Inlägg från: Anonym (ta hjälp, fly) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ta hjälp, fly)

    Skiljas eller inte? Ältandet konsumerar mig totalt...

    TS, du är ganska djupt ner i ett slags bedövat tillstånd där du ursäktar hans helt oacceptabla beteende (narcissism) och överdriver de stunder då han uppför sig normalt.


    Det mesta av det du upplever som positivt i relationen kan du lätt få tillbaka om du lämnar och bygger ett nytt liv - och mer därtill.
    De negativa sidorna kommer bli värre om du stannar, att skaffa barn med honom är det absolut värsta scenariot. Då kommer ett barn drabbas av samma psykiska våld som du utsätts för.


    I ditt läge är det rimligt att du inte klarar att se detta just nu, han har brutit ner och manipulerat dig så illa att du tror det är normalt, man får ta det onda med det goda etc.


    ETT råd som kan rädda dig och ge dig ett normalt/fint liv:
    - Gå till en psykolog och prata (själv). Berätta om hur du har det och lyssna noga till de svar du får. 


    Det bästa vore om du orkar bryta med honom direkt.
    Har du någon nära vän du litar på? Familj?


    Ett vanligt vapen för narcissisten är nämligen att försöka isolera sitt offer, se till att dina egna, nära relationer inte får utrymme. Kanske uttrycka att den eller den inte är bra för dig.
    Det skulle kunna vara anledningen till att ni mest umgås med "hans" vänner..


    Lämna så snart du kan!
    Skaffa INTE barn med honom!

  • Anonym (ta hjälp, fly)

    Alla tankar på att/om han kanske ändrar sig, glöm det.
    Han kan inte ändra sig även om han ville och försökte, det ligger i hans destruktiva natur att trycka ner och trampa på. 

    Det är inte säkert att det ens är illvilja, han tror verkligen att han har rätt och att han gör rätt. Han kanske till och med tror att han hjälper dig genom att härda dig och visa dig rätt väg..


    Ta hjälp och ta dig bort från honom.
    Läs på, lär dig mer, ta stöd och planera allt i detalj innan du släpper bomben och flyttar. Annars hittar han på något sätt att fånga in dig och hålla dig kvar, eller blir farlig.

  • Anonym (ta hjälp, fly)
    Anonym (Hur vet man?) skrev 2023-10-02 22:23:39 följande:
    Det är svårt när jag är en person som ändå vill försöka se det goda i folk. Och han har så många verkligt fina sidor. Tror att han innerst inne tror att han gör mig gott, och att han verkligen önskar mig gott men att det blir fel i processandet på vägen ut i ord och handling. Men jag har svårt att bortse från det längre... 

    Detta är anledningen till att du behöver läsa på och lära dig mer.
    Sök på Narcissism, narcissist. Eller ännu hellre, prata med psykologen igen och lägg upp alla korten. Berätta allt.


    En viktig faktor att känna till är att narcissister dras just till personligheter som din. Godhjärtade, kanske godtrogna också men svaga och lite konflikträdda. Personer som tar på sig skuld även om det inte är deras fel.


    Att du tror att han har en massa fina sidor är en slags självbedrägeri. Det är manipulativa beteenden som precis ger dig tillräckligt mycket för att dras tillbaka, hålla dig kvar, fortsätta hoppas.

    Att han inte är genomrutten och aggressiv hela tiden är självklart, då hade han aldrig kunna attrahera dig och locka in dig i "fällan". Det bygger på just en kombination av komplimanger och överdriven "kärleksfullhet" (gåvor, sätta dig på en pedistal etc.) - det är själva giftet som fångar dig, lockar dig.


    Sen trycker han ner dig, trampar på dig, får dig att känna dig värdelös, gaslightar (du tror verkligen det ÄR dig det är fel på och vågar inte lita på dina egna sinnen och känslor).
    På något sjukt sätt tror du sedan att just HAN kan få dig att känna dig bättre, bli bättre. Du hoppas och tror att han kanske inte ska bli arg och förnedra dig om DU ändrar ditt beteende, ligger lågt, försöker göra honom till viljes. Om du bara kan bete dig på ett sätt som gör att han inte behöver bli arg och besviken på dig igen..

    Detta är en fullständigt SJUK och farlig situation, den bryter ner dig och du kommer till slut inte ha någon egen vilja kvar.

    Det FINNS INGET sätt att detta kan bli bättre i relationen, det kommer bara bli sämre. Acceptera att du behöver rädda dig själv, ditt framtida liv och ev. barn.

    Ta hjälp, ta dig bort!

  • Anonym (ta hjälp, fly)
    Anonym (L) skrev 2023-10-03 10:10:57 följande:
    Du har rätt i det att fakta hjälper.

    Ja dom gillar folk med empati. Men behöver inte vara så att man hamnar i deras garn för att man är svag och konflikträdd, det kan hända alla. Skillnaden blir då att relationen blir ett slags krig när man är som jag, inte alls konflikträdd utan rak. Det skyddar en inte tyvärr som jag länge trodde, under dom bra perioderna när man tror att man är på banan efter att ha rutit ifrån och fredat sina gränser så kommer nästa nålstick. Och så är man förvirrad, arg och ledsen igen. Det blir ingen vila i relationen utan ångest istället.

    Jag har aldrig tagit på mig skuld för exets beteenden, men jag började fundera på mina sanningar, om dom var rätt. Hur man får bråka t ex.
    Bra tillägg. Hur relationen och kommunikationen utvecklas beror givetvis på individ. Omständigheterna varierar och man har lite olika sätt att hantera situationen och då blir resultaten lite olika.

    Den viktiga poängen för ts är att det inte kommer ändras till det bättre, en narcissist har inte den förmågan. Det är tveksamt om ens terapi hjälper, det är iaf svårt och ovanligt eftersom narcissisten nästan aldrig inser att han är problemet. Varför skulle han då ändra sig?
  • Anonym (ta hjälp, fly)
    Anonym (Hur vet man?) skrev 2023-10-05 16:29:46 följande:
    Det var en väldigt bra liknelse!

    En del av mig har nog redan bestämt mig för att lämna men sen är jag för feg för att våga ta steget. Är rädd att jag skall ångra mig. Att det inte skall finnas någon bättre. För även om min man är elak när vi bråkar så är han ju en otroligt uppmärksam person som ger komplimanger, bryr sig och ordnar allt det bästa för min skull. Och även om en del är manipulation så har jag svårt att tro att allt är det. Och vem vill inte bli älskad?

    Jag har vänner och familj som kan stötta mig om/när jag väljer att lämna, och det går nog att bo någon annan stans i den mest akuta fasen. 

    Planen nu är att försöka få med min man till en terapeut för att för egen del lätta mitt hjärta. Jag vet inte alls hur han kommer att reagera och jag tror nog det med största sannolikhet kommer att fördjupa sprickan mellan oss. Men jag kan inte heller leva i en relation där jag inte är mig själv i 40 år till?! 

    igen, du kämpar för att hitta skäl att stanna.
    du har säkert helt rätt att vissa saker han säger och gör faktiskt ÄR ärliga. Annars vore han djävulen själv och så är det ju inte.


    Problemet är att du normaliserar de saker han gör som faktiskt återkommande kränker och trycker ner dig. Det kan aldrig kompenseras av att man har sina ljusa stunder.. 
    Lika lite som det är förmildrande att Hitler byggde vägar och infrastruktur. Japp jättebra men... det var några andra saker också.


    Du behöver få hjälp i ett neutralt samtal att se detta.. och förstå att det inte handlar om en vågskål som balanserar. De han gör som kränker, trycker ner och förstör din självkänsla väger 1000 ton åt ena hållet. De få positiva saker som han gör ibland väger som några paket mjölk.


    Du behöver inse detta och fullfölja din plan att bli fri från honom.

    Du är orolig att du kanske inte hittar någon bättre?
    Det finns inga garantier även om sannolikheten är mycket stor att du träffar en fin man när du läkt. Du verkar som en fin och omtänksam person, det finns någon för dig där ut.


    Om inte så är det faktiskt bättre att vara ensam än med någon som bryter ner dig. Du måste ändå känna att du inte kan bilda familj med honom, hoppas jag. Att ha barn med honom som pappa kommer förstöra ditt liv totalt. Det tror jag du känner innerst inne.

Svar på tråden Skiljas eller inte? Ältandet konsumerar mig totalt...