Hurdan kontakt med barnbarn och vuxna barn

Jag är uppvuxen med både mor/farföräldrar på långt avstånd.
Mormor arbetade dessutom.
Jag och mormor stod nära varandra, men den relationen växte fram när jag blev lite äldre.
Farmor gillade oss när vi var små, speciellt mina syskon. Men jag var inte så styrbar.
Däremot så såg jag till att träffa även mina farföräldrar regelbundet under min studietid.
Men mormor träffade jag så ofta jag kunde 
Sonen har träffat, som barn, sina farföräldrar och mormor med oss.
Men både han och hans halvsyskon har egna relationer med dom.
Min sambos äldsta stod båda väldigt nära sina morföräldrar  (som båda är borta nu), trots att de bodde 100 mil bort och träffades sällan.
Så jag är rätt säker på att det är så många fler saker än att bo nära i vardagen som styr.
Ingen av mina föräldrar hade nära relation med sina föräldrar.
Uppfostran, hur man är som person, förväntningar och hur man fungerar ihop.

Glömde att sambons barn (vuxna) också har en egen relation till min mamma 

Troligen inte.
Eftersom snittåldern för första barnet rätt länge varit närmare 30, så är det nog så att de flesta 65-åringar har barnbarn som är ganska små.
Dagens 65-åringar har själva många gånger fått barn när de nästan var 30 och deras barn vid 30
Vi är inte längre kvar i 70-talet då föräldrarna födde barn tidigt 

Jag pratar om min erfarenhet och det stämmer att under 60-talet var det inte så sent.
Men 30 år senare  (dvs vi som börjar närma oss 65 började få barn), så var det betydligt senare.
Jag är 63 och de flesta av mina jämnåriga har precis börjat få barnbarn. 
Sedan är det självklart en spridning i landet
Där det är vanligt att få barn tidigt, så kommer ju även det finnas de som får barnbarn tidigt och där man föder barn sent så blir självklart även de kommande far/morföräldrar äldre 
Skulle nog även påstå att de flesta 65-åringar är rätt friska.