• Anonym (Ts)

    Två barn, så trött, ge mig hopp!

    Ok. Läget är att vi har två barn, ett på två mån och ett på två år. Och det är så otroligt intensivt. Alltid nån som skriker, ska äta, måste skyddas från att ramla ned från en soffa (tvååringen) , måste skyddas från storasyskonet (bebisen). Sömnen är ju minst sagt upphackad med en bebis och jag och mannen tar ofta helt enkelt varsitt barn och ger varann en kram när vi byter med varann.

    När blir det enklare? Vad kan vi ha som delmål?

    Förstå mig rätt, båda barnen är väldigt älskade och väldigt planerade. Att vänta med syskonet hade vi gärna gjort men då jag var 39 när ettan kom hade vi inte den lyxen. Så de kom tätt.

    Men jag känner nu att jag måste ha delmål att se fram emot, där andra med samma familjetyp såg att saker blev lite enklare. Just nu lägger jag mig varje kväll med känslan att vi precis tog oss genom ännu en dag.

    Behöver INTE få höra hur vi får skylla oss med två barn tätt - det var liksom det eller inga syskon och vi vsr eniga om att vi ville ha två. Och vi vet ju om att det skulle bli intensivt.


    Men just ju, mitt i det första kaoset, vore lite hopp om framtiden guld värt.

    Vi har ingen släkt som kan avlasta.

  • Svar på tråden Två barn, så trött, ge mig hopp!
  • Anonym (Ty)

    Räcker det inte med att precis ta sig igenom dagen då? Du har två små barn. Det kanske är överlevnad som får vara ambitionen nu.

    Det kommer ju lätta, en dag kan det äldre barnet leka själv en längre stund, och det yngre sover plötsligt mer regelbundet om dagarna. Kanske kan barnen snart sova samtidigt till och med?

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Ty) skrev 2023-10-11 17:08:46 följande:

    Räcker det inte med att precis ta sig igenom dagen då? Du har två små barn. Det kanske är överlevnad som får vara ambitionen nu.

    Det kommer ju lätta, en dag kan det äldre barnet leka själv en längre stund, och det yngre sover plötsligt mer regelbundet om dagarna. Kanske kan barnen snart sova samtidigt till och med?


    Det räcker, men det vore bara så värt att få höra lite från andra som varit här att något ändrades om två mån, ett halvår etc - så man hat något att fästa blicken mot.

    Just sånt som du skriver vore sånt som skulle göra en extrem skillnad nu - att få en halvtimme där båda sov att hara sitta i soffan och andas.
    Stora får några h på förskolan i veckan men lilla är ett barn som vill ha mkt närhet och sova i famn, så då försöker jag ge det när jag kan - men då blir jag låst så de timmarna.
  • Anonym (Solsidan)

    Skit i soffan och håll er på golvet ett tag.

    Jag sparade en gammal dubbelsängsmadrass när vi bytte och la lakan på den på vårt vardagsrumsgolv, så blev det ett "kuddbo" med mjukisdjur som min son hade väldigt roligt i.

    Vi typ bodde där, såg på TV där, om han vaknade på natten och hade kräkt eller nåt så så kunde han somna om där med en förälder medan den andra föräldern sanerade.

    Jag tror det blir bättre om ett år. En treåring kan man börja resonera med så smått, de sover oftare hela natten, kan äta bättre själva, kan sluta med blöjan, och när bebisen är ett år kan alla äta samma mat.

  • SmulanFnulan

    Man delar på bördan. Du verkar mer eller mindre vara ensamstående så jag förstår att du håller på att gå under.

    Så glad över att min sambo har vett nog att förstå att barnen är lika mkt hans ansvar.

  • Anonym (Ts)
    SmulanFnulan skrev 2023-10-11 17:19:59 följande:

    Man delar på bördan. Du verkar mer eller mindre vara ensamstående så jag förstår att du håller på att gå under.

    Så glad över att min sambo har vett nog att förstå att barnen är lika mkt hans ansvar.


    Hur i hela friden läser du in det i vad jag skriver människa?

    Jag skriver ju att vi TAR ETT BARN VAR hela tiden. Sluta skamma pappor. Min man sliter som jag, tar massor av jobb, jobbar igen sitt andra jobb på natten, går på aktiviteter med det stora barnet och sköter massa hushållssysslor.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Solsidan) skrev 2023-10-11 17:18:45 följande:

    Skit i soffan och håll er på golvet ett tag.

    Jag sparade en gammal dubbelsängsmadrass när vi bytte och la lakan på den på vårt vardagsrumsgolv, så blev det ett "kuddbo" med mjukisdjur som min son hade väldigt roligt i.

    Vi typ bodde där, såg på TV där, om han vaknade på natten och hade kräkt eller nåt så så kunde han somna om där med en förälder medan den andra föräldern sanerade.

    Jag tror det blir bättre om ett år. En treåring kan man börja resonera med så smått, de sover oftare hela natten, kan äta bättre själva, kan sluta med blöjan, och när bebisen är ett år kan alla äta samma mat.


    Vi har lagt lekgolv i vardagsrummet men soffan är så KUL att klättra i att den lockar ju ändå. 


    Ja, det kanske är så. En tre och en ettåring är ju fördelen att man kan sitta vid bordet allihopa med, så det blir enklare med rutiner kring mat. 

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Ts)
    SmulanFnulan skrev 2023-10-11 18:07:03 följande:
    Såklart ni gör :D. Not. Alla fattar hur det på riktigt ligger till.
    Skäms, människa. Jag anmäler dig nu.
  • SmulanFnulan
    Anonym (Ts) skrev 2023-10-11 18:25:37 följande:
    Skäms, människa. Jag anmäler dig nu.
    Sanningen är jobbig att höra när man lever i förnekelse.
  • Anonym (Lurt)

    Ja, nånting i din berättelse går inte riktigt ihop. Låter som ni har en skev fördelning hemma. Men du verkar ha taggarna utåt så fort någon nämner det så jag tror att det ligger väldigt nära sanningen. 

Svar på tråden Två barn, så trött, ge mig hopp!