• Anonym (Ledsen och besviken)

    På lust fronten känner jag mig döende...

    Som rubriken lyder. För var dag som går så känner jag mindre och mindre lust. Jag börjar så sakta komma in i klimakteriet och det känns som att allt förändras. Jag har lite svårt att acceptera det här för jag vill känna lust...

    Resultatet blir ju att jag inte tar initiativ så ofta längre och detta har min man reagerat på. 

    Häromdagen försökte jag berätta för honom hur jag kände. Vad som hände i kroppen och hur jobbigt det var, att jag behövde hans stöttning för jag vill hitta tillbaka till "min gamla form"

    Det första han sa var "du får hitta någon att prata med". 

    Jag blev så sjukt ledsen. Sen blev han tyst och efter det kretsade helt plötsligt problemet kring HONOM!!! Att HAN behövde var sedd att HAN behövde sex att HAN. 
    Där blev jag djupt besviken och arg!
    Självklart fattar jag att när min lust ändras så påverkar det VÅRT sexliv och inte enbart MIG. Men om jag inte kommer tillrätta med det som är fel hos mig så kan allt HAN vill och behöver flyta ut i rymden. 

    Vi har genom åren haft ett bra äktenskap och kunnat prata om svåra saker, gått genom kriser tillsammans där vi har stöttat varandra och hjälpts åt. Helt plötsligt blir jag ensam. Det kändes som att jag bokstavligen blev kastad åt vargarna och fick klara mig själv bäst jag ville. Kan ju säga att hans reaktion var riktigt avtändande. Jag kände inte direkt att jag fick någon lust att jobba på problemet eller. 

    Jag häpnade verkligen. Förväntar han sig att jag efter att han har berättat vad han behöver och vill vara redo och kåt för att ta hand om honom? 

    Vi ärt 40+ och har levt tillsammans i över 20 år. Det är inte så att vi inte känner varandra väl. Och som jag skrev tidigare så har vi alltid pratat om de problem som har dykt upp. 

    Aldrig att vi har hamnat i en sån här sits efter att ha haft samtal om något som har varit problematiskt eller inte fungerat. Men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. 

    Morgonen efter att vi hade pratat kändes det som att han var ångerfull men han sa inget. Han kramade mig, kysste mig, höll mig hårt. 

    Jag har aldrig varit i en liknande situation. Det här känns tufft och jag vet inte vad jag ska göra.
  • Svar på tråden På lust fronten känner jag mig döende...
  • Dexter dot com

    Sätt er ner och red ut varför han helt plötsligt inte vill stötta dig när det är jobbigt. Kan ni inte kommunicera så ta hjälp av tex en parterapeut. Det låter ju som även han mår riktigt dåligt. Hur lyhörd och stöttande har du varit tidigare när han tagit upp att han mår dåligt iom din minskade lust?

  • Anonym (Ledsen och besviken)
    Dexter dot com skrev 2023-10-02 09:46:57 följande:

    Sätt er ner och red ut varför han helt plötsligt inte vill stötta dig när det är jobbigt. Kan ni inte kommunicera så ta hjälp av tex en parterapeut. Det låter ju som även han mår riktigt dåligt. Hur lyhörd och stöttande har du varit tidigare när han tagit upp att han mår dåligt iom din minskade lust?


    Han har inte sagt något förrän igår så jag har inte haft någon som helst chans att vara lyhörd eller stöttande!
    Det var först när jag tog upp att jag hade problem som han började prata om sitt. Där och då kändes det som att han vände samtalet från att jag hade det svårt till att han led mest av oss. Men när du skriver som du gör ramlar en pollett ner i skallen på mig! 
  • Anonym (Agneta)

    Först och främst finns hjälp för dig att få så du slipper må skit av klimakteriet.  Ta kontakt med gyn och boka tid . Alldeles för många kvinnor går runt i onödan och lider och tappar bort både sig själv och sina förhållanden . 

    För det andra så tror jag att din man fick lite panik av att du berättade om klimakteriet.  För är det nåt en man vet om det tillståndet så är det att frun blir sur och elak och hädanefter vägrar sex. Han är rädd att hamna i den sitsen som många andra män och kvinnor berättar om. Nej det handlar inte om sexet utan det handlar om en påminnelse om åldrande. Kommer klimakteriet till dig kan han ju själv börja få problem med potensen tex...  ditt prat om hur du mår blev kanske lite ålderspanik . 

    Prata gärna med honom igen men ta inte upp det som nån anklagelse utan mer en reflektion om ålderskrämpor och att du hoppas att han själv tar tag i sitt mående om det visar sig att han får problem med stånd . 

    Sex är ju ändå en form av klister och kitt i ett förhållande och slutar man vara intim så slocknar rätt många känslor samtidigt så ens samliv bör man vara rädd om . 

  • Anonym (Ledsen och besviken)
    Anonym (Agneta) skrev 2023-10-02 09:53:35 följande:

    Först och främst finns hjälp för dig att få så du slipper må skit av klimakteriet.  Ta kontakt med gyn och boka tid . Alldeles för många kvinnor går runt i onödan och lider och tappar bort både sig själv och sina förhållanden . 

    För det andra så tror jag att din man fick lite panik av att du berättade om klimakteriet.  För är det nåt en man vet om det tillståndet så är det att frun blir sur och elak och hädanefter vägrar sex. Han är rädd att hamna i den sitsen som många andra män och kvinnor berättar om. Nej det handlar inte om sexet utan det handlar om en påminnelse om åldrande. Kommer klimakteriet till dig kan han ju själv börja få problem med potensen tex...  ditt prat om hur du mår blev kanske lite ålderspanik . 

    Prata gärna med honom igen men ta inte upp det som nån anklagelse utan mer en reflektion om ålderskrämpor och att du hoppas att han själv tar tag i sitt mående om det visar sig att han får problem med stånd . 

    Sex är ju ändå en form av klister och kitt i ett förhållande och slutar man vara intim så slocknar rätt många känslor samtidigt så ens samliv bör man vara rädd om . 


    Ta kontakt med gyn för att mina klimakterier symtom börjar komma smygande och att ETT symtom är tydligt? Jag trodde att det krävdes att man bokstavligen hade ett helvete för att kunna göra det!

    När du skriver att han nog fick panik så kan det nog stämma med tanke på hur hans kroppsspråk ändrades. 
    Han har aldrig tidigare haft problem med att stötta och trösta när skit i livet har hänt. Jag blev nog chockad av bristen på stöd. 

    Jag vet att man ska vara rädd om samlivet. Det vet han också. Men nu behöver vi alltså kommunicera ännu bättre eftersom vi båda två plågas av det här.

    Tack för ditt svar
  • Anonym (H)
    Anonym (Ledsen och besviken) skrev 2023-10-02 09:58:43 följande:
    Ta kontakt med gyn för att mina klimakterier symtom börjar komma smygande och att ETT symtom är tydligt? Jag trodde att det krävdes att man bokstavligen hade ett helvete för att kunna göra det!

    När du skriver att han nog fick panik så kan det nog stämma med tanke på hur hans kroppsspråk ändrades. 
    Han har aldrig tidigare haft problem med att stötta och trösta när skit i livet har hänt. Jag blev nog chockad av bristen på stöd. 

    Jag vet att man ska vara rädd om samlivet. Det vet han också. Men nu behöver vi alltså kommunicera ännu bättre eftersom vi båda två plågas av det här.

    Tack för ditt svar
    Nej, du är inne i för-klimakteriet. Det kan pågå i 10 år innan det sk helvetet kommer.

    Men som ovan skrev. Du måste kontakta gyn här. om de kan mäta dina nivåer. Kanske behöver du testosterontillskott? vem vet, det kan ju gå att lindra.

    Men han behöver ju vara med på tåget. Detta är en stor omställning som kommer påverka er båda. Och det är ingenting du valt. Han måste förstå att din kropp ställer om och det kan inte du styra. Det kan bli minst lust men det kan också vända och blommor lust. Men han behöver förstå att detta är som en graviditet- det påverkar kroppen enormt.
  • Dexter dot com
    Anonym (Ledsen och besviken) skrev 2023-10-02 09:51:49 följande:
    Han har inte sagt något förrän igår så jag har inte haft någon som helst chans att vara lyhörd eller stöttande!
    Det var först när jag tog upp att jag hade problem som han började prata om sitt. Där och då kändes det som att han vände samtalet från att jag hade det svårt till att han led mest av oss. Men när du skriver som du gör ramlar en pollett ner i skallen på mig! 
    Att vara lyhörd betyder ju bla att känna av människors mående fast dom inte säger något och han har förmodligen mått lika dåligt som dig sen problemet började så sätt er ner och prata ordentligt.
  • Mimosa86
    Dexter dot com skrev 2023-10-02 10:11:45 följande:
    Att vara lyhörd betyder ju bla att känna av människors mående fast dom inte säger något och han har förmodligen mått lika dåligt som dig sen problemet började så sätt er ner och prata ordentligt.
    .. så hon ska, förutom de jobbiga omställningar som nu sker i henne kropp med kommande fysiska och psykiska besvär, reda i sin egen sorg över lusten som påverkas även ta ansvar för hans?

    ja de måste ju såklart prata och reda i detta. Men kan man verkligen förvänta sig av den som mår dåligt att samtidigt ha känselspröten ute för andras mående? där får ju han faktiskt ha lite fingertoppskänslan och vara involverad och inte bars lägga över sins krav på henne och förvänta sig att hon helt ensam bara ska fixa det i lönndom. 
  • Anonym (Ledsen och besviken)
    Mimosa86 skrev 2023-10-02 10:26:09 följande:
    .. så hon ska, förutom de jobbiga omställningar som nu sker i henne kropp med kommande fysiska och psykiska besvär, reda i sin egen sorg över lusten som påverkas även ta ansvar för hans?

    ja de måste ju såklart prata och reda i detta. Men kan man verkligen förvänta sig av den som mår dåligt att samtidigt ha känselspröten ute för andras mående? där får ju han faktiskt ha lite fingertoppskänslan och vara involverad och inte bars lägga över sins krav på henne och förvänta sig att hon helt ensam bara ska fixa det i lönndom. 
    Med tanke på hur många år vi har levt ihop och vilka kriser vi har genomlevt genom åren (inte många men tillräckligt många) så vet jag hur han fungerar. 
    Detta är första gången någonsin som jag har släppt en bomb att något är fel (eller inte fel men att något förändras på ett sätt som jag inte vill eller hinner med att hantera). Jag hade inte riktigt någon tanke att vi behöver kommunicera kring det. Jag tänkte att jag berättar så förstår han så är det klart (typ på det viset). Några här har tagit upp att han har ju förstått att något är off eftersom det är ganska uppenbart och att han inte förstår vad som händer - hur skulle han kunna det när jag själv knappt fattar??

    Jag tänker INTE axla alltihop ensam!! Nix pix, kommer inte att hända!!
    MEN jag kan hantera det på ett annat sätt. Och känner jag att det inte funkar så kommer vi att gå i parterapi. Där har vi för flera år sedan bestämt att om någon av oss känner att det behövs terapi så går vi oavsett om den andra tycker att vi behöver det eller inte. 
  • Anonym (Uppgiven)

    Hej
    Verkligen ledsen för din skull att du tappat lusten. 
    Jag är en man 40+ hårt arbetande, barn familj och karriär. Bor med sambo som också är hårt arbetande och tillsammans lever vi ett ganska osexigt familjeliv..
    Seda vi fick vårt första gemensamma barn för snart 9 år sedan har vårt sexliv varit ett sluttande plan. Vi har båda älskat sex och jag gör det fortfarande men min sambo säger att hon kan leva utan sex resten av livet, Ändå har vi gjort allt för att vi båda ska må bra. Vi har gått i terapi flera år tillsammans även var för sig. Vi lyssnar in varandra. Senaste 3 åren har min sambo mer och mer gått in i sig själv medan vi andra fått vända ut och in på oss för att det ska passa henne. Hon vill inte ha sex men heller inte jobba på lusten. Hon menar att lusten ska komma automatiskt. Det gör den inte för hon är aldrig sugen. Jag blir avvisad 9 av 10 gånger och det är alltid en ursäkt varför det inte går. Vi har sex kanske 6 gånger per år och enligt terapeuten lever vi i ett sexlöst äktenskap. Jag har rannsakat mig själv och funderat över om det är mig det är fel på, jag kanske är dum, korkad, ful, oattraktiv, äcklig, luktar illa osv men jag upplever inte att jag är varken ful, dum  eller äcklig när jag träffar människor ute i vardagen.  Jag upplever till och med att andra kvinnor tittar på mig. Jag förstår att du tar illa vid dig när din man svarade som han gjorde men jag kan bara säga att efter flera år av hopplös anpassning efter humör, bristande lust, ovilja att förändras osv så ger man till slut upp. Jag har gett upp allt hopp om att jag och min sambo någonsin ska ha skön och hämningslös sex igen. Jag har tagit saken i egna händer och träffar em kvinna som lever i en relation där rollerna är ombytta. Det är absolut inte rätt men det får mina dagar att faktiskt fungera och jag kan stå ut med min sambo. 

  • Anonym (Ledsen och besviken)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2023-10-02 11:11:03 följande:

    Hej
    Verkligen ledsen för din skull att du tappat lusten. 
    Jag är en man 40+ hårt arbetande, barn familj och karriär. Bor med sambo som också är hårt arbetande och tillsammans lever vi ett ganska osexigt familjeliv..
    Seda vi fick vårt första gemensamma barn för snart 9 år sedan har vårt sexliv varit ett sluttande plan. Vi har båda älskat sex och jag gör det fortfarande men min sambo säger att hon kan leva utan sex resten av livet, Ändå har vi gjort allt för att vi båda ska må bra. Vi har gått i terapi flera år tillsammans även var för sig. Vi lyssnar in varandra. Senaste 3 åren har min sambo mer och mer gått in i sig själv medan vi andra fått vända ut och in på oss för att det ska passa henne. Hon vill inte ha sex men heller inte jobba på lusten. Hon menar att lusten ska komma automatiskt. Det gör den inte för hon är aldrig sugen. Jag blir avvisad 9 av 10 gånger och det är alltid en ursäkt varför det inte går. Vi har sex kanske 6 gånger per år och enligt terapeuten lever vi i ett sexlöst äktenskap. Jag har rannsakat mig själv och funderat över om det är mig det är fel på, jag kanske är dum, korkad, ful, oattraktiv, äcklig, luktar illa osv men jag upplever inte att jag är varken ful, dum  eller äcklig när jag träffar människor ute i vardagen.  Jag upplever till och med att andra kvinnor tittar på mig. Jag förstår att du tar illa vid dig när din man svarade som han gjorde men jag kan bara säga att efter flera år av hopplös anpassning efter humör, bristande lust, ovilja att förändras osv så ger man till slut upp. Jag har gett upp allt hopp om att jag och min sambo någonsin ska ha skön och hämningslös sex igen. Jag har tagit saken i egna händer och träffar em kvinna som lever i en relation där rollerna är ombytta. Det är absolut inte rätt men det får mina dagar att faktiskt fungera och jag kan stå ut med min sambo. 


    Jag beklagar att det har gått så långt att du valde otrohet. 

    I vårt fall talar vi inte om problem som pågått i år. Det är något som jag har märkt av de sista 6 månaderna men först nu, sista månaden, tyckt att det känns extremt jobbigt. 

    När jag pratade med min man försökte jag vara väldigt tydlig att det inte är fel på honom. Men sånt lyssnar ju ingen på när man sen får en bomb serverad i knät.

    Jag är rädd för att kroppen kommer att "sluta fungera" helt på den biten. Men jag tänker banne mig inte ge upp!
Svar på tråden På lust fronten känner jag mig döende...