Anonym (Liv utan lust) skrev 2023-11-12 21:36:55 följande:
Du beskriver så bra, det är precis så för mig. Har levt i samma äktenskap utan sex i ca 15 år(!). Jag tror båda egentligen vill men det spårade ur för länge sedan och till sist gick det inte att komma tillbaka till det intima. Ingen av oss försöker ens eller har gjort på evigheter. Kommunikationen är inte heller på topp. Jag har accepterst ett liv utan, blivit sexamputerad, och har inte haft problem med det även om det känns skamligt och onormalt. Lusten har inte gjort sig påmind.
Tills nu i somras....... Fick till det med min väns bror på en fest, "bara" en spontan kyss som sedan lett till några förbjudna sexmöten. Jag exploderade, det var makalöst att bli påsatt igen. Nu kan jag knappt få nog, blivit som besatt. Dessvärre har min "älskare" valt att dra sig ur pga att jag är upptagen och dessutom vän med hans syskon. Att bli påkommen skrämmer honom mer än mig. På ett sätt sviker vi ju även min vän/hans syskon.
Jag är inte villig att lämna min make pga att allt annat är bra förutom det uteblivna sexet. Vi är ett team och pga saker från min barndom är jag livrädd för att leva ensam. Men hur vi lever är förstås inte normalt.
"Underbart är kort", en sommar att minnas.......
Ja, jo så kan du göra. Min barndom var inget vidare den heller. Kanske därför jag också stannade länge i ett sexlöst förhållande. Rädsla att va ensam, menar jag. Men jag är faktiskt MER rädd att livet bara försvinner förbi utan sex och närhet, därför lämnar jag nu.