• LFF

    13-åring vill ha med kompis på höstlovsresan

    Anonym (Styvmamma) skrev 2023-09-27 13:24:43 följande:

    Hur ska vi få 13-åringen att sluta vara sur över vårt beslut. Just nu har hon bara surat över Whatsapp till sin pappa, men vi märker att hon itne tänkt ge sig...  Vad kan vi säga?


    Ni är vuxna, ni bestämmer. Om, och då är det ett stort OM, kompisen ska följa med så ska dennes föräldrar stå för:

    1) Flygbiljett (inte bara namnändring)
    2) Del av hotellkostnaden
    3) fickpengar till barnet för eventuella utflykter etc

    Att ni skulle bjuda barnet på resan bara för att det finns en plats över känns orimligt, speciellt när det inte är er idé. 

    Alternativt, barnet får vara hos sin andra förälder och ni åker ensamma med det barn som vill/kan åka.
  • LFF
    Anonym (Styvmamma) skrev 2023-09-27 14:45:46 följande:

    Är det inegn som har en konkret ide på vad man kan ge som skäl till att säga nej??

    Hon är bra på att argumentera... Sitter här och stressar upp mig, och vet iten åt vilket håll som diskussionen kommer gå... Vill itne halka in på att jag inte tycker om denna kompisen...


    Håll fast vid att det är en familjeresa. 
  • LFF
    Anonym (S) skrev 2023-09-27 17:51:52 följande:

    Ur "13-åringens" perspektiv:
    Jag och mitt tre år yngre syskon är extremt olika, i ALLT! Har aldrig kommit överens. Såklart inte heller på semestrarna. H*n styrde familjen helt! Så jag bad alltid om att få ha med en kompis på semestrarna (stuga/husvagn). Men då min morsan är/var för sjuklig millimeter-rättvisa så kunde ju inte jag ha med mig någon, för det blev ju "orättvist" om inte mitt syskon fick ha med sig nån! Bara att mitt syskon stack ut i första bästa lekpark och kom tillbaka med 10 ungar. En "förmåga" som kan diskuteras men som jag i alla fall saknade. Jag har väldigt mycket broderade tavlor, stickade alster etc från våra semestrar. Jag hade helt enkelt bedrövligt tråkigt! Dessutom ansåg sig mitt syskon sitta över mig, vara den starka, den häftiga, så h*n och de nyfunna polarna trackade mig dessutom konstant, snodde mina grejer, kallade mig fula saker, en del misshandlade mig t.o.m. 
    Så det här med söt Bullerby-familj med häääärliga underbara semesterar där alla njuter av att umgås med varandra existerar ibland bara i föräldrarnas huvud. Om ens det, de önskar att det ska vara så och det blir lite "fake it til' you make it!" och så har man barn som mår hemskt dåligt.
    Man får ju se till individerna och inte bara gömma sig bakom att man minsann är en FAMILJ! Tanken är väl att alla ska trivas??


    Bortsett då från att det är 13-åringen som varit drivande i att de skulle åka utomlands på höstlovet. Det är 13-åringen som önskat detta, 13-åringen har varit med och planerat resan. Så det finns ingen likhet alls mellan dig och TS styvdotter i den aspekten.

    Att TS styvdotter nu vill ha en kompis med är ju för att det blev en plats "över" när yngsta syskonet inte ska med. Då kom dottern på den "briljanta" planen att fylla den med en (otrevlig) kompis. 
  • LFF
    Anonym (mino) skrev 2023-09-28 08:05:33 följande:
    Men alltså, vadå får slut på diskussionerna? Är hon en människa eller ska hon vara en tyst och foglig möbel? 

    Om hon fortsätter fråga varför så är det ju ett tecken på att hon inte fått svaret hon söker. Ni kanske behöver bli bättre på att kommunicera, inte bara konstatera att ni har ni bestämt, nu är det slutdiskuterat. Så behandlade man ju barn förr, men det känns väldigt förlegat. Och att gå ifrån en ledsen och upprörd person, det är respektlöst.
    Fast svaret flickan söker är ju "Självklart ska du få ta med din kompis" och så länge det inte blir svaret kommer flickan fortsätta ifrågasätta varför kompisen inte får följa med. 
  • LFF
    Anonym (mino) skrev 2023-09-28 09:10:21 följande:
    Nja, är det verkligen så enkelt? 

    Även tonåringar har kapacitet att förstå resonemang om man ger dem chansen. Kommunikation är nyckeln. 

    Föräldrarna verkar däremot söka responsen: nu har vi bestämt och du får hålla till godo och vara tyst. och så kan man ju behandla barn och ungdomar, genom historien har det varit det vanligaste. Men lite förlegat idag, och kanske finns det bättre sätt. 
    Självklart har tonåringar kapacitet att förstå resonemang om de vill det men i det här fallet så tvivlar jag på att flickan är mottaglig för något annat alternativ än det hon vill och tycker är fullständigt logiskt. Hon ser inte logiken i pappans och TS resonemang oavsett hur de skulle framställa det. 

    Ibland är "vi är de som bestämmer" faktiskt det enda rätta och raka. Man kan inte diskutera sig ur allting och få en förståelse för precis alla beslut. Flickan har fått framföra sina argument till varför hon ska få ta med sig kompisen, TS och pappan har framfört sina argument till varför kompisen inte ska följa med (utan att blanda in att de inte uppskattar just den vännen) och dessa accepteras inte av flickan. 

    HUR ska TS och pappan då kunna resonera mer kring det hela för att slippa hela "varför"-diskussionen fram till resan? 

    "Nej, det är en familjeresa"
    *Varför får jag inte ta med X?"
    "Vi vill inte ha ansvaret för X"
    "Varför?"
    "För att ni fortfarande är barn"
    "Nä, det är vi inte så varför får jag inte ta med X?"
    "Det blir ett för stort ansvar och vi är inte beredda att ta det"
    "Varför? Vi looooooooovar att vi kommer att lyssna och sköta oss"
    "Det spelar ingen roll, X är inte vårt barn och det här är en familjesemester som du varit med och planerat"
    "Varför? Det finns ju en plats över"
    "Nej, vi ser det inte som att det finns en plats över bara för att Y inte ska följa med."
    "Varför?"

    Hur jag ser diskussionen framför mig.... Så hur ser du diskussionen framför dig som slutar i att flickan accepterar att kompisen inte får följa med?
  • LFF
    Anonym (mino) skrev 2023-09-28 09:47:44 följande:
    I det här fallet, där du läst en tråd på FL och inte känner personerna det gäller, så tvivlar du på flickans mottaglighet. Hmmm. 

    Jag ser resonemanget lite mer såhär:

    Jag fattar att det känns jättetrist och dåligt att du inte får ta med kompis x. Du vill ha nån i din ålder att hänga med, inte bara lillebror och oss föräldrar. Men vi känner att det blir ett för stort ansvar att ta med x, och när x har följt med förut så har lillebror känt sig utanför och ensam. Vi vill också att det bara ska vara familjen, det kan vara lite svårt att slappna av helt om en kompis är med. Vi vill gärna att den här resan ska bli så bra som möjligt för alla, men att ta med kompis x är inte ett alternativ. Vi hoppas att det ändå ska bli bra för dig och att vi ska ha det fint och kul på resan alla vi fyra.

    Inte argumentera, kanske inte ens diskutera. Mer resonera, bekräfta, söka förståelse, ge förståelse. Så tänker jag i alla relationer, men i synnerhet med tonåringarna om verkligen behöver hjälp att utveckla sina resonemang och sortera i sina känslor och behov.  
    Jag vet precis lika mycket om flickans eventuella mottaglighet som du gör. Det låter jättefint det du skriver men det kan fortfarande leda till att det till slut handlar om att man som vuxen måste sätta ner foten och det inte finns någon som helst förståelse från tonåringens sida om varför inte kompisen får följa med. 

    Man kan liksom inte resonera in i absurdum.

    Och nej, jag är ingen naturligt auktoritär person. Jag älskar konsensus, att alla är överens. Jag vill inte att någon ska känna sig "lurad" eller liknande så till den milda grad att det mycket väl händer att jag hellre ser till att andra har det bra än jag. Att resonera, söka förståelse etc är min naturliga väg att gå men jag vet också hur envisa tonåringar kan vara när det kommer att vilja få sin vilja igenom och då finns det inte ett endaste resonemang som fungerar. 
  • LFF
    Anonym (mino) skrev 2023-09-28 09:47:44 följande:
    I det här fallet, där du läst en tråd på FL och inte känner personerna det gäller, så tvivlar du på flickans mottaglighet. Hmmm. 

    Jag ser resonemanget lite mer såhär:

    Jag fattar att det känns jättetrist och dåligt att du inte får ta med kompis x. Du vill ha nån i din ålder att hänga med, inte bara lillebror och oss föräldrar. Men vi känner att det blir ett för stort ansvar att ta med x, och när x har följt med förut så har lillebror känt sig utanför och ensam. Vi vill också att det bara ska vara familjen, det kan vara lite svårt att slappna av helt om en kompis är med. Vi vill gärna att den här resan ska bli så bra som möjligt för alla, men att ta med kompis x är inte ett alternativ. Vi hoppas att det ändå ska bli bra för dig och att vi ska ha det fint och kul på resan alla vi fyra.

    Inte argumentera, kanske inte ens diskutera. Mer resonera, bekräfta, söka förståelse, ge förståelse. Så tänker jag i alla relationer, men i synnerhet med tonåringarna om verkligen behöver hjälp att utveckla sina resonemang och sortera i sina känslor och behov.  
    Apropå min inställning till flickans eventuella mottaglighet så baseras den på följande citat från TS olika inlägg:

    Hur ska vi få 13-åringen att sluta vara sur över vårt beslut. Just nu har hon bara surat över Whatsapp till sin pappa, men vi märker att hon itne tänkt ge sig...  Vad kan vi säga?



    Hon är bra på att argumentera... Sitter här och stressar upp mig, och vet iten åt vilket håll som diskussionen kommer gå... Vill itne halka in på att jag inte tycker om denna kompisen...


     


    Känns motigt att hon nu fått för sig att det kan bli "ännu bättre" (med kompisen), och kommer bli piss-sur på oss som säger nej....


     


     HUR får man slut på de eviga diskussionerna??? Hon fortsätter ju ställa frågor eller komma med argument, även om vi säger att det är färdigdiskuterat... Även om vi upprepar vårt beslut gång på gång. Hon trycker stenhårt på att få veta mer, flera 'varför' liksom. Hon kan börja skrika och gråta om vi försöker gå därifrån (har vi testat en gång). Det kändes dessutom respektlöst...

     Låter absolut som en tonåring som är mottaglig för resonemang....

  • LFF
    Anonym (Kim) skrev 2023-10-02 13:29:48 följande:

    Det sket sig med familjeresa när 8-åringen inte kan vara med. Nu blir det semesterresan. Tänk på Arthur mer du hävdar viktigt med familjen så känner dig 8-åringen utesluten ur familjen. Om kompisens föräldrar betalar för det som behövs för biljetten och för uppehälle blir ni ju ekonomiskt kompenserade. Bättrande 4 i rummet? Har du bokat skitlitet redan från början. Tror det blir kanon att ha kompisen med som sköter sig lite själv inom rimliga gränser. Tar säkert med 10 åringen på roligheter också och du och gubben får lite tid själva. Tycker du är jäkligt ogin där. Styvförälder eller inte spelar ingen roll. Jo lite roll för ni har ju inte dynamiken av hel familj längre. Du får helt enkelt planera familjeresa senare. Nu nöjestripp. Va inte taskig mot 8 åringen som inte kan följa med. Var inte taskig med 13 åringen som vill ha kul med kompis. Å mitt i allt sitter en 10 åring. Jisses. Känns som att det här inte blir bra om du dessutom ska sura. Stackars gubben som ska navigera mellan er alla. 


    Så att ha med en otrevlig kompis som man inte är jätteförtjust i som vuxen tycker du bringar en bra stämning till resan? När man redan testat att låta den äldsta ha med kompis på en kortare resa och det gick åt skogen?
  • LFF
    Anonym (Kim) skrev 2023-10-02 13:46:25 följande:
    Ops! Nä inte bra. Missat detta. Var det samma kompis eller annan? Som vuxen kan hon ju lägga ribban för stämningen också. Tror inte det där blir en bra resa oavsett. TS har allt för höga krav. 
    Gissningsvis är det 13-åringens beteende som förvärras av att ha "stöd" av en kompis. 

    13-åringen har varit med och planerat resan och såg ju fram emot den fram tills hon fick en fix idé om att den lediga platsen efter syskonet skulle fyllas av kompisen. 
  • LFF
    Anonym (Hej) skrev 2023-10-02 18:26:47 följande:

    Okej du vill ha en BRA dialog med en tonårig. jag köar här. Skulle också vilja veta hur man gör. 


    men ärligt talat, fattar inte varför ni är så emot att ta med kompisar på resan? Känns ju lite som att er attityd till att ha med kompisar på resan är ett problem? era förväntningar på att ha en en riktigt mysig familjeresa där alla klickar är lite ? orealistisk? 


    jag minns själv hur det var att vara tonåring. De roligaste resorna var ju dem där man följde med en kompis eller hade en kompis med dig. 


    tycker ni hugger er själva lite i foten här. 


    Så du brukade ofta få ha med dig en kompis utomlands? Antar att du också betedde dig illa gentemot alla andra också vid dessa tillfällen? Huvudsaken var ju att du hade kul....
  • LFF
    Anonym (Styvmamma) skrev 2023-10-03 14:08:57 följande:
    Precis så är det!

    denna kompisen är otrevlig och gillar att öppet ?kaxa? mot vuxna. Och våra barn faller in i samma mönster, för att få uppskattning från den här tjejen. Sedan skäms de efteråt. 

    Detta är inget vi orkar med i en hel vecka? Men jag har inte heller bett om åsikter kring vårt beslut att säga Nej till kompis med på resan, i den här tråden. Nästan komiskt hur många som känner sig manade att kritisera vårt beslut ändå?
    För det är ju självklart att man ska ta med sig en kompis om ena barnet vill det... Eller inte.... Att de sen aldrig skulle göra det samma själva ska vi inte prata om.... Och speciellt inte en otrevlig kompis.

    Jag har själv haft med kompisar till landet, inom Sverige. Hade jag, eller min vän, misskött oss genom att bli dryga och jobbiga hade det aldrig mer skett och speciellt inte på en utlandsresa. Utlandsresor med kompisar får man göra när man har åldern inne för att resa och ta ansvar själv, inte innan dess, speciellt inte om man beter sig illa dessutom.
Svar på tråden 13-åring vill ha med kompis på höstlovsresan