Att inte kunna träffa sina barnbarn

Tråkig situation TS. Hur var din /er kontakt med sonen när han var i övre tonåren och ung vuxen? Alltså innan han bildade familj? Jag tänker att om man har nära kontakt före familjebildningen så blir det naturligt att ha det efter?

Hos oss har situationen varit omvänd, sambons föräldrar har visserligen haft kontakt med oss men samtidigt inte varit jätteintresserade av att träffa barnbarnen. Om vi frågat om vi får komma och hälsa på på jullovet tex så har de ofta nekat. De har sällan själva föreslagit att ses vid högtider eller bemärkelsedagar utan initiativet har kommit från sambon.

De var väl inte så familjeorienterade när barnen växte upp heller, karriärister och barnen hade barnflicka. Ett barn flyttade hemifrån redan vid 16 års ålder. När barnen var unga vuxna och hade flyttat ut valde de att flytta iväg långt. Så de hade väldigt gles kontakt med barnen efter de var sådär runt 20. De har också rest en del och varit på långsemester under vinterhalvåren.

Så träffarna var glesa före barnbarnen och fortsatte att vara glesa efter.  Sambon har väl mest bara gillat läget och accepterat att kontakten mestadels varit via telefon. Tråkigt tycker jag som är uppväxt i en familj där vi umgåtts jämt. 

Människor och familjer är olika och det får man kanske bara tugga i sig.