägligt beteende från hennes sida.  

Ni hör bara hans version och det finns alltid två sidor. Dessutom ber han om råd för att bygga upp tilltron igen.  Om ni inte kan det så borde ni vara tysta.

Den som säger sig vara 110% säker på att hon ljuger måste endera vara väldigt nära och känna personen i fråga eller besitta utomjordiska krafter

Ja där har du ju svaret på varför hon inte vill prata med dig , just pga att det oftast blir bråk av det samt att du var hård mot henne tidigare (och kanske är fortfarande) 

Ni behöver båda två lära er att kunna kommunicera utan bråk och utan nedtryckande kommentarer . Tillit handlar ju också om att kunna känna sig trygg i att dela förtroenden utan att mötas av tjafs , hån, bråk och hårda ord.   om du bara skäller på henne så har hon givetvis ingen lust att vara varken ärlig eller viljan att öppna sig.