Hur fan får ni ihop det?

Sanningen är väl ändå att väldigt många har erfarenheter från att ha varit småbarnsfamiljer,
och många har klarat sig mycket bra.
Jag och min man har den erfarenheten.
Och jag uppskattar att flera har berättat i tråden på ett positivt och inspirerande sätt om ungefär samma erfarenheter.

Du kan väl inte tycka att det är så himla länge sedan min 6-åring var ett litet barn. På tre-fyra år har väl inte världen förändrats så mycket på den här punkten?
Jag och min man har lika förutsättningar nu som vi hade för fyra år sedan, vi hade samma antal timmar till förfogande då som nu.

Båda jag och min man har omkring 65 timmar var att fördela varje vecka.
Då kan jag inte förstå att vi inte skulle hinna lägga minst 3-4 timmar var i veckan på träning.
Vi hade tid för det då och vi har tid för det nu.
Det var kanske mer tidskrävande att ha små barn, men jag är inte säker på det eftersom att barnen nu har mycket mer aktiviteter utanför hemmet, som vi också prioriterar.

Berätta gärna hur du räknar och hur du prioriterar att använda timmarna när du menar att man inte skulle ha tid att träna?

Jag behöver inte någon annans klapp på axeln. Jag får tillräckligt med uppskattning av mina närmaste.
Jag tycker inte ens man måste vara särskilt duktig för att klara det på samma sätt som jag och vi gör.

Men jag är övertygad att många skulle må bra av att skaffa sig själv en annan inställning, man behöver vara konstruktiv och man behöver öva sig på att prioritera och planera all denna tid som alla har att tillgå.

Du blandar ihop mig med någon annan. Jag har inte ens nämnt något om att laga mat från grunden.

Inte med en enda stavelse har jag påstått att jag skulle mera lyckad eller mera framgångsrik än någon annan.
Jag försöker bara att komplettera och ge även ett annat perspektiv på tiden och visa att jag, och förmodligen de allra flesta, har ganska mycket tid att tillgå.
Det handlar mest om att välja själv, att fatta sina egna beslut, hur man använder all denna tid.
Tycker du verkligen att jag har fel i sak gällande tiden?

Visst var det jobbigt ibland men oftare och mycket mer så var det också fantastiska år och massor av positiva upplevelser under småbarnstiden.
Och jag kan intyga att man behöver prioritera att fortsätta lägga ganska många timmar på barnen, och deras aktiviteter, också när de har blivit 6 och 9 år.
Och jag räknar med att det kommer att fortsätta ungefär lika, jag kommer fortsätta prioritera att lägga många timmar på barnen, under rätt så många år till.

Det jag tänker när jag läser om tex den som jobbar heltid, sköter huset fläckfritt och tränar flera gånger i veckan är att det inte blir särskilt mycket umgänge i den familjen. Hade jag jobbat heltid hade det inneburit två timmar färre med mina barn varje dag. De hade fått gå två timmar mer i förskolan varje dag och vi hade inte kunnat äta frukost och middag tillsammans hela familjen längre. Visst kan man få en tillvaro med heltidsjobb att fungera, men om man har råd att jobba deltid är det för mig helt obegripligt varför man inte gör det. Pengar på kontot eller en tjusig villa kan aldrig köpa tillbaka tid med de man tycker om. 

Du är väl inte en sådan som ofta klagar men aldrig vill ta till dig några goda exempel?

Som vill försöka finna fel på dem som säger att de klarar det bra?
Som tycker att de som klarar det bättre måste ha något fel? 

Jag tror inte det egentligen, och hoppas åtminstone att du inte vill vara en sådan.

Så trevligt med en liten pekpinne instoppad också! Vad får du ut av det, annat än att då känna dig lite bättre en stund?

Jag håller med dig om att de som vill göra det absolut ska välja att arbeta deltid. Det är bara positivt för barnen, för en själv och familjen.
Det ger ju ÄNNU fler timmar att tillgå, vilket måste vara jättebra.

Men i mitt eget fall så kan jag lova dig att vi prioriterar att ha mycket umgänge i familjen och vi hinner träna minst ett par gånger i veckan, åtmisntone de flesta veckor.
Vi har nog ganska hygglig ordning hemma i allmänhet, men vi prioriterar inte att ha huset absolut fläckfritt.
Jag håller också helt och hållet med dig om att man ska prioritera tid med de man tycker om. 

Det handlar om att optimera tiden. Finna lösningar på problem istället för att grotta ner sig i att allt är jobbigt. 

Vi skaffade en robotdammsugare som får gå några gånger i veckan. 

Vi började med food-prepping. Morgondagens middag förbereds kvällen innan. Allt som tar tid, som att skala och hacka lök eller andra grönsaker görs innan och läggs i lådor. Sen är det bara att slänga ihop allt när man kommer hem. 

Vi kör även storkok så ofta det går. Gör vi en köttfärssås så kör vi dubbelt och fryser in, poff så har vi färdig mat i frysen. Lasagne och paj är perfekt att göra dubbelt upp av. Samma med olika grytor/stroganoff. Gör mycket, frys in och ta fram när energin/fantasin tryter. Bara att koka upp valfri kolhydrat.

Vi veckohandlar och många gånger handlar vi online, antingen från MatHem eller Ica. Det är en riktig tidssparare, att slippa åka och handla. Ett tag, när vi tyckte det var jobbigt att sitta och göra veckomatsedlar, så körde vi med Linas Matkasse/Hello Fresh. Superbra om fantasin tryter. 

Våra barn är involverade i mycket av våra vardagssysslor. Dammsuger vi så får de vara med och hjälpa till, självklart i den mån de kan. Viker vi tvätt så får de sortera in sin egen tvätt i sina lådor. Visst, det blir hullerombuller men för mig är det viktigare att de får möjligheten att vara med än att det ligger fint och prydligt. Det viktigaste är att de vet med sig att om mamma hänger tvätten så är det vad mamma gör just nu och de får antingen hjälpa till eller så får de sysselsätta sig själv den stunden.

Vi gick ner i tid. Har man ekonomin och viljan så är detta guld värt. 

Med allt detta sagt så vill jag absolut inte visa på att vi har det så bra och att jag ska ha en klapp på axeln utan vill ge tips och idéer på vad vi gör hemma hos oss som gör att vi fått mer tid i vardagen. Jag tycker absolut att man ska få klaga om saker som man tycker är jobbigt men jag tycker också att när man väl fått klaga så är det viktigt att leta efter en lösning på problemet. Att prova sig fram och försöka vara lösningsorienterad istället för att fortsätta må dåligt i ekorrhjulet.

Hur ser era dagar ut? Kan ni skala ner? 
Aktiviteter, kompislek osv?

Jag ände samma och tog bort både min träning som var på fasta tider (ska försöka träna ändå men mer flexibla tider, samt tog bot sonens fotboll som han egentligen inte ville gå på (han väntar på annan aktivitet som bara är en gång i veckan). 

Detta innebär att två kvällar frigjordes vilket känns så skönt.
Dotterns aktivitet samkör vi till med kompisarna vilket gör att det bara blir var tredje vecka.. 

Så nu är det bara lördagar som är fast tid för aktivitet till skillnad från 4 dagar som innan. 

Kompislek har vi slutat planera in, och kör spontant istället. Då får det bli av när det funkar helt enkelt. 

Vi har låg- och mellanstadiebarn och tycker att vi klarar oss rätt bra utan att stressas sönder, även då de har 10 aktivitetstimmar tillsammans i veckan. Hemligheten är nog för oss att:

- Vi bakar inte bröd (som många verkar tycka är nödvändigt), men kanske lite bullar eller kladdkaka med barnen någon helg ibland.
- Jag och från har delat upp arbetet hon städar alltod, jag lagar alltid mat och lämnar barnen på skolan, osv, osv.
- Det behöver inte vara pedantiskt städat hela tiden.
- Vi har båda relativt fria arbeten där vi arbetar mycket hemma och kan i mångt och mycket bestämma över vå egen tid.
- Vi har en rätt strukturerar läxläsning hemma.
- Vi har rätt snälla barn (anser jag i alla fall).

Hur gamla är barnen? Vi kunde saxa våra tider så att en åkte tidigt och en åkte sent till jobbet, och sen växlade vi så vi hämtade eller lämnade varannan dag. På så sätt kunde man hålla undan på jobbet utan att stressa. Det passade oss bra, men det kräver ju att man har flexibla tider så man kan jobba exempelvis 06.00 - 15.00.