2 under 2 när blev det lättare?

14 mån mellan mina flickor och jag upplevde det inte som speciellt jobbigt. Tvärtom smidigt. Lillasyster var en klockren ammare och det underlättade tror jag. 

Har också haft två under två med ca 1 års mellanrum mellan barnen. Det var jobbigt första 4 månaderna innan man kom in i hur man skulle göra med påklädning, mat och så vidare.

Sedan jobbigt igen när lilla var ca 9 månader ett tag framåt, när lilla vill göra som stora fast inte riktigt förstår hur man ska göra. Hade en kostant missnöjd liten och stora ville gärna visa mig saker och vara i full gång. Nu ca 1 och 2 och fortfarande jobbigt. Förskolan underlättar för att lilla ska få sova ordentligt på dagarna.

Mellan första och andra barnet är det 12,5 månader. Var jobbigt kanske de första två veckorna, sedan kom vi in i det. Vi arbetade tidigt på att synka dem, så den tiden den äldre sov - då sov den yngre. Ammade alltid när den äldre åt, för att försöka synka det med. Hjälpte en del tyckte jag. Synkade t.o.m. potträningen så båda blev torra vid 1,5 resp. 2,5 år.

Efter det har vi fått tre barn till (trean kom när andra barnet var strax under 3 år, fyran kom när tredje barnet var 13 månader, femman kom när fjärde barnet var 1,5 år), och min erfarenhet är att inom tre månader från det att en ny bebis kommit till familjen - så är man inne i det nya. Då kom både fyran och femman prematurt, vilket innebär MER än när en bebis kommer fullgången (först neonatal period, följt av hemsjukvård, sondning dygnet runt med några timmars mellanrum m.m.).

Detta fixar ni! Viktigt att ni fortsätter vara ett PAR, och inte bara VD och suppleant i Familjen AB - om du är med på hur jag tänker. Extra viktigt när man får täta barn, så man inte tappar bort varandra. Det är ju inte ovanligt att separera just under småbarnsåren.

Ert "stora" barn är fortfarande ett väldigt litet barn, så att talet inte kommit igång är inte något uppseendeväckande, låt inte det kännas som ett problem. Barn är olika.

Hur skulle det vara med en sele eller sjal? Mina bebisar har ofta bott i selen dagtid de första månaderna... Ammat där, sovit där, och jag har fått händerna fria för syskon, mat, städ, tvätt, jobb m.m. Nej, alla bebisar gillar inte att bli burna, men ofta gillar bebisen det om den blir buren ergonomiskt och inte i en obekväm babybjörn. När de blir burna får de värme, närhet, hör förälderns hjärtslag, får rörelse, får "white noice" från hemmet... 

Då rekommenderar jag ergobabys eller tulas selar, ergonomiska - till skillnad mot babybjörns skräp till selar 😊

Jag har två barn med 15-månaders mellanrum, var själv med dem hela dagarna. Lillebror fick vara mycket i bärsjal, tog ett tag att lära mig knyta (testade med docka ett par ggr först), när det fungerade var det helt underbart! Hade båda händerna fria till storebror. 

jag var också noga med alla rutiner. Gick upp tidigt varje morgon och satte dem i vagnen för att följa storasyster till skolan. Gick efter det till öppna förskolan alt. badhus eller en släkting, fördelen på öppna förskolan var att lillebror kunde utforska och deras utbildade förskolelärare gärna hjälpte till medan jag ammade. Efter lunch blev det en långpromenad med båda i vagn, de sov såpass bra i vagnen att jag efter promenaden kunde vila lite själv. 

Eftermiddagarna var lite mer fri, till kvällen fick minsta ligga på mig på soffan tills att vi la oss och storebror sov i sin spjälsäng. 

Det blev mycket lättare när båda skolades in på förskolan samtidigt och båda var såpass stora att de lekte med varandra och kunde sysselsätta sig mer själva. De var då nästan 2 och 3 år gamla. jag såg till så att båda även var blöjfria till sin 2-årsdag. 

Det var slitsamt, men det blir värt det sen!