Måste man "brinna" för sitt jobb?
Jag har en lägre chefs/arbetsledarroll på ett mellanstort företag i en mellanstor svensk kommun. Jag tjänar helt okej, lite över snittet för landet men ändå ganska lågt för min arbetsbefattning - och belastning.
Jag har trevliga och bra medarbetare, och jobbet känns hyfsat stimulerande även om det som för de flesta arbetsplatser är för mycket att göra på för få personer. Jag är också ganska bra på mitt jobb.
Men. Inte för en sekund kan jag säga att jag "brinner" för mitt jobb.
Jag bryr mig inte om hur det går för företaget så länge jag och mina medarbetare får lön för mödan och trivs på jobbet. Jag ser det absolut inte som mitt kall i livet eller något som jag ser en större mening i än att det är mitt levebröd och tillräckligt trevligt för att tillbringa större delen av livet där.
Jag jobbar i en bransch där det känns som att man "ska" just brinna för jobbet. Att det är en dröm för många att hålla på med och att man förknippar yrket tätt med sin identitet. Jag känner mig hela tiden falsk och fejk som inte känner så. Det är bara ett jobb för mig, som jag gör bra men inte låter livet snurra runt.
Jag funderar ofta på om jag borde byts yrke till något annat som inte har samma prestigekultur runt sig. Samtidigt kan jag inte komma på något annat. Jag kan inte tänka mig något jobb som jag skulle "brinna" för. Det är fritiden och relationer som är viktiga för mig.
Är det fler som känner igen den här "fejk-känslan" och hur man hanterar den?